Jag tycker mestadels det är tråkigt/jobbigt att vara med mina barn

Kram och hoppas du hittar gnistan igen. Har du ingen som kan vakta barnen så att du får barnfritt en dag?

Det är väl inget konstigt med att känna så? Alla människor behöver egentid till att göra ingenting. Det behöver inte betyda att man på något vis är en dålig förälder. Jag ser mig själv som en bra mamma, men står ändå fast vid att det bästa med dagen är när det är kväll och man får göra vad man vill utan barn som har tusen frågor precis när man sätter sig ner med en mugg kaffe, och bara måste berätta något när telefonen ringer, eller spiller ut ett glas mjölk precis när man gått på toaletten.

Det låter som du bara behöver lite tid för dig själv någon dag, så kommer du säkert börja uppskatta deras sällskap igen.

Jag kände också så ibland förut, men nu när dottern är lite större (5,5 år) tycker jag att det nästan alltid är jättekul att vara med henne. Förmodligen för att det är lättare att hitta på saker som vi båda gillar, men också för att hon kan roa sig själv kortare stunder så att jag får vila öronen någon minut och hämta andan lite, vilket jag inte hade en chans till när hon var 2-3 år

Ja ju större de blir desto fler gemensamma saker kan man göra. Jag läser ju hellre Ronja för min dotter än Max Potta för sonen. Tittar hellre på Harry Potter än Thomas Tåget. Och hur många föräldrar tycker egentligen att det är så kul att sitta och klä på och av en docka i en timma oavbrutet? Nej, jag tror att de flesta känner som du gör TS, men vågar inte erkänna det inför andra.

Tycker inte heller att det är speciellt kul att köra bil och leka med dockor. Men det finns faktiskt saker jag tycker är kul att leka med. T ex bygga tågbana! Jag gillar också att sjunga med barnen, baka och gå i skogen. Ett tag körde jag bil med sonen bara för att vara snäll men nu säger jag nej för det är verkligen tråkigt! Våra barn tycker också att det är jättekul att åka med och handla! Två flugor i en smäll! Annars är det väl så att det är lite småtrist allting just nu när det är mörkt på kvällarna. Om en månad kommer det dock vara tillräckligt ljust för att gå ut efter man har ätit middag! Då blir det lite lättare igen!

Att du känner så här är nog ett tecken på att du har för mycket.. Försök få avlastning och egentid, hoppas det löser sig för er! Man vill ju såklart vara tillfreds med sig själv, ha energi och glädje och längta efter sina barn! Det är inte alla som vågar säga rakt ut hur det känns... Lycka till!

Å vad jag håller med. Och jag är övertygad om att det är väääldigt vanligt, samtidigt som jag får dåligt samvete över det precis som jag får av tusen andra saker...

Just nu leker tvååringen buss här intill alldeles uppslukad och bebin sitter i knät med en leksak medan jag surfar på mobilen. Underbart, en fanastiskt härlig stund... :)

jodå, jag tror nog alla känner så mer eller mindre. Dessutom är vi bra på olika saker, du kanske är en usel bebismamma, precis som jag, men en toppen tonårsförälder?
Man måste inte gilla alla stadier i ett barns utveckling för att vara en bra förälder. Mina föräldrar var inga lekkompisar när jag var liten, men inte mår jag dåligt för det nu. De har alltid funnits där ändå. I alla åldrar.
Tillåt dig själv att ogilla, försök att ta dig tid för dig själv. Sen när du vill och njuter av tiden med dina barn är väl det toppen då också? Ups and downs...

Jag känner exakt som du! Ofta! JAg längtar tills barnen blir större och mera självgående.. Mina är 1 år och 3,5 år. 

Sådär känner jag också, men jag har aldrig tänkt att det är något konstigt med det, utan väntar 3:an utan att ens reflektera över att jag kunde vara en dålig förälder

Jag tror att barn känner av att man älskar dem, även om de säkert också känner av att man inte älskar att leka 3-årslekar och övervaka dem. Det gör väl inget? När de blir lite större leker de med varandra om man har flera, och då kan man koppla av rätt bra. Men gud ja, vad uttråkad och less man blev ibland när de var yngre...

Kan du få mer egentid är det såklart bra, men kan du inte så tycker jag att du bara ska acceptera att du fungerar som de flesta av oss andra vuxna här i tråden!

Jag antar att alla känner så lite då och då, eller rätt ofta Jag tycker det är kul att göra saker med dem som jag oxå tycker är kul, åka pulka, åka skidor, baka, vara i skogen. Men sånt som barnen gillar är inte alltid kul, min ena son gillar att sortera pärlor efter färg-inte kul, göra pärlplattor-avskyr sånt pillergrejs, lillen vill leka med dinos-kul i två minuter men han vill leka i timmar... Men jag gör det ändå ibland och låtsas att det är kul Om jag verkligen inte vill säger jag att vi kan göra det i morgon...

åh, vad härligt att höra att det finns andra som jag :) älskar mina barn, me leka... nja...