Pojke i klänning?!

Har inte läst mer än trådstarten och sista sidan.

Men gud så löjligt! Vad sjutton spelar det för roll att pojken hade klänning. Blev det jobbigt för dig TS? Hängde kopplingarna i hjärnan inte riktigt med då det blev ett intryck av en flicka (kläderna), och ett av en pojke (namnet)?

Jag kan faktiskt inte förstå att folk blir upprörda av en liten pojke med klänning. Eller vuxna karlar i klänning för den delen.

Ibland tror man att en person från Kanada är från USA. Oj då, jag trodde (antog) fel. Ibland tror man att en liten pojke i klänning är en flicka. Oj då, jag trodde (antog) fel.

So what liksom? (för att vara lite fjortishipp såhär närmare 35-årsåldern... )

Som en liten poäng kan jag meddela att när jag var 13 kom en liten flicka, kanske runt 5-6 år, fram och frågade om jag var en pojke eller flicka. Jag hade långt hår (liksom många killar på den tiden), var lång och platt och klädd i unisexkläder (typ jeans och en sweatshirt). Men i ansiktet så var jag väl lite mer flickigt utseende. Jag svarade "flicka" och den lilla tjejen sa typ "ok". Inget mer med det. Det var ingen panik i henne att hon inte visste exakt vilket kön jag hade. Hon bara undrade och fick ett svar. Varför ska det vara så mycket svårare för en del vuxna människor, de liksom bara måste veta om det lilla barnet är en flicka eller pojke, för annars minsann blir det alldeles "knasigt" eller nåt. Och man kan inte fråga vad könet är, som flickan gjorde med mig. Nej minsann, här har föräldrarna nån sorts plikt att genom klädvalet tydligt klargöra köntillhörighet.

Du menar snoppen och snippan då...?

Ja, det är ju otroligt viktigt att man hela tiden klär barnen så omgivningen vet vilken av dessa som finns mellan benen.
(Ironi förstås)

Seriöst - blir folk verkligen så här hotade av en liten kille i en klänning?

Om man med näbbar och klor argumenterar för att det är sååå viktigt att pojkar/män inte får ha klänningar för det minsann är ett flick/kvinnoplagg får man nog finna sig i att andra uppfattar det som personen ifråga känner sig hotad.

Vilken debattör? Mina två senaste inlägg handlar inte om en enstaka person utan om fenomenet som gått igenom tråden.

Och jag vidhåller att jag kan uppfatta/misstänka att folk blir "hotade" av en pojke i klänning om det enda argumentet är att det minsann är ett flick/kvinnoplagg.

... så vaddå?

Synd förresten att du inte kunde hålla dig till min nivå utan sänkte dig långt under.

Feghet? Gömma sig bakom barnen? Hur drar du den slutsatsen? Förklara gärna.

Jag anser att det finns kläder som är olämpliga på dagis, men gör ingen åtskillnad beroende på om det är en flicka eller pojke som bär kläderna.

Ja, inom lämpliga kläder. Oavsett kön.

Anser jag alltså.

Men många här har ju frågat dig om vad det är du tycker föräldrarna ska säga?

"Det här är en klänning, det är mest tjejer som har dessa på sig." (eller nåt liknande) har föreslagits. Vad är det som saknas här menar du?

Vidare har många sagt att pojkarna är medvetna om att det är ett "flickplagg" men att de vill ha på sig det ändå. Vad är det då föräldrarna ska upplysa dem om?

Tanken att man kan ha (klädes)begränsningar till små barn, men utan att ha olika för könen, har inte slagit dig?

Du måste ha missat en mycket vital del i diskussionen. Nämligen att ingen här i tråden tvingat på någon pojke en klänning. (Iaf inte som jag sett, och har jag missat nån så är det ju uppenbarligen ett sällsynt undantag).

Tänkte bara upplysa dig om det så kanske du kan sluta kräkas, för det låter mindre kul.

Men återigen - man kan ha begränsningar för saker (ex. smink) utan att göra åtskillnad på pojkar och flickor i dessa begränsningar.

 

Huvudet på spiken - det är svårt att avgöra!

Problemet blir ju när folk värderar de olika aktiviteterna. Pojkars aktiviteter har av något skäl högre status. Så flickor som beteer sig mer som den genomsnittlige pojken blir "tuff och cool", men pojken som istället gillar "flickaktiviteten" blir "mesig och svag". Typ. Fastän det är helt normalt eftersom skillnaderna inom könen är så stora.

Alla härinne borde faktiskt fundera på om ni helt ärligt kan säga att ni tycker det är precis lika "ok" med en pojkflicka som med en flickpojke. Jag kan helt ärligt säga att jag kämpar med detta. Jag är en s.k. pojkflicka som alltid fått höra hur tuff och bra jag varit/är. Så det är svårt att inte tycka att detta är bra. Men ser man till en grabb som istället är väldigt "flickig" så får jag inte samma positiva känsla rent spontant.

Det senare kräver mycket jobb. Och jag tror en så enkel sak som att låta pojkar ha klänning om de vill faktiskt är en sak som kan få oss alla att tänka till lite mer, att sudda ut de där förutfattade meningarna vi har - just att pojkflickor är tuffa och flickpojkar mesiga.

Och ja då, som var en pojkflicka som älskade bilar och att hoppa med cykeln? Fotboll var min paradgren min favoritleksak var bilbanan jag fick i födelsedagspresent.

Dessvärre är ju detta också bara ett exempel, och helt värdelöst i debatten i det stora hela. Just eftersom skillnaderna inom könen är större än mellan könen. Alla barn är ju individer.

Kan du ge källa till att det finns opåverkat typiskt kill/tjejbeteende? Det vore intressant att se, jag är inte främmande för tanken även om jag tror det är relativt små skillnader. Det jag däremot vänder mig mot är behovet (generellt nu alltså) att applicera detta på alla barn, utan att se till individen, och även värdera beteendena beroende på vilket kön som har det.

Det jag tycker är bra är att du gett din son andra leksaker, han har alltså fått välja. Det är ju det som är det viktiga, inte vad han råkar välja! Det skulle inte spelat roll om han valde dockorna framför bilarna, det är helt i sin ordning och normalt, och ska inte värderas på annat sätt än om bilarna kom först.

Ja, jag tänker lite såhär.

Idag vet vi att vi har stor påverkan på barnen vad gäller vad som är könsspecifikt. Det har väl ändå ingen missat? Vi har rosa, tighta kläder på tjejerna, blå och baggy till killarna. Det är hello kitty eller hjärtan till tjejerna, superhjältar, bilar och dinosaurier till pojkarna.

Pojkarna får i mycket större utsträckning bilar och byggleksaker, och flickorna får i mycket större utsträckning dockor.

Plus all påverkan på beteende som vi vuxna ger dem. Grabbar får vara vildare, tjejer förväntas vara lugnare, etc.

Och ändå - trots allt detta ovan - så ser vi större skillnader inom könen än mellan. Tänk er då tanken hur det sett ut om vi inte haft all denna påverkan! Jag är fullkomligt övertygad om att vi skulle se ännu mindre skillnader mellan könen, utan tydligare se individualiteten.

Ypperligt exempel på hur indokrinerade barnen är redan vid 3 års ålder :-/

Ja, skulle skrivit "hur indoktrinerade barnen KAN vara..."