Varför väljer man frivilligt bort barn?

Det  förstår inte jag heller, men vill man inte ha barn så ska man inte ha det heller. Känner till kvinnor som har skaffat barn men de bör aldrig skaffa barn , för de skiter fullständigt i de. Soriligt att se hur de små lider. Sen så känner jag till ett par som valde bort barn av anledningen att dom inte orkar (de är överviktiga) . Nu sitter dom 48 res. 49 år gamla och ångrar stort att de inte skaffat barn.  Det jag ofta undrar över är hur hanterar man det naturliga insinkter, alltså behövet av att föröka sig väcks i alla kvinnor, det är naturens gång.  Hur "dödar" man den känsla?

Jag ifråsätter inte någons val, tvärtom,  jag respekterar och tycker också att om man väljer bort barn så ska man inte ha dom heller för det är inte utan anledning man väljer bort barn. Men jag behöver inte veta eller begripa hur ni som väljer bort barn, känner och/eller resonerar. Därför kommer jag med en eller annan fundering. Man kan väl föra en diskussion som civiliserade människor utan att hoppa på varandra. Alla är ju olika och tur det. Lycka till

Ok, tack för ditt svar. I så fall hur förklarar man att  ett antal av de som frivilligt valde bort barn ångrar det senare i livet när det är för sent,  som ex. det här paret som jag känner till? Tror inte du att du kommer och ångra ditt val du med?