Pojke i klänning?!

Haha.. Ett barn har ett kön, men ett barn är ett barn. Det väl inte vandrande könsorgan som går runt & leker med lego på dagisen?

Tycks vara som om dom som finner att det är provocerande att klä sig 'könsöverskridande' är dom som är mest osäkra på människors könstillhörighet. Jag noterar människors könsskillnader & tycker att dom är härliga, spännande & sexiga men jag behöver inte ha en värld som kollar snett på killar i klänning för att veta vem som är man & vem som är kvinna. Tänk vilken osäkerhet inför det hela om man behöver ha en strikt klänningregel för att tala om genuin manlighet & kvinnlighet.

Kan du svara på mina tidigare frågor jag ställde till dig:
"Men vad har klänningar att göra med att män & kvinnor är olika? & vad har en önskan att människor ska få ha vilka plagg dom vill att göra med att sudda ut könsskillnaderna?"

Sedan måste jag säga att om en man i klänning blir fråntagen hela sin manlighet, kan han inte ha varit speciellt manlig från första början..

Läste även längre fram att du inte skulle tända på en man i klänning (ursäkta mig om jag minns fel) men åter igen vill jag påtala (andra har tjabblat om det tidigare) vad du tänder på är inte relevant för hur andra ska klä sig.

Mja, tanta ville ju mena att barnen var kön. Det lät otroligt dumt, så då förärades det ett svar som kan tyckas låta dumt men det är ju så som det är om barnen definieras vara kön. Man tillhör ett kön, man har ett kön, men man är inte ett kön.

Så som jag minns barndomen var det största obehaget att ha så fattigt med frihet. Jag hatade att vara ett barn. Jag har alltid haft ett behov av frihet & som ett litet barn med förmynderi upp i halsen var det plågsamt, även om det är till nytta i många fall såklart. Kan dock säga som så att om jag hade varit en grabb som ville ha en klänning & inte fick det för att mina föräldrar skulle bestämma att det inte var OK, då hade jag tyckt att det var jävligt obehagligt, inte att eventuellt snea blickar jag skulle kunna fått i klänningen. Dom är bara fåniga.

Som jag skrev någonstans tidigare har varken jag eller dom jag känner som blivit mobbade någonsin önskat att vi hade passat in bättre då vi var yngre, för att slippa skit från klasskamrater. Vi är stolta över vilka vi var & har blivit.

Det vore riktigt trevligt tycker jag!

Men utgår inte ni på 'motståndarsidan' från er själva då som talar om hur hemskt det blir för barnen? För jag talar ju inte heller bara om mig utan om alla jag känner som har blivit mobbade. Alla dessa delar samma åsikt - hellre mobbad än falsk. Med det inte sagt att 100% av dom mobbade känner så, men ni tycks vilja påvisa att majoriteten barn ingenting hellre vill än passa in. Somliga vill redan från ung ålder gå sin egen väg även om det är en snårigare sådan. Varför ska dessa motarbetas? Barn är människor precis dom du & jag. Dom är yngre & inte lika livserfarna, men dom har åsikter & dom har en egen personlighet. Dom tänker. Ska dom inte få utgå från detta?

För att någonting ska bli bestående måste det få växa fram av sig själv, men den här diskussionen handlar väl ändå inte om föräldrar som tvingar på sina söner klänningar? Det handlar om pojkar som själva väljer klänning. Om inte det är att växa fram ur sig själv så vet jag inte vad som är det, men om vi ska ta av pojkarna klänningarna så motarbetar vi denna utveckling som uppenbarligen är naturlig eftersom det trots allt finns pojkar som vill klä sig 'flickigt'. Då förhindrar vi att det växer fram ur sig själv.

Ingen har väl ändå påstått att det är nydanande? Vi är ju många som har visat åtskilligt med historiebilder på män i klänning, samt påtalat hur fjolliga en del var på 1700-talet. Trist att somliga inte kan se att diskussioner inte alltid måste vara fräscha för att ha betydelse. Eftersom vi än inte har uppnåt förändring kommer diskussionen såklart inte att upphöra. Att diskutera någonting handlar inte om att stoltsera med att man har tänkt en sprillans ny tanke som ingen annan någonsin har tänkt.

Jag förstår hur du menar, men ingen här har väl talat om att pojkar som tar på sig en klänning får extra positiv respons mot för om han väljer ett traditionellt pojkplagg? Ingen ger väl sina sönder chokladbitar för att dom tar på sig klänningar. Det handlar ju om att inte ge någon speciell respons beroende på om han väljer byxor eller klänning. Att inte pracka på någon någonting.

När det kommer till debatter blir det ofta en massa traglande upprepningar vilket känns fruktansvärt lönlöst, så länge det inte handlar om att upprepa någonting för någon som inte har förstått vad man har menat. Här är det dock många som har förstått vad den andra menar & upprepningar liknar då mycket övertalningsförsök istället.

Exempelvis är somliga här av uppfattningen att det är viktigt att ge barn en 'enkel' platå där dom i största möjliga mån undslipper att bli retade av andra barn. Andra somliga, däribland jag, ser sådan styrning som ett hinder för ett barns fria utveckling av sig själv samt ett curlande som kan skapa ett 'svagt' barn som inte kan hantera att inte vara totalt accepterad av alla hela tiden.

Vi har alltså förstått varandra (även om vi inte förstår hur den ena bara kan med att tycka det andra) på den punkten så där finns ingen oklarhet. Då upplever jag att anledningen till att det traglas vidare är för att den ena parten inte håller med den andra, & javisst, det är sådant som kallas för debatt. Varför man ger sig in i debatt kan ju vara av olika orsaker & just upprepningsfasen i en debatt tycker jag luktar rätt skämt.

Att lyckas omvända någon är fantastiskt men det är aldrig mitt primära mål då jag debatterar. Mitt primära mål är att förstå & göra mig förstådd så att både jag & motdebattanten kan utveckla det egna tänkandet. Här finns en fundamental skillnad i tänkandet om vad som är bäst för barn & människor i allmänhet, antagligen kommet ur stora olikheter i vilken typ av människor vi själva är.

En människa är så komplex & hur gärna än många vill påtala att vi människor är så himla lika, så är vi på många sätt inte alls lika. Dom flesta människor vill uppleva lycka, ja, & dom flesta människor kan också hålla med om varandras definitioner av hur lycka känns. Vad som är lycka skiljer sig dock ofta markant. Bara ett litet exempel för att förklara hur jag menar med olikheter i likheterna..

Nu blev detta mest ett långt dravel, jag vet, & jag är inte ens säker på vad jag vill sätta punkt med, vad jag vill ha sagt. Kanske är poängen med den här texten att förklara varför jag tycker mig se att denna diskussion just nu bara tycks vara ett enda ältande. 'Ni' förstår hur 'vi' menar, men vi håller inte med varandra. Att vi har förstått varandra (om vi nu har det, men det  är min uppfattning, annars är det snarande missförstått än förstått) tycker jag är en nog stor 'seger' för båda sidorna.

Betänkt det.

Hahaha, här blir det i&försig uppenbart att vissa inte har fattat ett skit..

Ett tips: debattera för vad debatten handlar om. Den handlar inte om att pojkar ska ha klänning, utan om att dom kan.

Jag misstolkade ingenting, du skrev ingenting om sura blickar, det enda du skrev är att vi pratar om att
pojkar ska ha klänning. Dom sura blickarna sa varken du eller jag någonting om. Jag är införstådd med
att pojkar i klänning kan få sura blickar & jag ser inte varför det skulle förändra situationen. En sur blick har ingen dött av.

Var egentligen mest det jag ville påpeka, sedan kan jag även svara till det du skrev utöver det där om att vi vill att dom ska ha klänning. Du menade att om vi tycker det så borde även vi förändra hur vi förställer oss könsligt. Kvinnorna måste ha mustasch & männen mascara & först då är det OK att tycka att lillgrabben för ha klänning.

Längre bak i tråden skrev jag att jag själv uppskattar skillnader mellan män & kvinnor både vad gäller genetiska skillnader samt sådant som är uppkommer ur sociala strukturer. Jag har alltså ingen lust att ge mig på att odla fram en präktig mustasch (hur bra nu det skulle gå..) & bli tillsammans med en kille i mascara. Däremot är jag  medveten om att det inte är genetiskt påverkat utan kommet ur sociala strukturer & vad jag är van vid, & det accepterar jag. Jag är nöjd med hur jag själv vill se ut samt med hur jag vill att männen jag är med ser ut & jag har inget intresse av att trotsa mina drifter. Däremot är dessa inte någon anledning att pracka på framtida barn samma drifter.

Jag vill själv inte se typiskt maskulin ut men jag ser inte snett på kvinnor som vill. Jag vill själv inte ha en man som ser typiskt kvinnlig ut men jag ser inte snett på männen som ser ut så. Jag vet hur jag vill ha det, men vad jag vill ha ska inte påtvingas mina framtida barn även om dom såklart kan influeras av det (vilket jag inte ser några problem med). Jag kommer att uppfostra mina barn till att ha en öppen attityd, det är den viktiga ingrediensen, samt vetskapen om att tvång & influering är vitt skillda saker.

Nu känner jag att jag har sagt mitt. Som jag skrev i ett inlägg en bit bak känns denna debatt ältande då jag har förstått motståndarsidan & dom har förstått mig, så jag har inget intresse av den längre. Sedan finns det visserligen sådana som du som inte ens har förstått vad debatten handlar om, men har du inte begripit det nu lär du inte göra det den närmsta tiden heller & jag har ingen lust att ödsla mer tid på att förklara. Hoppas att det jag skrev här belyste saken lite bättre, åtminstone!

Det är så sjukt detta.. Hur går det att inte förstå: att anse att pojkar får bära klänning handlar inte om en önskan att neutralisera könen samt påstå att det inte är någon skillnad alls på killar/tjejer, kvinnor/män. Varför fortsätter så många att debattera just detta trots att det inte är av relevans? Nej, det är inte roligt med könsneutralitet & ja, det är skillnad på pojkar & flickor men det är inte anledningar att förvägra pojkar klänning. Könstillhörigheten är starkare än vad något fladdrigt jävla plagg kan förändra. Eller, ni anser den alltså vara så fragil att ett plagg kan vända allt upp & ner?

Sluta skräna om hur vi som har en öppen syn på vad pojkar kan bära önskar sudda ut könen. Det är inte det som debatten handlar om! Ta dom argumenten där ni faktiskt möter motståndare som anser att vi är fullkomligt könlösa. Att hävda någon vara människa i första hand, & tillhöra ett kön i andra hand, är inte könsförakt.