Pojke i klänning?!

Har bara läst TS och vill berätta att min tvåårige son i dag haft klänning på dagis för första gången. Han har ofta klänning hemma och tycker han är så fin Har fått på honom mer "accepterade" kläder till dagis tidigare, men i dag vägrade han!
På lunchen var det ett av de andra barnen som kommenterade hans klänning, varefter han gick fram till en bänk dom har vid bespisningen, klev upp och högt och tydligt berättade för alla att:
"Jag har en jättefin klänning på mig som jag lånat av min syster!"
Sedan gick han och satte sig, och fick inte fler kommentarer...
Skönt att höra att han har det självförtroendet, och att personalen finns där som stöd. Det ska inte vara kläderna som gör skillnad - fast jag vet hur samhället ser ut, och att verkligheten tyvär inte är sådan .
Kommer att fortsätta prata med honom om vad pojkar och flickor förväntas ha på sig, men samtidigt ge honom ett eget val - så länge han kan och vill stå för det och förstår varför han får kommentarer så är det ok för mig!

Jag vill att han ska få vara precis som han är, och kan berätta att i dag valde han själv en tröja med traktorer på... Vi pratar inte könsroller eller förväntningar på någon hög nivå - däremot tycker jag det vore rätt oansvarigt att inte förbereda honom på att han kan komma att få kommentarer från de andra barnen.
Dom är ju alla barn, och hur gärna vi än vill att det ska vara på något annat sätt, så väcker en liten kille i klänning uppmärksamhet även bland barnen - vilket vi i och för sig kan ge deras föräldrar skulden för, men nu ser ju samhället ut som det gör....
Det är de här kommentarerna jag vill att han ska vara förberedd på och kunna svara på, vilket inte är det samma som att han ska behöva känna att han bryter känsroller eller står upp för något stort - bara att han är fin som han är och att det är ok att ta på sig vad man vill.

Försöker verkligen att inte överföra någons förväntingar på honom, utan pratar bara om det han redan är medveten om - att det inte är så vanligt att killar har klänning, och att någon kanske kommer att undra varför han har det. Talar om för honom att han är bäst och jättefin, och att det är ok!
Vore det bättre att inget säga? Att låta honom mötas av alla frågor utan att ha förberett honom? Tror barn förstår mer än man tror oftast, och att det är bra att prata om allt!