Inlägg från: Anonym (fattar inte) |Visa alla inlägg
  • Anonym (fattar inte)

    Pojke i klänning?!

    Veladis skrev 2011-02-25 10:07:11 följande:
    Ha.
    Du känner inte min man, det märks.
    Ja, han står och ler stolt när sonen dansar.

    Min man är en långhårig skäggig hårdrockare som gillar kilt lika mycket som 1700-talskråskjortor och linnetunikor. Han är stark, självständigt och har god självkänsla och bryr sig inte ett dugg om att folk stirrar på honom för vad han har på sig. Oavsett om det är en t-shirt med roligt tryck, en kråsskjorta eller en kilt.
    men vad mysigt
  • Anonym (fattar inte)
    augustisten skrev 2011-02-25 10:13:42 följande:
    Ja, det är oftast min man som lämnar på morgonen och jag hämtar emellanåt en son i klänning (tunika i lekvänlig modell) så den har han helt frivilligt satt på eller lått sonen själv sätta på på morgonkvisten.

    För övrigt så beror det sällan på klädseln om vår son är charmerande eller ej... det har mer med humöret att göra. Och det skiftar väldigt från dag till dag
    då är det lite underligt att man inte finner många män som sitter och diskuterar till er fördel i sådana här trådar
  • Anonym (fattar inte)
    Veladis skrev 2011-02-25 10:18:05 följande:
    Ja. Varför inte. Ett skolbarn har fattat vad normerna är, är de ändå starka nog att vilja bryta dem så är det troligen inget problem. Ett starkt barn blir inte retat.
    ett starkt barn blir inte retat ? skämtar du ?

    Jag blev jämt retad eftersom jag gick i "pojkkläder". Och jag är jävligt stark. Oftast är det de starkaste barnen som blir mobbade.
  • Anonym (fattar inte)
    Leoella skrev 2011-02-25 10:18:57 följande:
    Barn lär sig värderingar av vuxna. De flesta vuxna vill lära sina barn värderingar. Du kommer ju att hindra en eventuell son från att bära klänning. Och då "trycker du in" din åsikt i din sons huvud vare sig du vill eller inte.

    Och är du så dum att du tror att jag sitter och pratar genusfrågor med en 3åring så..... tja, det säger mer om dig än om mig. Däremot tänker jag inte hindra honom från att bära vilka färger eller snitt på kläder som  han vill. Lika lite som jag hindrar honom från att leka med dockor, göra pärlhalsband eller leka häst.
    Jag tror inte jag heller skrivit nånstans i tråden att jag heller tänke säga nej om min son vill det. Visa mig gärna var jag skrivit det tack
  • Anonym (fattar inte)
    Veladis skrev 2011-02-25 10:21:51 följande:

    Apropå manligt och kvinnligt och apropå att min man är stolt över sina barn oavsett hur de klär sig.


    Såhär kan min man gå offentligt (fast oftast på och kring medeltidsarrangemang förstås). Höjden av manlighet på 1400-talet. Skåda snabelskorna, Penishållaren/blygdkapselsn och de tighta hosorna som framhäver de snygga manliga benen. Plus coifen, den manligaste av manliga mössor på den tiden:

    Och en kiltbild:

    Båda pös-skjortorna ovan bär min man annars också, som "vanliga" plagg. Kilt har han då och då till festliga sammanhang.


    sätt på honom en rosa glittrig klänning så är jag tyst sen
  • Anonym (fattar inte)
    Veladis skrev 2011-02-25 10:25:47 följande:
    Anonym (NEJ) skrev 2011-02-25 10:21:28 följande:
    Ha ha det skulle jag vilja se. Ett starkt barn blir inte retat ?? Vakna upp. Det är hårt i skolan ändå utan att pojkar går i klänning. Lycka till säger jag bara.
    Nej.
    Barn med stark självkänsla är inte alls i riskzonen för mobbning på samma sätt som en "svagare" individ.
    Du är ute o cyklar min vän.
  • Anonym (fattar inte)
    Veladis skrev 2011-02-25 10:29:59 följande:
    Jag sätter inte på honom någonting (förutom i en helt annan betydelse... )
    Det gör han helt själv.
    Liksom barnen. De väljer, inte jag.
    Men jag skulle ju kunna be honom, bara för din skull. Fast då msåte vi skaffa en glittrig rosa klänning större än stl 128 eftersom jag tror att dotterns i den stl är för liten och jag har ingen rosaglittrig.
     Jag tror säkert inte han är omöjlig.
     En gång, innan han skaffade skägg crossdressade vi på en krogrunda. Han tog mina kläder, och jag hans. Bh och allt. Han tyckte det var skitkul att folk tog honom för tjej och att se deras reaktion när han började prata med dem med sin mörka röst.
    Fast det var tråkigt nog ingen som trodde att jag var kille. De trodde nog vi var ett lesbiskt par.
    jag säger inte att det är fel och jag är glad att det finns män där ute som är som din man, önskar det fanns fler. Dock är det för tidigt att skicka iväg sina barn till dagis/skola med klänning. Iaf i mina ögon. Alla gör som dom vill.
  • Anonym (fattar inte)
    Veladis skrev 2011-02-25 10:33:12 följande:
    Nepp.
    Jag är lärare och arbetar i en arbetsgrupp med värdegrundsfrågor för att hitta strategier mot mobbning och kränkande behandling. Det finns tydliga mönster gällande mobbning, och barnens självkänsla eller brist på detta är en viktig faktor.
    Alltså då är jag unik, jag har alltid sett mig själv som en fin prinsessa(hade aldrig klänning) och visste att jag var fin när jag var liten. Jag har alltid haft gott självförtroende (förr) men ändå blev jag mobbad. Min pappa hade ensam vårdnad över mig och hans omdöme av kläder var inte alltid det bästa. (inte för att jag brydde mig) men alla i skolan antydde detta och det gjorde att jag mådde väldigt dåligt och FICK dålig självkänsla.
    Jag önskar att min pappa INTE satt på mig de kläderna. Så jag kan gott och väl tala för söner som kommer bli mobbade. Dom kommer att önska att ni inte lät dom eftersom dom kommer må dåligt den dagen dom blir retade.
  • Anonym (fattar inte)
    augustisten skrev 2011-02-25 10:51:23 följande:
    Men då är ju den stora skillanden att du inte valde. Jag kan mycket väl förstå att man känner sig utsatt i en position man inte har möjlighet att påverka. Så som det var för dig.

    Tror du verkligen att det hade känts lika dant om det var du djälv som hade valt de där kläderna för att du verkligen tyckte att de var fina och "du". Hade det påverkat din självkänsla negativt att bli retad för dem då - eller had edu kanske blivit stärkt och "arg"? Så upplevde nämligen jag det när jag som lite äldre barn (14-15 år) valde att klä mig "udda". Det stärkte min identitet och självkänsla att andra inte förstod utan kallade mig olika saker. Det distanserade mig från personer jag ville distandsera mig ifrån sas. Och det gav mig också vänner som jag fortfarande har kvar.
    pappa köpte kläder och jag sa inte att jag inte ville ha dom. Jag brydde mig inte om ifall rosa och orange inte passade ihop. Eller att det stod nån slogan på bröstet. Jag klädde mig i allt och tyckte jag var fin. JAg valde kläderna i butiken och pappa ville bara göra mig glad. Idag hade jag önskat att pappa sagt "men gumman de kläderna passar inte ihop" och sedan lett mig in på rätt spår.
  • Anonym (fattar inte)
    Veladis skrev 2011-02-25 10:54:22 följande:

    *Puh*,
    Jag var tvungen att springa ifrån debatten en stund, eftersom pannan skulel fyllas med ved, och veden behövde huggas. Men jag kanske borde väntat tills min man kom hem, eftersom män är män och kvinnor är kvinnor och vi är olika och alla vet att män är starkare än kvinnor och bättre på sådana arbetsuppgifter....

    Korta kommentarer som svar på några inlägg:

    -Blanda inte ihop självkänsla och självförtroende.

    -På vissa sociala arenor, t ex förskolor, är det helt accepterat att pojkar har klänning. Tiutta också i den här tråden hur många som faktiskt tycker att det är helt OK. Även de som tycker att det är OK men inte skulel klä sina söner i klänning själva. Ska vi vänta till att precis alla i samhället skulel tycka att det är OK skulle vi få vänta för evigt. För alla människor och på alla sociala arenor är det inte helt OK ännu att flickor har byxor, eller att kvinnor förvärvsarbetar, betänkt det.

    - Barn ska inte bestämma allt själva, men varför får de inte bestämma sådant som hör till deras egen person, så länge den inte är fara för liv och lem. Och varför sätta gränser baserat på kön? Barn måste själva få pröva sig fram till sin egen identitet.


    Det får min son, han använder mitt diadem lite då och då. Jag klagar inte, vill han klä ut sig så får han det. Vi brukar stå och sminka sig med mig varje morgon. Men jag skulle aldrig låta honom gå ut så. Jag säger snällt att han är så fin utan smink och inte behöver använda det
  • Anonym (fattar inte)
    augustisten skrev 2011-02-25 10:58:24 följande:
    Fast då var ju din "outtalade" önskan att smälta in sas. Och din pappa kunde tyvärr inte hjälpa dig med det.

    Om en normalbegåvad pojke i skolåldern väljer att klä sig i klänning vill han inte smälta in. Då har han en annan agenda - och jag tror helt enkelt att det vore illa som förälder att inte stå "på ungens sida" i det.
    Jag står alltid på min sons sida men om jag vet att hans val kommer såra honom så vill jag leda honom rätt så han slipper må dåligt.
  • Anonym (fattar inte)
    augustisten skrev 2011-02-25 11:00:46 följande:
    När det gäller smink skulle jag säga precis så till alla barn under elva/tolv.
    jo det är klart, men nu har ju jag bara en son än så länge så jag vet inte hur man reagerat om han varit en flicka.
  • Anonym (fattar inte)
    augustisten skrev 2011-02-25 11:03:57 följande:
    Men han kanske mår mycket sämre av att känna att han inte får visa upp en del av sig själv? Att den sidan inte är accepterad... Det hade i vilket fall varit värre för mig som barn.
    Veladis skrev 2011-02-25 11:03:55 följande:
    Om du nekar honom något baserat på hans kön, t ex klänning, tofsar, rosa,  för att du tror att han kommer att bli retad/sårad, sårar ju du honom iställe. Och du är ju hans förälder som ska ställa upp i alla lägen. Dessutom lär du ju honom att detta som han önskar är fel, vilket kanske leder till att han i sin tur kommer att reta andra sedan.
    Så jag kan inte förbereda honom på omvärldens reaktioner? Det är bättre att det kommer från någon främmande, okej.

    JAg kan inte låta min son leva i en bubbla full med regnbågar och att allt är frid och fröjd. Världen där ute är hård och jag vill inte vara orsaken till att han blir retad när jag VET att det kommer ske. Varför utsätta honom för det?

    Vill han ändå ha på sig klänning eller mitt diadem efter jag talat om för honom att folk i skolan kan reagera lite tokigt på det, så visst får han gå med det. Men då har jag iaf förberett honom

    jag kommer aldrig säga " nej klänning har bara flickor" eller liknande .
    Jag kommer säga det så att han förstår att jag tycker det är okej men att det finns idioter som inte tycker det.
  • Anonym (fattar inte)
    Quintus Zebra skrev 2011-02-25 11:21:52 följande:
    Så vi skall föra vidare fördomar till våra barn, för att skydda dem?

    Vi skall förvägra våra pojkar att ha klänning, för de kan bli retade?

    Skall vi säga till barnen att de helst inte skall bli homosexuella heller, för de kan ju bli retade?

    Skall vi berätta för de "vita" barnen att de helst inte skall skaffa barn med en person som har annan hudfärg, för mörkhyade barn blir ju retade?

    Skall vi kalla våra funktionshindrade barn för mongoloider och idioter. För det är väl bättre att de får vänja sig hemma än att de hör det från någon främmande?

    För egen del tycker jag inte det. Jag tänker försöka uppfortra mina barn och motverka fördomar, och lära dem att det är okej att vara annorlunda.
    du har ju inte läst vad jag skrivit..
  • Anonym (fattar inte)

    Bara för att man måste bevisa något som vuxen behöver man inte använda sina barn som experiment.

Svar på tråden Pojke i klänning?!