Pojke i klänning?!

Men människa, snälla någon! Han skrev ju just att han skiter vad som anses vara normalt, att det inte är väsentligt.. & hur bemöter du det? Jo, genom att dratta in & säga att det faktiskt inte är normalt. Trots att det just hade avhandlats att det inte var av intresse.

Är det förresten någon lag på intågande nu om att vi måste foga oss efter det normativa samhället på studs för att vara acceptabla människor? Att efter en frågestund med 100 främlingar ska man anpassa sig till vad dom tyckte generellt? Jag tycker att det låter ganska tråkigt eftersom det skulle leda till att jag inte får se ut som jag vill se ut & jag skulle heller inte få tända på männen jag tänder på utan tvingas sätta mig i en biosal & snegla på Edward Cullen. Det vore allt för tragiskt, hoppas verkligen att du inte går i strid för dessa normtyglar.

Om du skulle ha läst texten som jag hänvisade till så skulle det stå att läsa att jag själv inte tycker att det är sexigt med män som har volanger kring benen. Jag tänder på mer manliga attribut än majoriteten kvinnor som jag har uppfattat det, men det hindrar mig inte från att acceptera att alla inte vill blidka vad jag tycker är fint, eller att jag är omedveten om att det är kommet ur samhället & inte ur genetiken (när det kommer till att jag inte tänder på 'fjolliga' män). Jag vet att jag tycker som jag tycker för att jag är inlärd detta, men jag är samtidigt inte konservativ eller inne i någon vanföreställning om att alla måste se ut på ett sätt som jag tycker är porrigt. Vafan har jag med främmande pojkars & mäns klädsel att göra? Absolut ingenting! Gillar man inte män som klär sig i typiska kvinnokläder så börjar man inte dejta dom, helt enkelt. Men det finns ingen anledning att håna dom eller se ner på dom för att dom inte passar just dig.

Det handlar ju inte om neutralitet utan om att det är upp till barnet självt & att vi vuxna inte ska pracka på barnen våra sociala normer om dom inte är intresserade av dessa.

Jag ser snarare förmågan att tänka förbi normerna som någonting mer intellektuellt än att styras av dom. Behovet att passa in är en nedärvd instinkt vilket gör att dom som inte kan frångå detta i mitt tycke innehar ett mer primitivt skimmer över sitt av flockdjursdrifter begränsade tänkande.

Hur kom empati in i bilden? Du var den som talade om primitiva åsikter & jag påtalade bara att det är just människors normtänk som är en av dom mest primitiva delarna vi har i vårat samhälle. Det är sprunget ur primitiva instinkter, det är inte mer med den saken. Sedan kan man tycka att det är bra eller dåligt, men fakta är fakta.

Ser absolut inte varför det skulle vara negativt för barnet. Har man ett stort behov av att bli accepterad av en majoritet kan det säkert bli trist att inte veta vad man bör göra för att tillfredsställa majoriteten, men jag har absolut inga planer på att uppfostra några barn efter det normativa samhällets regler. Att vara människa bör vara friare än så. Jag kan påtala "Det där är inte normalt, men det är OK!"

Att vara missanpassad ser jag inget fel i. Hellre det än att vara oförmögen till kritiskt tänkande. Jag är dock en ganska empatisk person vill jag tro, senast igår var två vänner mycket tacksamma då jag på ett bra sätt hade lyssnat, förstått & hjälpt dom i svåra livsproblem. Att tala om empati ser jag inte anledningen till, jag har aldrig märkt att 'missanpassade' människor skulle ha sämre empatisk förmåga. Snarare tvärtom då dessa ofta kan förstå att någon vill göra på sitt sätt (det normativa). Många normativa vägrar dock inse att andra anser att det är roligare att gå sin egen väg.

Mitt stora problem i skolan var inte direkt att jag var socialt missanpassad utan att jag blev misshandlad hemma & mådde för dåligt för att kunna lägga ner energin jag hade önskat i skolarbetet. Men det gick rätt OK ändå, fick några VG:n & något MVG.

Att vara, så att säga, missanpassad är heller ingenting som nödvändigtvis tvingar in människor i kriminalitet. Förstår inte hur du tänker där..? "Jag kan tänka, alltså ska jag råna en bank!" Eller? Obegripligt.

Nej, jag förstår inte sambandet mellan att vilja passa in & att vara empatisk. Jag har aldrig noterat det, som sagt tycker jag att dom som vågar trotsa normer oftare har större förståelse för världen & människors olikheter. Känns det inte lite logiskt, också? Den som själv går sin egen väg kan se att andra vill gå en annan väg & att det inte är några konstigheter med det.

Vem har någonsin talat om att vara upptagen med att bryta normer hela tiden? Det enda jag är upptagen med är att vara jag, & ibland är jag funktionabel med en norm & då följer jag den & ibland är jag det inte & då bryter jag den. Det är inte mer med den saken & ingenting som kräver någon sorts fokus från mig. Jag bara är. Kände mig mer 'upptagen' innan jag på allvar såg igenom normskådespelet. Att passa in är mer ansträngande än att bara vara sig själv, tycker jag, även om jag väl aldrig har strävat efter att passa in i allt för hög grad.

Jag var själv mobbad som liten & känner många som var det även dom. Ingen av dessa - & heller inte jag - har någonsin uttryckt en önskan att dom önskar att dom bara hade passat in bättre i deras skola. Dom är stolta över vilka dom är & vill inte vara annorlunda. Vi är glada över att vi är missanpassade eftersom det i detta fall innebär att vi tänker utanför dom snäva ramarna & handlar därefter.

Hoppas att du är medveten om att missanpassad är ett brett begrepp? Eftersom du var den som började svänga dig med det antar jag att du förstår det.

Gick inte att citera ditt senaste ricken, men nej, vi har inte olika uppfattning. Du berättade ju tidigare i diskussionen att man är missanpassad eller kriminell om man inte följer normerna, det är efter din uppfattning om missanpassad som vi har diskuterat, eller hur?

Jag kommer inte att sätta på någon eventuellt framtida son någon klänning. Den får han ta på sig själv.

Men vad har klänningar att göra med att män & kvinnor är olika? & vad har en önskan att människor ska få ha vilka plagg dom vill att göra med att sudda ut könsskillnaderna?