Hej, jag är en tjej på 35 år som har ett utmattingssyn dom sen ca 3 år tillbaka. och ganska allvarligt tyvärr, för jag har svårt att komma tillbaka o blir trött o stressad för minsta lilla. någon som blivit helt frisk eller mkt bättre sen vart svårt utbränd och hur gjorde ni? tacksam för tips..
hej o tack för svar.. vad härligt att du mår så bra nu.. hur mådde du när du var utmattad? hur "allvarliga" symptom hade du o hur länge om jag får fråga...?
ok, tack för svar.. för mig påverkar det så att jag kan sällan hitta på nåt för blir så lätt stressad o spänd, trött, tappar koncentrationsförmågan och så är dt bara att vända o åka hem o sova några timmar. jag är oftast rädd nu för att göra saker då jag aldrig vet hur jag mår. sover mkt för att stressen som jag har gör mig så uttröttad. hinner aldrig återhämta mig förren nästa stressattack. så - en ond cirkel. o vet inte riktigt var stressen kommer ifrån heller- det är som att kroppen ständigt är på sin vakt o är sällan helt avslappnad hemma heller
ja, jag går o pratar med terapeut och tycker det är bra. heltiddsjukskriven. men blir less på att det vart så länge...det känns också lite som at tnär det vart så länge så blivit van med det o glömmer hur jag ska vara för att försöka vara frisk. .eller också har kroppen helt enkelt inte läkt ännu o det behövs mer tid.. håller på att kolla upp om man kan ta mer prover på sköldkörtel o binjurar.. men är trött på alla läkarbesök med...
jaha ok.. så du började fastän du inte blivit helt frisk? var det tungt i början? FK säger inget o det känns som att jag kan gå hemma hur länge som helst. vet inte kanske jag skulle orka arbeta nån timme i veckan, tror det, men bara det att det känns inte kul, känner ingen längtan till det när jag har kvar mina symptom med svårt at tfokusera, stress osv.. känns som jag vill bli av med symptomen först samtidigt inser jag att jag ju kanske aldrig blir helt symptomfri. men jag är inte som innan utmattningen. då kunde jag pressa mig o tänka, det här går bra o gå på ren vilja. det går inte längre kanske en halvtimmer sen rasar jag ihop av stresskänlsa o trötthet. tål liksom inga krav o press alls ännu. har en känsla att var ai naturen mkt skulle hjälpa men har inte orkat ta tag i det heller, men tror ska försöka med det först ... att tvinga mig ut och gå i naturen :)
åh, det låter precis som jag, oftast blir promenaderna bara några min, tycker bara att jag känner hela tiden när jag går att kroppen inte känns ok o att jag inte känner för det. men ska försöka det där med att öka successivt. man inser ju också att ju förr man kommer igång om än lite desto bättre iställelt för att ligga o vila ett par år till. när du började promenera kände du glädje inför det i början eller var det bara att du bestämde att du måste?
tack, EnFisPåTvären.. blir du försämrad när du gör saker samt pressar dig?
ok, ja det ligger mkt i det, har träffat samt ringt o frågat lite olika terapeuter genom min sjukdomstid o en del säger att motion ska göra en friskare i lagom dos o en del säger presis som du att det kanske inte är läge ännu om man har så svårt med minsta press o krav...
ok förstår, jag blir också lätt trött efter att ha skrivit ett tag. ska kolla tråden du tipsat om tack.. det du har låter väldigt likt mitt eget , hur du beskriver dina dagar. lycka till o hoppas det går framåt snart för oss båda, men vi får väl tänka att det inte är nån brådska....