Pojke i klänning?!

Jag ser det snarare som en stor chans till självkänsla, att få vara den man är och inte någon som andra tycker att man skall vara.

Här sättes inte klänning på nån.
Sonen är 4½ och om han väljer att ha klänning själv så gör han. Han har god självkänsla och är smart, så han är inget "offer" för någon mobbare. Han vet vad han gör om han väljer klänning. Det funkar inte att mobba någon som är helt trygg i sig själv och med sina val.
Det handlar om självkänsla hos alla, inte bara "mobbare".
"Mobbare" som fenomen existerar förresten inte förrän när barnen är bortåt 5-6 år. Innan dess är det inte så utstuderat. Mer småret, tjafs osv.

Personligen så tänker jag såhär:
Om nu vår pojke vill ha en kjol eller klänning på sig så är min inställning att jag vill inte vara den "första mobbaren". Vilket jag faktiskt skulle känna att jag var (indirekt) om jag sa åt honom att "nej, det kan du inte för det är ett tjejplagg" eller mer subtilt "nja, det kanske inte är så bra... du kan bli retad eftersom inga andra pojkar har det".

Jag tänker istället såhär: min roll som förälder är att stå för det jag tycker; och en del av det jag står för är allas lika värde, oavsett kläder. Dessutom är jag mycket intresserad av genusfrågor och jämställdhet, min grundmurade värderingsnorm är att flickor och pojkar ska få vara som de själva vill som INDIVIDER, inte tvingas in i en könsrollsmall. Och då tänker jag att det kommer de att göra ÄNDÅ, av samhället, äldre generationer, omedvetna beteenden hos oss föräldrar osv.

Min roll i "klänningsfrågan" är att ge mitt barn den styrkan att VÅGA prova bryta normer, att tala om att det är DE SOM RETAS (om det nu är några) som  har fel. Det talar jag bäst om genom att stå bakom min pojkes beslut att bära kjol (till exempel.). OM nu barnet blir retat (vilket jag också är övertygad om inte sker förrän de blir större i så fall) och därefter inte längre vågar bryta mot normen (även om han skulle älska sin kjol) så får ju jag stötta upp med tröst - precis som i vilket läge som helst när någon retats eller varit dum. Jag ska trösta, tala om att jag tycker "de var dumma". Om sen sonen som resultat finner mod att ÄNDÅ gå sin egen väg eller om modet sviktar och han inte vill så är det min roll att stå bakom det beslut som han tar, oavsett!

Självkänsla kan försvagas, men det är nog mer troligt att en stark självkänsla försvagas av att en förälder förnekar barnet som individ, än att några typer på förskolan retas.

Barn kan bli retade för ALLT. De är aldrig skyddade.

?

Sen vet jag inte. Måste man gå runt i "påtänandande" kläder hela tiden?

Kanske för att dom inte får för sina föräldrar? Barnen påverkar ju varandra och säger en "det där är tjejkläder" så ska det till en stark kille med stöttande föräldrar för att han ska våga ha på sig det plagg han gillar igen.

Oj, det ser jag ofta. De flesta hantverkare jag stöter på under sommarhalvåret har mer och mer anammat arbetskilten, åtminstone de yngre. Jag är fullständigt förälskad i ett antal söta goth-pojkar i 15-25års åldern som jag åker tunnelbana med på morgnarna (om jag vore yngre...) som har långa läderkjolar/saronger eller vad det nu kallas. Min son har klänning med jämna mellanrum, och flera andra grabbar på dagis har klänningar eller tunikor eller "tjejjiga" kläder.

Och då bor jag INTE i ett progressivt superradikalt innerstadsområde i Sthlm utan i en vanlig grå förort, längst ut på t-banan.

Jag tycker att kjolanvändadet bland män och pojkar fullkomligt exploderat de senaste åren. Särskilt hantverkarkjolen. Och goth-killarna.

En man blir ju inte mindre man för att han tar på sig en kjol, har nagellack eller liknande!

Usch vad trist det är med bakåtsträvare som du.. Som bestämmer vad som är ditten och vad som är datten. Allt ska vara inrutat och traditionellt. Nä, trist och tråkigt är vad det är!

Mer kjolar åt folket! - Oavsett kön!

Tror jag inte. Jag tror däremot att många säger till sina barn att det inte är ok, kanske inte alltid med ord, men blickar, "skoj"kommentarer och annat. Sen köper man "tuffa" kläder till pojkarna, skickar dom till skolan och där ges samma blickar och "skoj"kommentarer vilket gör att den där lille killen som verkligen gillade det slutar använda det eftersom det är NÅGOT med det som drar till sig jobbig uppmärksamhet. Att blickarna och kommentarerna inte känns ok.
Eller på förskolan.

Dessutom, pojkar i klänning har ingen förebild. I tecknade serier, på tv, i tidningar, leksaker och ute på stan så finns det helt enkelt inte. Då behövs att föräldrarna är där och uppmuntrar, aktivt letar efter förebilder för att visa för att hjälpa pojken. För hur det än är, barn anpassar sig efter vad som SYNS. Det finns flickor, prinsessor och allt möjligt i klänning, men inte pojkar.

Jag tror att fler killar skulle gå i klänning, kjol om det fanns fler förebilder. Men någonstans måste man ju starta!

Ja?

Vad spelar MITT kön in i bilden? Har du svårt att föhålla dig till mig och det jag skriver om du inte kan sätta in mig i en av kategorierna? Är det annorlunda om jag är straight eller gay? Men jag är kvinna, så du gissade rätt.

Ja det är ok. Om min man verkligen önskade göra så är jag inte den som skulle hindra honom. Så jag hade tagit hans hand och gått på middagsbjudning till självaste kungen om det nu va så! :)

Nu tror jag inte att han skulle fylla ut en bh, han vill inte vara kvinna och önskar inte (vad jag vet) att han hade bröst. Han vill bara kunna gå klädd i kjol om han önskar, han tycker det är bekvämt och snyggt.

Ungefär i samam klass som det här. Och det här är en kvinna.

Han hade långklänning, ja. Det var en rätt trevlig krogrunda.

Med tanke på att vi levt ihop i åtta år, har ett aktivt sexliv och två barn, så är han troligen inte homosexuell. Skulle han vara transsexuell skulle han nog ha levt ut det mer, och inte bara den gången. Men skulle han berätta att han var det - vad skulle jag göra åt saken?

Det var fö ingen som skrattade åt oss, vi hade jättekul och jättetrevligt.

Jag tror varken en man eller en kvinna i någon av de två utstyrslarna skulle få ett seriöst jobb, nej. tror du

Jag vet tat det var en kvinna för att det stod i texten som hörde till bilden.

Men en man i snickarkilt eller väldressad kjol, varför inte?