Varför väljer man frivilligt bort barn?

Alltså, nu är jag verkligen den förste som skriver under på att det är helt normalt att inte skaffa barn, och inte har några problem med att tänka mig hundra fullgoda skäl till ett sådant val. Men. Ditt resonamng är ju lite bakvänt här. Vi som har barn VET precis vad vi missar, för vi är (i alla fall en del av oss) kapabla att minnas hur det var innan vi fick barn. En del av oss tycker till och med att det där livet innan var rätt trist och trivs bättre nu. Men vi vet vad vi jämför med. Det gör man rimligen inte om man aldrig levt med barn.

Äh, det där blir ju hårklyveri, men ett sätt att tänka runt ordet egoistisk är att man har svårt att sätta någon annans intressen före sina egna. Typ, ge någon annan det sista kexet i paketet, prioritera bort nya kläder till sig själv för att någon annan ska få. Man kan ju hävda då att om man har barn så VILL man inte ha det sista kexet, man VILL ge det till sin unge, men om går så långt kan vi ju hävda att Moder Teresa är ett sant egoistisk människa - hon hjälpte väl de fattiga i slummen för att hon VILLE det?

Jag har lätt att förstå att man väljer bort barn, hade mycket väl kunnat göra ett sådant val men nu blev det att jag valde åt andra hållet. Och personligen vill jag ha kexet. Jag vill sitta ifred och glo på TV, men jag får lov att prioritera bort sånt för jag tycker att min son är viktigare. Jag har jobbat med en del lite äldre, barnlösa (barnfria?) människor och jag tycker nog att om man får lov att generalisera så är de som grupp (inte på individnivå nödvändigtvis) mer kompromisslösa, mer ovilliga att ställa upp för laget, lite mer ego helt enkelt. Det behöver inte vara något negativt, det kan vara rätt befriande och bra att jobba med sådana människor.

Men visst är det att vara förälder en evig lång träning i att bortse från sina egna behov, och istället prioritera någon annas. Det går liksom inte att komma ifrån.

Nu har vi nog helt pratat förbi varandra. Min poäng var att OM man väljer att inte skaffa barn därför att man känner att man inte vill sätta någon annans behov före sina egna, om man känner att en viktig anledning till att man inte vill ha barn är att man alltid vill ha det sista kexet själv, om man alltid vill kunna använda hela sin fritid och sin tillgängliga inkomst på sig själv och ingen annan... varför är det så tokigt att säga att det är ett val som man träffar därför att man är egoistisk?

Observera att jag inser att det kan finnas hundraelva andra skäl till varför man väljer att inte skaffa barn, men om just detta är huvudanledning, då är väl egoistisk ett rätt beskrivande ord. Eller?

Nej, med din definition blir det ju inte en egoistisk handling per se att "välja bort" barn. Däremot menade jag i mtit första inlägg att man kan hävda att man har en egoistisk läggning/beteende om man inte anser sig kunna/vilja ta hänsyn till någon annan än sig själv. Därmed skulle man kunna hävda att man är "för ego" för att skaffa barn.

Tycker du att det vore bättre att skuldbelägga sitt barn och inpränta i dem redan från start att naturliga kroppsfunktioner är äckliga och vidriga och göra dem till hämmade, förstoppade stackare?

P.S. Det finns lika många mammor som det finns mammor. D.S.

Fast nu börjar du, enligt min mening, närma dig gränsen för en mogen argumentation. Vi snackar om en "humor"tråd på FL där en ganska begränsad skara människor försöker göra sig roliga genom att överdriva sina vardagssituationer. Det vimlar av föräldrar därute som både kammar sig och tar på sig en ren tröja innan de lämnar hemmet, aldrig skulle yttra något som "tröjis" och klämmer aningen mer svårsmälta saker än Max Potta på pendeltåget.

Fast din poäng borde då snarare vara att "Jag inser att JAG riskerar att falla ner till träskets absoluta nollpunkt om JAG skaffar barn och jag vill bespara mig förnedringen." och inte "Gud, vad jag äcklas av ALLA FÖRÄLDRAR." eftersom det helt enkelt inte är sant att föräldrar i allmänhet beter sig på det sätt du pekar ut som orsaken till att inte skaffa barn.

Klart att man får tycka så. Men då måste du väl också anse att de rabiata FL-morsorna har rätt att tycka att världen vore en mycket trevligare plats utan alla självupptagna barnlösa surmuppar som verkar ha en snedvriden syn på vem som är människa och har rätt att ta plats i samhället?