Inlägg från: lennartsdotter |Visa alla inlägg
  • lennartsdotter

    Pojke i klänning?!

    MizzTez skrev 2011-03-02 22:41:04 följande:
    Kan bara säga stackars barn... Hoppas den där Linus har äldre systrar som han fått låna klänningen av för jag blir mörkrädd om mamman köpt den enbart till honom!
    Mycket låter jag mina barn göra som de vill men om min son får försig att börja gå i klänning så säljer jag nog han! Nää, det gör jag nog inte! Men jag hade nog förklarat åt han att det är tjejer som har klänningar och inte killar. Jag drar min gräns där! Däremot så tycker jag det är snyggt med färg på kill-kläder, lila, orange, lime, turkost.. Finns massa snyggt till killar åxå.
    Jag hoppas även att pappan i familjen klär sig i klänning, lika ska väl vara lika?!?! Tänkte mest på att jag själv har en son som är 3 år gammal och han idifierar ju sig mycket med sin pappa, de har snopp båda två, likadana tröjor, deras hobby är ju bilar osv. Han ser ju att de är lika, mer lika än vad jag och gossen är.
    Kul för mamman att uppfostra ett kön..
    Nää, jag har en pojke och jag har en flicka, sen när de blir vuxna kan de själv få välja om de vill vara hen, han, hon, måne, präst, katolik, bi, lebb eller bög. Då struntar jag i det.
    Åh men du. Min man sprang omkring i klänning och kjol när han var liten. Det var ingen som tvingade på honom klänning, han ville ha klänning/kjol och han fick det. Han hade två bröder som inte var "kjolkillar" och pappa bar aldrig kjol.

    Han har aldrg varit förvirrad eller otrygg i sig själv. Han är en välmående vuxen människa med utbildning, jobb och familj. Hur har klänning/kjol förstört honom? Varför skulle det ha  varit synd om honom när han var barn? Han hade en mycket bra och kärleksfull barndom.
  • lennartsdotter
    MizzTez skrev 2011-03-02 23:11:30 följande:
    Det är säkert mycket från person till person. Jag hade en kille som fick gå hos psykolog läääänge flera år för att kunna bearbeta det att han fick ha klänning på sig, även om han ville, men det tog år av terapi för honom att komma över det. Han ville vara som sin syster som hade klänningar men det tog hårt på honom när han såg foton på sig själv när han var liten och han förlät aldrig sin mamma för att hon lät honom ha på sig det.
    Han har fått problem bara för att han har sett bilder på sig själv i klänning? Ingenting annat har hänt? Det låter rätt osannolikt.
  • lennartsdotter
    MizzTez skrev 2011-03-02 23:28:44 följande:
    lennartsdotter skrev 2011-03-02 23:17:22 följande:
    Han har fått problem bara för att han har sett bilder på sig själv i klänning? Ingenting annat har hänt? Det låter rätt osannolikt.
    Ja, ibland behövs det inte mycket för att man ska börja må dåligt..
    Sen vet jag inte mycket mer om hur han haft det mer men jag vet att han kunde börja hyperventilera på nätterna för han drömde mardrömmar om den där förbannade klänningen! Så något måste det ha med den att göra!
    Nej, faktiskt inte men fotona kan ha utlöst problem som legat och pyrt länge. Problemen behöver dock inte alls vara direkt kopplade till att han bar klänning, men vad han har för slags problem vet antagligen bara han och den han får proffessionell hjälp av.
  • lennartsdotter
    giftfri skrev 2011-03-12 21:20:48 följande:
    Hur fick du in könsroller i en definition av döda ting nu då?
    Är det verkligen så svårt att förstå, att vissa kläder å attribut finns för att förstärka en könstillhörighet, att dom sakerna åxå har namn för att vi ska kunna identifiera å tolka rät å lätt?
    Tar du på dig den typen av kläder så går du åxå in i en specielll könsroll, yrkesroll eller en tillhörighet, så hur du än vänder å vrider på det, så kommer vissa saker alltid att förknippas med ett visst kön, en viss yrkesgrupp, en visss sport o.s.v, så lägg ner fånigheterna å inse fakta...
    Men det är ju sådant som är föränderligt, annars hade väl män sprungit omkring i kolt och tights idag... av djurhudar.

    Du menar alltså att när min 2-åriga son har på sig en klänning (vilket han har ibland och då inte för att klä ut sig) så blir han en flicka? Då antar han sig flickornas könsroll? Det låter förbannat märkligt för han är ju exakt samma person med klänning som han är i jeans och tischa.

    Antar jag en mansroll när jag drar på mig jeans och skjorta? Det känns inte så för min del för jag är samma person då som jag är när jag har på mig klänning.
  • lennartsdotter
    Veladis skrev 2011-03-12 22:22:00 följande:
    En tvååring som klär sig i klänning testar inte könsroller, det har barnet inget begrepp om ännu.

    Barn i tre-fyraårsåldern testar mer utifrån de normer de har börjat upptäcka. Den fasen brukark omam tät efter en utforska-könet-rent fysiskt-period. De har upptäckt att de har ett visst biologiskt kön och även att andra har ett annat kön, och utforskar då vad detta innebär.
    Må så vara att en 2-åring inte är medveten om könsroller, men min 2-åring är väldigt medveten om sitt biologiska kön. Han vet att vissa precis som han har snoppar och andra har muttor.

    Men han är ju helt klart inte indoktrinerad i könsrollssamhället än och jag skulle önska att han slapp det.
  • lennartsdotter
    apanssonsmamma skrev 2011-03-14 13:43:44 följande:
    Känns som det gått lite väl långt om man sätter på sin son klänning..
    Att vara könsneutral är ju inte att vända på det..
    O det sitter väl knappast i färger o kläder om man vill ändra nåt.

    Stackars unge. 
    Gå för långt i vad? Så länge pojken vill ha klänning är det väl knappast fel att låta honom ha klänning. Vill man ge sina barn så många möjligheter som möjligt innebär det kanske även att sonen ha på sig en klänning, om han vill.
  • lennartsdotter
    apanssonsmamma skrev 2011-03-14 13:51:31 följande:
    Läs det jag skrev nyss.
    Fine om HAN vill ha det men om föräldrar prackar på sina ungar sina åsikter o ställningstaganden är man sjuk anser jag.
    Det är att KRÄNKA ett barn. 
    Nu har inte jag läst alla... 220 någonting sidor men i ursprungsinlägget framgår inget om att pojken inte skulle vilja ha klänning på sig. 
  • lennartsdotter
    apanssonsmamma skrev 2011-03-14 13:56:16 följande:
    Jag får tycka som jag tycker.
    Jag personligen skulle inte ha klänning på min son som vanligt plagg, om han vill klä ut sig, kör på
    Men nånstans finns det en gräns, FÖR MIG.
    Ni andra får väl göra som ni vill med era barn. 
    Men då prackar ju du på honom dina åskter och ställningstaganden om att "pojkar inte ska ha klänning" genom att inte acceptera klänning som ett vanligt plagg alldeles oavsett vad han tycker och det var ju fel att pracka på sitt barn sina egna åsikter och ställningstaganden.
  • lennartsdotter
    Rockabilly skrev 2011-03-14 14:13:46 följande:
    Haha detta är ju helt sjukt! Säger bara stackars era söner om dem ska gå omkring i KLÄNNING på stan för att mamma genus säger så. Genus har gått till överdrift som vanligt.
    Lämnar denna diskussionen! Jag spyr. Kräks
    Huaa.. Vart är vi på väg..
    Mot ett mer öppet och tolerant samhälle?
  • lennartsdotter
    giftfri skrev 2011-03-14 18:56:46 följande:
    Men om du läser vad du själv skriver, å funderar över det ordenligt, då tror jag du ser att det inte ens teoretiskt kan fungera, eftersom varenda en av oss föräldrar vill sätta gränser eller förbud som andra inte vill eller kan  ställa upp på..
    Nää, jobba med samhällsfrågorna, istället för på individnivå, så kommer du nå långt bättre resultat..
    Att jobba med sina barn på samhällsnivå låter jättedåligt. Barn arbetar man bäst med på individnivå.
  • lennartsdotter
    Lingonflickan skrev 2011-03-15 09:08:52 följande:
    Lägg ner, nej han var inte påverkad av sin omgivning, detta skedde som mycket liten innan han ens kunde prata började det. Han hade inga bilar från början ens. Och varför började han leka bil med dockorna oxå? Han fick nämligen alla typer av leksaker, utan åtskillnad.

    Min son har fått docka och leksaksspis men inte visat större intresse för att leka med någondera. Dockan plockade vi nyligen undan efterson han ändå aldrig lekte med den.

    Varför bara inte acceptera att det visst finns opåverkat typiskt kill/tjejbeteende. Detta var ett exempel och det finns fler. Att all könstillhörighet skulle vara påverkan från omgivningen är ren BS!

    Barn påverkas av sin omgivning redan innan de föds. Att tala om att din son inte har påverkats av sin omgivning är att säga att du tror att han föddes färdigprogrammerad. Det är skitsamma vad som händer i miljön runt omkring, han kommer inte ta intryck av den. Tror du på det?


    Det är antagligen så att ingen medvetet har påverkat honom i någon "leksaksriktning" och han har säkert medfödda egenskaper som påverkar hans preferenser, men v påverkar barnen omedvetet. Fick min son göra som han ville skulle han periodvis bara leka med Kapla-stavar. Om vi (föräldrar och föreskolepersonal) inte aktivt skulle erbjuda honom andra saker att leka med skulle han antagligen fortfarande bara bygga med Kapla-stavar. Både jag och hans pappa gillar att bygga med Kaplastavar, de finns i hemmet just för att vi gillar Kapla. Vi har stoppat Kapla-stavar i händerna på honom, men vi ser till att det finns hemma och vi leker med Kapla-stavarna. Tror du att det påverkat hans beteende? Att vi gillar pussel och musik, tror du att det har påverkat honom när vi nu ser att han gillar det också? Tror du att det är en slump att han helt plötsligt började leka med dockor i förskolan dagen efter han hade fått en docka av sin pappa?

  • lennartsdotter
    giftfri skrev 2011-03-15 20:10:17 följande:
    Inte så dumt tänkt, eftersom vi vet att männen mest jagade å slogs, medans kvinnorna var "hemma" å tog hand om ungarna eller försökte förföra den mest duglige mannen.., så vi kan nog anta att ungarna härmade sina resp föräldrars köns beteenden..
    Vi vet inte alls att det var så eller är du väldigt gammal? Hur skulle f ö "brumbrum-lek" med kottar efterlikna jakt? Smyga, sprunga, kasta... sure. Köra kottar efter marken? Det ter sig mer som att sopa undan skräp tycker jag.
  • lennartsdotter
    giftfri skrev 2011-03-15 20:19:04 följande:
    Men herregud, nog begriper du väl bättre än så.., försök igen.
    Nej, snälla förklara för mig. Hur finns det på något sätt logiskt med brumbrum-lek med kottar och jakt? Ge mig sedan bevisen för att endast män jagade och slogs medan kvinnorna passivt väntade hemma med barnen och tränade på att vara snygga och sexiga?

    De arkeologer jag har talat med är inte riktigt lika säkra på att det förhöll sig så. Studier på naturfolk visar ju också att det inte är riktigt så cut ´n dry.
  • lennartsdotter
    Lingonflickan skrev 2011-03-17 09:31:22 följande:
    Anser du att han inte har, medan 80-90% anser/inser att han har det.
    Anser såklart. Finns ingen anledning att använda /inser. Eftersom alla sådana egenskaper förekommer hos båda könen är de per definition inte könsspecifika.
  • lennartsdotter
    Lingonflickan skrev 2011-03-17 09:48:03 följande:
    lennartsdotter, det enda jag åsyftade var rosa och glitter.
    Vilket såklart inte heller är könsspecifikt. Rosa är en färg och färger går i trender. Ett tag sprang varenda ung man som ville vara stylish omkring  rosa skjorta. För ännu längre sedan var det stylish med rosa kavaj och vitpudrad peruk.

    Discotiden och glittrande skjortor och kavajer? Ett tips, bildsök på disco shirt och ha lite kul en stund.Flört
  • lennartsdotter
    Lyllo skrev 2011-03-17 12:13:30 följande:
    David Beckham och gigantstora diamanter. Rappare som är så blingade att man måste ha solglasögon.
    Ja, men det är ju förädlade pengar ju. Pengar är manligt.Flört
  • lennartsdotter
    bastardized skrev 2011-03-28 16:16:54 följande:
    Grattis va trevligt, det har inte jag så därför förbereder jag min pojk på det samhälle jag ser, humant och ärligt.
    Oerhört humant att lära sina barn att de minsann inte ska tro att de kan komma och vara som de vill. De ska inte tro att de får lov att vara sina unika jag. De ska stöpas och formas...
Svar på tråden Pojke i klänning?!