En vän dog för drygt 2 år sedan, vi umgicks inte, och hade inte träffats på flera år när hennes syskon kom till mig för stöd när vännen låg för döden.
Nu har det gått två år och jag har blivit bjuden på ett av syskonbarnens dop, och kommer då att träffa föräldrarna till min vän. Och då vaknar tanken, bör jag beklaga, eller ens nämna det, kanske kommer sorgen åter om de påminns? Det är ju ändå ett dop.
Någon tanke om detta?
Hello?
Använd magkänslan! Det finns inget definitivt rätt eller fel där, utan du måste känna efter på plats vad som är rätt att göra. Kanske du kan beklaga sorgen när du tar adjö efter dopet?
Borde kanske inte lägga mig i men undrar ändå;
hade du ingen kontakt alls med syskonen när vännen gick bort? Var du på begravningen? Isf har du ju visat din "medkänsla" där genom din närvaro och "den delen" är så att säga redan avklarad.
Hur väl kände du egentligen vännen? Hur väl kände du hennes föräldrar?
Du är ju iaf bjuden på syskonbarnets dop och jag tror som "lövet2" att du skall gå på magkänslan.
Bli inte nervös, inget är rätt eller fel.
Föräldrarna blir nog säkert bara glada över att se sin dotters vän och ni kanske kan prata om henne på ett naturligt sätt istället för att "beklaga"...det känns dock lite som det är lite för sent att "beklaga" nu ändå... (även fast jag vet att sorg aldrig försvinner, bara bleknar med tiden...).
Lycka till!
Tack för svaren, jag hade bara kontakt med den yngre brodern vid själva dödstillfället, och eftersom begravningen var mer än 100 mil bort, och i kretsen av de närmsta, så gick jag inte, jag skickade blommor dock.
Under tiden jag och vännen umgicks, så träffade jag hennes föräldrar mycket, firade ofta midsomrar och andra högtider med dem. Hela familjen är otroligt öppen och lätt att älska.
Vi kunde inte umgås lika mycket på grund av att vännen träffade den stora kärleken och flyttade 100 mil bort, jag gifte mig och fick barn, och visst hördes vi ibland, men det var inte alls så ofta, och när jag fick höra att hon fått tillbaka cancern, så kändes det som vi missat mycket tid för att vi proriterat annat istället för att hålla liv i vänskapen trots avstånd. Sen gick allt jättesnabbt, jag hade planerat att åka ner och hälsa på, men hann inte, fick istället ett sms från brodern att hon hade somnat in.
Nu har dopet säkert redan varit och du har säkert pratat med din väns föräldrar, men jag vill svara ändå.
Att beklaga efter två år kan kännas lite märkligt, men att prata om personen är aldrig fel. Att låta hennes föräldrar veta att du tänker på henne och kanske saknar henne kommer göra dem glada.
Två år är lång tid och kort tid i ett sorg-perspektiv. Det kan hända att det känns jobbigt för dem att prata om henne, men jag kan lova att det alltid är en tröst att höra något fint eller bra om personen som gått bort.
Jag hoppas att det gick bra 
Jag gick på magkänslan, det var nervöst först, men det släppte när jag fick en kram av pappan i familjen, vännen kom på tal flera gånger under dagen och det kändes inte svårt alls när jag väl var där.
Imorgon träffar jag familjen igen, vi firar midsommar med dem, och jag har med en kasse med kläder som vännen virkat och stickat till mitt första barn, som jag tänkte ge till hennes syskonbarn.
Det känns så kul att fira med dem, men så sorgligt att min vän inte är med, midsommar var våran helg, vi brukade sitta uppe hela natten och se på när de andra spelade kubb och var ute i trädgården, inte ens myggorna kunde få oss att gå in för natten.
Å vad bra! Så glad jag blir! Glad midsommar och stor kram.