Tazzme skrev 2011-02-24 21:40:54 följande:
Jag måste säga (som en av väldigt få?) att jag till viss del håller med TS. Jag tycker också att detta med könsneutralitet verkar kunna bli lite överdrivet ibland och gå åt ett håll som jag inte skulle vilja. Visst, i det verkliga livet så ser vi ju väldigt lite könsneutralitet, det är sant, så egentligen är det ju knappast ett reellt problem nu att nåt skulle bli för könsneutralt. Men i vissa diskussioner jag läst här på FL så tycker jag att det känns som att det går lite överstyr.
Den dagen jag får ett barn så tänker jag nog klä på barnet de rosa kläder jag själv använt som liten, oberoende om det är en pojke eller flicka. Likadant så kommer barnet att få både dockor, bilar, leksaksspis och lego oberoende vilket kön barnet är. Så jag kommer inte att försöka att medvetet hindra barnet från att göra det barnet själv vill, av den enkla anledningen att detta är en "flicksak" eller "pojksak" som därför inte "passar" barnet.
Men lika lite tänker jag förbjuda min flicka att ha prinsessklänningar, eller förbjuda min pojke från att ha en spiderman tröja. Eller pojken från att leka med bilar eller flickan från att leka med dockor.
Eller kalla barnet för "hen" (Vilket fult ord BTW, och nåt som jag personligen tror är helt ondöigt. I finskan finns inga skilda ord för han eller hon, men inte är finnarna mer jämnställda än de som talar svenska för det), döpa det till ett könsneutralt namn eller vägra att tala om för släkt och vänner vilket kön barnet har.
Visst, "lagom är bäst" med allt, likadant som man kan säga att "för mycket och för lite skämmer allt". Man behöver ju inte gå in på extremligheter åt nåt håll.
Men det verkar som att vissa tror att total könsneutralitet, mer eller mindre, är den enda rätta vägen till jämnställdhet. Det tror inte jag. Vi är alla olika och detta beror ju delvis (bland annat) på att vissa är pojkar och vissa är flickor. På samma sätt som vi kan vara olika för att vi har olika färg på håret, pratar olika spårk etc. Jag tror att den rätta vägen till jämnstalldhet, på alla plan, är att lära barnen att dessa olikheter verkligen finns. Men att bara för att man är olika så betyder inte det att man inte är lika mycket värd.
Istället för att lära alla att vara likadana, så tror jag att det är bättre att lära barnen att acceptera olikheter och se detta som en berikande sak, inte som något dåligt.
Så visst kan könsneutralitet vara ett bra sätt att komma in på rätt väg, om det används så att man ger alla ALLA möjligheter. Men om det mer blir så att alla ska vara lika, då tror jag det blir fel. För vi är inte likadana allihopa, men alla är lika bra för det!
Här har det ju dock aldrig varit tal om att att alla ska vara lika, utan att alla ska ha samma möjligheter och inte begränsas av kön, lika lite som man begränsas av sin hårfärg. De skillnader som finns från början hos barn är fysiska. Allt det andra är sånt som vi lär barnen. Tjejer ska vara ompysslande, killar ska vara högljudda, tjejer ska tycka om att städa och laga mat och killar ska mecka med bilar.
Hemma hos mig så har vi leksakskök, dockor, bilar, spiderman i olika format. Båda mina barn, en av varje sort, leker med både det som är "tjejigt" och det som är "killigt". De får de saker de vill ha, och inte utifrån vilket kön de är. Och senast idag konstaterade min fyraåring att de på tv var "fjantiga som sa att rosa är för tjejer för rosa är för alla". Skrämmande att en fyraåring har en mer vettig syn på världen än många här som håller fast vid att killar ska vara riktiga män och tjejer riktiga kvinnor.
