Pojke i klänning?!

Det är så sjukt detta.. Hur går det att inte förstå: att anse att pojkar får bära klänning handlar inte om en önskan att neutralisera könen samt påstå att det inte är någon skillnad alls på killar/tjejer, kvinnor/män. Varför fortsätter så många att debattera just detta trots att det inte är av relevans? Nej, det är inte roligt med könsneutralitet & ja, det är skillnad på pojkar & flickor men det är inte anledningar att förvägra pojkar klänning. Könstillhörigheten är starkare än vad något fladdrigt jävla plagg kan förändra. Eller, ni anser den alltså vara så fragil att ett plagg kan vända allt upp & ner?

Sluta skräna om hur vi som har en öppen syn på vad pojkar kan bära önskar sudda ut könen. Det är inte det som debatten handlar om! Ta dom argumenten där ni faktiskt möter motståndare som anser att vi är fullkomligt könlösa. Att hävda någon vara människa i första hand, & tillhöra ett kön i andra hand, är inte könsförakt.

Man kanske inte ÄR ett kön men man upprätthåller en viss idé om vad ett kön DEFINIERAS SOM.

Visst barn är barn..men jag tycker ändå att en pojke ej ska ha klänning. Ni som tycker det är okej...är det lika okej om vuxna män skuttar runt i klänning??

Jag har alltid varit tjejig av mig...skulle aldrig i min vildaste fantasi klä mig i kill kläder varken när jag var liten eller nu som vuxen.

Varför är det så fel att låta en tjej vara flickig i rosa och pojke o blått?? Ni som har flickor..klär ni aldrig de i klänningar och kjolar..eller det ska vara neutralt så de måste bara ha byxor på sig? 

Idag gick sonen iväg till dagis med rosa strumpor, rosa leggins och en rosa klännika med giraffer på. Han tyckte han var jättefin och det var han såklart

Jag tycker klännika är ett skitbra ord. Gränserna mellan en lång tunika och kort klänning har ju verkligen suddats ut. Butikerna vet ju sjäva inte hur de ska kategorisera plaggen.
Så, varför inte klännika. Kanske inte lika laddat för de som hänger upp sig på ordet klänning?

Jag undrar hur t ex TS skulle reagera om svaret på hennes fråga "varför har pojken klänning?" hade blivit en "Det är ingen klänning, det är en klännika!".

Ibland är det bra att göra folk lite ställda.
Mitt standardsvar till mobiltelfonförsäljare (sådana där som hoppar på en i köpcenter ni vet), som säger "Hej, vad ringer du med idag?" och sedan ska försöka överatala en att byta till vad än de nu är anställda hos för öfretag, är
"Jag använder inte mobil, jag kommunicerar med telepati!".
Försäljarn blir tyst av förvåning och det är bara att gå därifrån.

HAHAHAHHAHAHAH patetiskt....

Tror din son kommer tacka dig som vuxen om du slutar klä honom med klänning.

Snacka om att låtsas som att barn är könlösa.... :S DET är Patatiskt om något

Kan bara säga stackars barn... Hoppas den där Linus har äldre systrar som han fått låna klänningen av för jag blir mörkrädd om mamman köpt den enbart till honom!
Mycket låter jag mina barn göra som de vill men om min son får försig att börja gå i klänning så säljer jag nog han! Nää, det gör jag nog inte! Men jag hade nog förklarat åt han att det är tjejer som har klänningar och inte killar. Jag drar min gräns där! Däremot så tycker jag det är snyggt med färg på kill-kläder, lila, orange, lime, turkost.. Finns massa snyggt till killar åxå.
Jag hoppas även att pappan i familjen klär sig i klänning, lika ska väl vara lika?!?! Tänkte mest på att jag själv har en son som är 3 år gammal och han idifierar ju sig mycket med sin pappa, de har snopp båda två, likadana tröjor, deras hobby är ju bilar osv. Han ser ju att de är lika, mer lika än vad jag och gossen är.
Kul för mamman att uppfostra ett kön..
Nää, jag har en pojke och jag har en flicka, sen när de blir vuxna kan de själv få välja om de vill vara hen, han, hon, måne, präst, katolik, bi, lebb eller bög. Då struntar jag i det.

Det är säkert mycket från person till person. Jag hade en kille som fick gå hos psykolog läääänge flera år för att kunna bearbeta det att han fick ha klänning på sig, även om han ville, men det tog år av terapi för honom att komma över det. Han ville vara som sin syster som hade klänningar men det tog hårt på honom när han såg foton på sig själv när han var liten och han förlät aldrig sin mamma för att hon lät honom ha på sig det.