lite frågor om Hjärtoperation.

En klaffoperation är idag ett rutiningrepp. Det görs flera varje dag i sverige. Operationen tar mellan 3-6 timmar ibland lite längre, de beror nog på hur de ser ut tror jag.
De tar några veckor att känna sig helt bra igen, men redan dagen efter operationen sitter man upp i stol och kanske till och med är ute å går lite med personal.
Smärtan är värst de första 2 dygnen enl min upplevelse, men den är inte så farlig och man får smärtlindring hela tiden!
Förstår er oro men kan lova att de kommer gå fint. Gissar på att din sambo är född innan 40 talet å brukar rehabiliteringen gå ännu lättre.
Sjukskriven kommer han att bli.

Hoppas du blev något klokare!
Lycka till till sambon med operationen.

Tack! Det var ialla fall lite lugnande att få höra ditt svar :) När jag väl är igång kan jag ju fråga hur det var med besökstider och så. Fick familj vara där så mycket de ville efter operationen eller får man komma på bestämda tider? Nu tänker jag närmast anhörig typ.

Efter en hjärtoperation är ofta personen väldigt trött så vila är mycket viktigt.
Om närmsta anhörig får vara på avdelningen dygnet runt beror lite på om patienten får enkelrum och hur gammal patienten är.
Det som kan hjälpa är att ha en dialog med personalen. Men måste bara åter betona hur trött personen som opererats är de första dygnen. Även om de vill ha mycket besök så orkar de ofta inte så länge. Så vila är superviktigt för en bra och snabb bättring.

Kan inte svara för hur de fungerar i hela sverige.

Min svärfar opererades för en läckande klaff för ett par år sedan. Tyvärr hade hans hjärta redan hunnit bli ganska förstorat och han hade bl a problem med vätska i lungorna. Operationen var komplicerad men gick bra och kirurgen kunde laga klaffen. Däremot fick han ganska svåra komplikationer efteråt och låg en tid i respirator. Men nu är han helt återställd och går på regelbundna kontroller. Han fick också en slags pacemaker inopererad.

Hoppas att allt kommer att gå bra. Om din sambo är ung och frisk är det säkert inga problem!

Hejsan
Jag opererades för 3 veckor sedan på sahlgrenska för min medfödda hjärtsjukdom, (truncus arteriosus communis typ 2) varav en del är just att aortaklaffen hade slutat fungera.  Jag har dock vetat sen jag var liten att jag kommer operera mig igen, men det blir ändå som en chock när man har levt i 33 år utan operation. Jag förstår er oro till fullo, men det osm fick mig att bli lugnare och t.om att jag var ändå glad att få göra denna operation var, när jag låg på eftermiddagen på sjukhuset med en rumskompis en mycket äldre dam så kom de in till henne och sa att hon inte skulle kunna genomgå en öppen hjärtoperation för hon var för sjuk för det. Då fick jag en tankeställare, det var ju fruktansvärt att få ett sånt besked , jag var vädligt ledsen för hennes skull, samtidigt som jag själv fick en känsla av att de gör ju inget sånt här om de tror att det är några risker(förutom att det alltid finns risker med alla operationer oavsett vad det är) och att man blir bättre. Vet inte om det känns bättre för er men man träffar ju andra som också ska genomgå nån form at operation vilket ger en styrka.
Jag tränade mycket inför min operation och var uppe och gick dagen efter. Har inte ätit någon värktablett på 1 vecka nu och man ahr ju massor av smärtlindring så det enda jag upplevde som jobbigt var att träna upp lungonra. Nu vet jag itne om din sambo kommer göra en öppen hjärtoperation eller om de går via ljumsken med den nya metoden. Men de är vädligt frikostiga med smärtlindring i form av morfinpump, morfintabletter, extra annat :)  Jag hade inget besök de första 4 dagarna och jag minns inte ens att jag pratade med min sambo , dotter eller mamma i telefonen. Det är som IVA sköterskan sa till oss om man kommer till IVA så är det mest för anhörigas skull för man är trött, har mycket medidncer i kroppen att du knappt har koll på mer än nån min här o där. Ni får gärna fråga nåt om det är nåt annat jag kan vara behjälplig med.

Tackar så hemskt mycket för alla svar. Just nu känns det ganska bra faktiskt. Han gjorde ett arbetsekg för ett tag sedan och de sa att han var i väldigt bra fysik och att det gör operationen väldigt mycket smidigare och lättare. Nu vet vi att operationen kommer att ske nu i höst men vi har inte fått ett datum än. Det kommer bli en öppen hjärtoperation och det känns ju aldrig speciellt roligt att tänka på. Han har också ett medfött hjärtfel precis som du maddespring. vilket gör mig orolig att det ska bli komplikationer. Läkaren pratade dock om att de skulle vara flera kirurger som skulle operera honom eftersom han blivit opererad som barn och hjärtat ser lite annorlunda ut då ibland.

Eftersom du legat på sahlgrenska madde och det är där som min sambo kommer ligga så är jag lite nyfiken på hur det är där. Hur är personalen och så? Hur länge fick du ligga kvar där? Du säger att du inte hade besök på 4 dagar men fick folk komma eller var det så att de inte fick komma på de 4 dagarna?

jag mailade dig Ankfanskap

Besök får man ta emot när som helst, på IVA också
denna broshyr kommer ni att få och där står lite bra saker att läsa
http://www.sahlgrenska.se/upload/SU/omrade_6/k%C3%A4rl-thorax/Till%20dig%20som%20skall%20hj%C3%A4rtopereras.pdf

Nu är det snart dags. Det börjar kännas riktigt jobbigt nu för min del :/

Det kommer att gå bra. Även om det är ett stort ingrepp så är det som någon skrev ganska rutinartat också. Min mamma opererades för sju år sen och var då 69 år och det gick bra för henne. Men jag vet att tiden runt det hela är jobbig. Men se på det som så att det är något han behöver få gjort och snart är ni förbi det och då kan ni gå vidare.

Det är nog sant det du säger. Men man kan inte låta bli att tänka på att det kanske kan gå fel. Men när det är klart kommer man kanske känna att det inte var något. Men det är ändå ens livskamrat som ska göra något ganska allvarligt. Tänk om man blir ensam? Men det är väl inte så man ska tänka men man kan inte låta bli ibland :(

Hej, jag är en kille på 28 år med klaffprotes sedan barn opererad 2004 "13 år" sedan dess stått på Waran..

Nu skulle jag vilja komma i kontakt med övriga som är hjärtopererade så man kan dela med sig utav sina erfarenheter och upplevelser kring hjärta o kropp..