Bör jag vara oroa mig?

Hej!
Hur pass medveten en 1-åring kan vara är en klok fråga. 1-åringar har självklart startat både sin mentala och känslomässiga utveckling men har ännu lång väg att vandra. Medvetenhet är ju en mental process och 1-åringen har tex språkligt kommit till nivån att prata 1-ordsmeningar. Det innebär att barnet inte kan tänka i vår mening eftersom tänkandet är en symbolisk handling som barnet tillägnar sig lång senare.
Däremot så upplever barnet med sina känslor, som också är odifferentierade, dvs outvecklade, och tolkar situationer utifrån sitt begränsade perspektiv. Om det gör ont i en tand så skriker man, för då kanske man får hjälp.
Detta innebär att jag tror att för att er 1-årings beteende inte ska bli stadigvarande så bör ni ge honom så lite "belöning som möjligt på natten. Försök förstå orsaken till att han vaknar. Han har ont, han behöver sin napp, han har kissat, han fryser, han har en period då han sover lite lätt. Åtgärda det som är fel men utan att ta upp honom eller flytta honom. Då blir han vaken, kanske hungrig, är fortfarande trött och skriker. Se också till att han får ordentligt med mat innan han somnar på kvällen så att det inte handlar om hunger.
Barn kan få sådana här perioder som snart går över om man inte gör för stort väsen av det.
MVH
Margit 

Hej igen!
Jag fick inte med fråga 2 om din bonusdotter.
Barn berättar ofta saker genom sina lekar. Det är ett språk de har. Vad som är fantasi och vad som är verklighet brukar inte vara alldeles tydligt, ungefär som i våra drömmar. Men om du tycker att din bonusdotter uttrycker mycket ilska i sina lekar, och du hör mammas ord i dotterns mun så är det förmodligen något som hon behöver bearbeta i lekens form.
Den oro som väcks hos dig kanske du kan stilla genom att din man, eller du om du har bra kontakt med mamman,kan ta upp med henne. Inte för att ni kan göra så mycket åt hur hon har det hos sin mamma, men att prata om saker på ett icke anklagande sätt kan vara en god hjälp.  Om ni vet lite bättre vad hon reagerat på så blir det ju också lättare att hjälpa henne i hennes lek.
Det man kan göra är då att gå in och säga. Oj vad du blev arg på dockan, vad hade hon gjort? Och jag tror att det gör jätteont när mamma , dvs flickan, kastar henne på golvet. Nu måste vi trösta henne. Detta innebär att ni hjälper henne att ta hand om de känslor hon bär på, som kan komma från fantasi eller verklighet, det vet vi inte.
Så försök undersök på ett sätt som också kan utveckla kontakten med hennes mamma.
Lycka till!
Margit 

Tack för dina svar.

Vad det gäller sonen så vet jag att jag egentligen inte ska ta upp honom men vi bor så trångt att han väcker alla om vi låter honom skrika. Dock så flyttar vi till större snart och han får då eget rum vilket kanske kan underlätta.

Ang bonusen så har vi pratat med mamman men hon rycker bara på axlarna och tycker att det är inget att bry sig om. Jag vet att hon har en historia bakom sig med sin äldsta dotter då hon har en anmälan på sig. Sen skulle BVC göra en anmälan ang den yngsta dottern, dvs min makes dotter som skulle ha skett för 1 år sen. Den anmälan rann dock ut i sanden och ingenting hände.
Jag tror inte att hon slår barnen men jag är orolig att hon är väldigt hårdhänt mot dom.

Hej igen!
Det du nu berättar om din bonusdotter gör att det mer låter som om hon" leker sin verklighet". Jag förstår också att det är svårt att nå hennes mamma, men jag tror ändå ni kan hjälpa bonusdottern genom att prata med henne om hur det känns när någon tar hårt i en och att hon alltid måste berätta för er när det händer.
Det är förstås också bra att vara extra uppmärksamma på tecken på att hon far illa och ser ni sådana tecken ska ni omedelbart ta kontakt med socialtjänsten för utredning.
MVH
Margit