KBT, att gå prommenader etc fungerar för vissa medan pressen att "göra" för andra faktiskt förvärrar och förlänger sjukdomstillståndet, svår avvägning där.
Det finns en tråd för oss med utmattningssyndrom där vi stöttar varandra, TS du kanske kan få det stöd du behöver och svar på frågor där? www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55333135.html
Generellt finns det saker som normalt är bra/viktigt för att vi ska må bra:
- bra mat, regelbunda måltider
- hålla en hyfsad dygnsrytm
- frisk luft, natur, dagsljus
- motion
-avslappning, meditation, mindfulness etc
Men som utmattad står man inför ett dilemma. De som helt tappar aptiten kanske mår bättre av att äta något onyttigt än inget alls? Att nån gång äta skräp när man är helt slut är kankse bättre att göra det och acceptera läget den dan än att äta det och gräma sig för att man ätit onyttigt. Bra dygnsrytm är viktigt men om man haft några sömnlösa nätter kan det vara viktigt att trots allt sova ut en dag även om det blir tvärt emot vad dyngsrytm-teorin säger. Frisk luft, natur och dagsljus är i och för sig aldrig fel men är man känslig för ljus/ljud så att kroppen stressad upp av att vara ute, om man blir trött över att över huvud taget ta sig iväg någonstans för att man bor mitt i stan är det en avvägning. Motion är bra men för en utmattad kropp kan motion innebära mer stresshormoner. Avslappning, meditation och mindfulness är väldigt bra men då ska man hitta rätt guidning eftersom många blir stressade när det "inte funkar" och att kämpa att göra rätt i sig blir en sån kamp att själva avslappningen går förlorad.
Sunt förnuft och balans är det man kan applicera på detta tillstånd och det är svårt. Att gå i terapi är alltid bra. För vissa funkar KBT där man tittar på situationen nu och framåt, där man jobbar med tankar och handlingar - för andra finns andra alternativ som funkar bättre. Ibland kan man också behöva prova först det ena och sen det andra för att få en balans i de saker man behöver tillgodose sig.
Vilken hjälp har du fått?
Tycker du ska gå in i tråden jag länkade till och ventilera med fler i samma situation, det är skönt att prata av sig med folk som förstår och jag känner att hjärnan börja bli mosig vilket gör att jag inte förstår det som skrivs och har svårt att formulera mig. Suck.
Situationen i sig är stressande så det är inte konstigt, många kanske inte förstår det men att hela tiden känna att man vill bli frisk, frustration över det man inte kan, oro över sitt mående etc är en stress i sig. För många av oss kan ett skarpt ljus, ett plötsligt ljus samt våra egna inre tankar bidra till stresspåslag. Jag pendlar mellan utmattning och stress eller båda samtidigt.
Jag försöker hålla en viss form av rutin. Går upp 8-9. Duschar/gör mig iordning. Äter frukost. Plockar undan. Går promenad (går inte alltid men jag har hund och klär i alla fall på mig och går runt huset). Sen är klockan tolv. På em sitter jag lite vid datorn när jag klarar, målar när jag klarar (vilket inte är ofta), läser om det går, pysslar hemma, kör mindfulness/meditation/avslappning, har försökt flera gånger att börja träna lätt men det går inte utan ajg blir jättedålig. Sen kommer gubben hem och så är det middag och på kvällen är jag "ledig" förutom att jag försöker gå en promenad med maken (lättare när det är mörkt ofta). När jag är dålig kan jag inte göra ett skit mer än att bara vara - sover dock väldigt sällan på dagarna eftersom det krånglar till dygnsrytm. Ibland pratar jag i telefon men det kan vara vlädigt stressande. Träffar sällan folk förutom min man, det går bra dagar att jag träffar högst två personer i max en timme sen är jag helt färdig. Träffar psykolog 1 ggn/v. När det är fint väder försöker jag och maken åka ut i naturen, antingen gå lite om jag orkar annars bara sitta en stund och lukta, lyssna, se och bara vara.
Lever med man och hund, inga barn.
Nu klarar jag inte att skriva mer tyvärr, men gå in i tråde och bekanta dig med andra där som sagt var - du är inte ensam!
Det är alltid skönt att få höra att man inte är lat/tokig eller vad man nu kan tro. Vårt tillstånd är svårt för oss själva att förstå och än svårare för de som inte upplevt det själva.
Hoppas du dyker upp i den andra tråden, många bra människor där. Jag har inte skrivit där på ett tag just på grund av att min hjärna sätter stopp men jag läser allt som skrivs och vet att andra gör likadant eller är mer aktiva.
Vad har du fått för hjälp sedan du blev sjuk tycker du? Vet du varför du blev sjuk? Och har du varit heltidssjukskriven hela tiden? Jag är orolig för vad som händer när den förlängda sjukersättningen går ut om jag inte blivit bättre tills dess och undrar va du fått för besked?