Pojke i klänning?!

*InteRnationell empati..

Tro fan det skulle vara stavfel i inläggets punchline.. Mer kaffe..

He he.. mja.. mjo.. definivit.. Tills synes försöker juh "hen" inte att könsneutralisera sin roll som vare sig man eller kvinna utan specifikt gå in för att vara "kvinna" till utseende..

I mina ögon är hon baserat på den information jag fått från bilden en kvinna, tills "hon" bevisat motsatsen.. således är också klädesplagget mer accepterat då det hjälper mig med definitionsfrågan om "vad" jag tittar på..

Förbannat bra skrivet faktiskt.. Människan är redo att hantera lokala angelägenheter.. Men människan är tyvärr långt ifrån redo att kunna hantera internationella angelägenheter..

Mycket av det du skriver upplevdes som den trygga tillvaro man hade efter att man blev stationerad på ett ställe och levde där i åtskilliga generationer utan vetskapen om "världen i övrigt".. Man kunde slakta gris utan att bry sig om vad bonden på andra sidan stängslet tänkte och tyckte om vad man gjorde med sin egna gris.. typ..

Idag måste man inte bara ta hänsyn till bonden på andra sidan staketet.. Du skall ta hänsyn till "månfolk" om det så fanns, för att det KAN finnas en minimoj-procents chans till att personen blir illa berörd av vad du gör med din gris..

Människan är inte redo för intentationell empati..

Precis.. Fan.. jag gillar dina inlägg.. För det ligger mer logik i dina texter än du förmodligen menat från början.. Jag skulle kunna dra en uppsats-parallell till "Alla har rätt och fel på samma gång" men precis som du säger.. "orka diskuttera"..

Alla lever i sin egna bubbla byggd på uppväxt och tradioner, etnicitet och erfarenheter och istället för att acceptera olikheten som sådan, finns det människor som handlar utefter "Mer rätt, Mer fel"..

Diskuttera är aldrig fel.. Filosofi över lag är jävligt kul.. Att sönderanalysera både beteendemönster och människor så till den milda grad att man till slut kommer till insikt om att värderingarna varje enskild person har är lika betydelsefull i slutändan som det "stoft" som binder samman dig på molekylärnivå.. Det vill säga.. Allt och inget.. på samma gång.. Hade det inte varit för mellanrummet och icke-existensen mellan molekylerna hade du inte varit den du är idag..

*Flummar iväg till kaffebryggaren*

Är det verkligen viktigare för barn? Jag är tveksam
Barn behöver förebilder att lära av och identifiera sig med, det är sant. Men behöver de verkligen och defintivt förebilder av sitt eget kön för att kunna skapa sig en egen, trygg identitet? Jag tror att barn, för att kunna utveckla alla sidor hos sig själva, behöver ett brett spektrum av förebilder, alltså hela bredden, från det som ses som traditionellt manliga och traditionellt kvinnliga. Men innebär det att förebilderna därmed måste vara både kvinnor och män? En "manlig" förebild kan vara en kvinna, och tvärt om.

Ofta är det ju både ock. Mina barn har en förebild i mig, båda två, och de identifierar sig med de sidor i mig som de känner igen i sig själva. Båda barnen har också en förebild i sin far och identifierar sig med de sidor i honom de känner igen i sig själva. Jag tror att det hade varit detsamma om vi hade varit två föräldrar av samma kön, t ex. Och jag tror inte att mina barn hade utvecklats sämre eller blivit otryggare för det.
De identifierar sig i det de har gemensamt med kompisar, lärare, andra vuxna de har en relation till också.

Du vet förstås att det finns judar och andra som kör med manlig könsstympning i Sverige va? Även av medicinska (eller "medicinska") skäl?

Och när barnet är vuxet får det könsstympa sig bäst det vill. En del gör det. Kallas könsbyte, om du inte hört talas om det.

Den inre kompassen beror på vad vi lärt oss. Den är inte medfödd. Därför är det viktigt att lära barn att den kompassen ska inkludera folks rätt att klä sig som de behagar.

Fel. Barn vill hitta flera förebilder, och de skiter högaktligen i dennes kön. Och de skiter högaktligen i varandras kön, tills vi lär dem att det är det viktigaste av det viktiga, vad man har mellan benen.

Instinkten är, om någon retar dig, att slå honom på käften. Om lagen inte uttryckte att det är straffbart skulle du sannolikt inte se några skäl att låta bli. När lagen var svagare och rättsstaten mindre befäst så var det just det som ledde till släktfejder och blodspillan.

Jasså? Om vilket då?

Det finns inga nedärvda anlag för normer.

Hmm. Om jag missförstått dig så ber jag om ursäkt. Och nej, jag tar inte för givet vilken sida du står på (om någon), utan jag svarar på det som står skrivet. Men som sagt, har jag missförstått så ber jag om ursäkt, vi kanske inte är språkligt kompatibla helt enkelt. ;)

Det är långt mindre våldsbrott idag än på medeltiden, statistiskt sett. Däremot har vi bättre koll på brott idag, då de inte hade Expressen och internet på den tiden. Och inte heller hade samma allomfattande lagstiftning och polisiär myndighet som vi har idag.

Men, alltså, ALLA barn får reaktioner. Hela tiden. Det kallas interkation, och är livsviktigt för oss Homo Sapiens. Alla reaktioner är inte positiva, hur mycket man än anpassar sig, och det är något man får lära sig att leva med. Om man lär sig det som barn har man lättare att hantera det som vuxen. Om man inte lär sig hantera det, av en eller annan anledning, så riskerar man att hamna i en mycket värre sits, nämligen att man blir beroende av andras acceptans hela tiden. Jag vet inga människor som är så svaga, så patetiska, så sorgliga som de som hela tiden måste passa in, måste vara "rätt", istället för att göra vad de VILL göra.

Och då jag bryr mig om hela individen, inte bara tills det fyller femton, så tycker jag att det är grymt att förleda barn till att slösa bort sin barndom på silkeskuddar för att sedan slänga dem åt vargarna.

Äpplen och päron. Jag säger inte att alla ska GILLA att alla klär sig efter behag, jag säger att man borde ha en ökad ACCEPTANS för det. STOR skillnad. Jag känner inget behov av att alla ska gilla mig för att jag är poly, jag vill däremot slippa få skit för det, eller riskera att möta fördomsfulla gäng som tycker att jag borde misshandlas för att jag är den jag är.

Och däri ligger skillnaden. Jag tycker inte att vi ska tvinga mig, dig, eller någon annan att behöva anpassa sig för att slippa spö. Och vi har faktiskt valet att fostra framtidens vuxna till att vara accepterande. Eller sådana som spottar på olikheter. Valet gör vi idag, inte imorgon.

Nej, jag är helt ogift, men tack. ;)

Tror att Dorian snarare betecknar sig som polyamorös.

Ricken, om du är singel, är du inte monogam då? Monogami är en inställning, inte ett sätt att räkna antalet fruar på (även om det i sin ursprungliga betydelse betydde just det förstås).

Jag är polygam, eller polyamorös som en del kallar det, för att jag kan tänka mig att ha fler parallella relationer. Oavsett om jag är singel, har en eller flera flickvänner, eller är gift. :)