Varför väljer man frivilligt bort barn?

Jag och sambon är överens om att barn inte är en självklarhet för oss.
Får vi någon dag lust att skaffa barn så gör vi väl det, och bara viljan finns så kommer vi nog bli utmärkta föräldrar.

Som många andra resonerar vi båda så att vi föredrar friheten det innebär att vara barnfri.
Vi umgås gärna med barn i vår bekantskapskrets, och jag tycker om barn, men jag är inte alls särskilt sugen på att ta det ansvaret 24/7 i minst 18 år. Barn är jättemysiga - i lagom doser.
Jag vill kunna satsa på karriären, jag vill kunna resa (och jag är inte chartertypen. Jag vill snarare hika i täta djungler och bestiga höga berg - inte lämpligt med barn). Jag vill kunna köpa häst och satsa lite på tävlandet igen när jag är klar med min utbildning (och de minuter som då blir över av dagen vill jag spendera i lugn och ro med min sambo). Jag vill ha en snygg kropp, äta på fina restauranger, lägger hellre pengar på kläder än på blöjor etc.
Och jag är så glad att jag lever i ett land och en tid där man faktiskt får välja själv.

Vi inser också att överbefolkningen börjar bli ett problem - vilket innebär att vi knappast äventyrar mänsklighetens fortlevnad genom att avstå barn.