Graviddiabetes?

Hej TS! Bra att du startade den här tråden! Jag har precis också blivit diagnosticerad med grav.diab för några veckor sedan. Är i v. 32 just nu. Till en början så fick jag hämta blodsockermätare och prata med dietist för att se över kosten. Tyvärr var det inte så mycket att se över, och värdena blev inte bättre, så då fick jag börja med sprutor. Trots att jag har värsta nålfobin så har det faktiskt gått ganska så bra att ta dom, och nu tänker jag inte så mycket på det. Mitt fastevärde på morgnarna brukar ligga på 6,7-7,5 men jag tror att det kan vara lite olika gränser i olika landsting. Vilket landsting tillhör du?

Den uppföljningen jag kommer att få göra nu är att träffa diabetesläkare och göra TUL varannan vecka fram till förlossningen. Under förlossningen så kommer de precis som du redan sagt att ta lite tätare sockerkontroller och ha lite mer övervakning.
Efter förlossningen så kommer man troligtvis att bli tvungen att ligga kvar några dagar, för att de ska ta täta sockerkontroller på bebisen och så ska det ske tillmatning varannan timme.
Jag var på TUL för två veckor sedan, och då låg bebis på +4%, så det var helt normalt. Ska dit igen denna vecka, så jag hoppas att det inte har ränt iväg sedan dess.

Mitt första TUL fick jag göra i v. 30, och sen kommer det göras varannan vecka efter det i Uppsala där jag bor. Jag har fått en lista av spec-mvc där de skriver vilken vecka man ska göra vilka undersökningar, och vilka läkare man ska träffa osv.

Jag tänker också rätt mycket på förlossningen. Enligt läkaren jag träffade så kommer dom inte låta mig gå över tiden, vilket i och för sig känns skönt. Däremot har jag blivit igångsatt med mitt tidigare barn (men den gången hade jag inte grav.diab) och den igångsättningen spårade ur totalt och slutade med akut snitt efter 30 timmar.
Så under hela den här graviditeten har jag sagt till alla läkare och BM att en igångsättning kommer inte att hända! Samtidigt så konstaterade dom vid snittet att jag hade tunn livmodervägg, så jag har ett uttalande från en av spec-läkarna att jag ska definitivt inte genomgå en långdragen förlossning, och att jag bör undvika forcering (som en igångsättning är) så mycket som möjligt.
Så just nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på. Jag vill ju föda vaginalt, men absolut inte bli igångsatt. Samtidigt som ett snitt skulle kännas skönt ur säkerhetssynpunkt, men då blir det ju en annan återhämtning, och jag vill ju kunna busa och slänga runt med min stora dotter som vi gör i vanliga fall, men hur ska det gå när man inte får lyfta tungt efter snitt? Dessutom fick jag lite andra komplikationer efter snittet som jag inte vill råka ut för igen. Känns jobbigt att man inte vet vad man ska förbereda sig på. Det enda jag kan hoppas på är att det sätter igång av sig själv, lite tidigare än beräknat, men det lär ju inte hända... Jag har också 8 veckor kvar. Hoppas att få prata med någon som kan ge lite klarare svar så att man kan börja förbereda sig lite mentalt i alla fall.

Hoppas att du blir prioriterad och får träffa aurora snart, i vissa delar av landet är det grymma köer har jag hört! Jag vet ju iaf var jag kommer föda, men det måste vara himla jobbigt för dig att inte veta!

Ja det låter som att dina tidigare erfarenheter inte heller var så roliga!! Hoppas att det går bättre denna gång!

Jag fick hem massor av informationsmaterial hem. Har kollat lite grann, och vad jag hittade i materialet var:

Åkommor som påverkar kvinnan:
- Urinvägsinfektion - infektion orsakas av bakterier som växer lättare när blodglukosnivån är hög
- Kejsarsnitt - används oftare på kvinnor som har grav.diab.
- Preeklampsi-symptom - högt blodtryck, äggviteämnen i urinen, svullna kroppsdelar
- För mycket fostervatten (Pohydramnios) - Kan leda till att barnet föds för tidigt

Åkommor som påverkar barnet
- Stort barn - barnet växer fortare än det ska vilket kan göra det svårt att föda fram
- Hypoglykemi hos barnet - Barnets insulinproduktion är för hög vilket gör att barnets blodglukosnivå blir för hög efter födseln
- Gulsot - förekommer oftare i de fall mamman har grav.diab. Huden kan bli gulaktig och barnets lever är outvecklad vid födseln

Allt det ovan är alltså åkommor som KAN uppstå! Det innebär inte att man garanterat råkar ut för dem! Får du höra om några andra komplikationer i morgon så får du fylla på med dem! Som jag tolkar dem så är det väl inget som gör att det blir en extra riskabel förlossning (utom det stora barnet då), utan det är ju mer att förlossningen kan starta för tidigt.

Ja, ingen kan beskylla den svenska mödravården för att inte ha koll på sina specialfall!!!

Vad skönt att du fick prata med någon som verkade lyssna! Jag förstår att det måste vara kaos med alla turer, men förhoppningsvis lugnar det ner sig, och man kommer in i dom nya rutinerna. Fick du instruktioner under besöket, eller får du komma tillbaka och lära dig att sticka och så? När jag fick mina sprutor så fick jag ligga inne på BB ett dygn, och så kom de och visade hur man skulle sticka, och observera att jag gjorde rätt. Sen kom dom in var tredje timme på natten och tittade till mig så att jag inte skulle få några konstiga reaktioner av nattinsulinet.

Jag har varit in till spec-mvc så många ggr nu så man är nästan hej och tjenis med hälften av personalen nu!
Gjorde ett TUL idag, och bebis har på tre veckor gått från +4% till +14%, så det har varit en liten tillväxtrusch. Men dom tyckte inte det var så alarmerande, så det var ju skönt. Jag går varannan vecka i vanliga fall, men nu fick jag lite nya insulin-doser ordinerade, så jag måste komma tillbaka nästa vecka igen. Som sagt, det är otroligt vilken koll dom håller på en!

Jag tar 8-10 enheter vid varje måltid, och sen har jag fått långtidsverkande nattinsulin som ska tas innan sängdags - 18 enheter. Min läkare sa att det var väldigt försiktiga doser han skrivit ut till mig, men då fick du ännu försiktigare!

Jag har BF dagen efter dig - 6:e maj! Kul!!

Japp, på tre veckor så ökade det 10%. Dom sa att det inte var så alarmerande, och sen var dom också väldigt noga med att påpeka att felmarginalen när dom mäter på lite större barn blir större. Min dotter var viktskattad till +23% i typ v.30, och sen i v. 38 var hon beräknad till att väga över 5 kg vid förlossningen, men sen kom hon ut och vägde bara 3,7 kg, så jag tar viktskattningarna lite med en nypa salt. Hur stort var ditt förra barn?

Min bebis är i alla fall galet aktiv! När jag gjorde UL förra veckan så var jag tvungen att be henne titta en gång extra så att det bara var en bebis där inne! Hon tittade lite konstigt på mig, och sen kollade hon och sa att det bara var en, men hon förstod varför jag frågade, eftersom det var riktiga volter som pågick där inne just då....

Ja det blir ju ett helt nytt sätt att tänka på! Vad kan man proppa i sig, och vad bör man undvika eller byta ut. Sen är det lite trial and error också. Man kan tro att något är bra att äta och så får man värsta höga värdena! Min läkare säger att jag verkar vara en sån person som är hyfsat okänslig mot insulin, så han har höjt doserna några gånger nu. För min del spelar det inte så stor roll - jag måste ju ändå sticka mig..
Ska dit i morgon igen och träffa läkaren så får vi se vad han säger om doseringen.

Jag hade inte gravdiabetes med förra barnet, då hade jag högt blodtryck i stället. Nu ligger blodtrycket bra som aldrig förr! Konstigt det där!
Jag tycker nästan att min mage är lite mindre den här gången, även fast dom säger att den ofta blir lite större för varje barn. Men det säger väl bara BOM om några veckor och så är magen bauta-stor! Här var det också huvudet nedåt, men fritt spelrum för ben och rumpa. Jag tycker det känns lite trångt, men bebis verkar inte hindras särskilt av det. Storasyster var också rätt vild inne i magen, så hon gjorde det väl rymligt och fint där inne. Min BM sa att andra barnet ofta har lite bättre plats att röra sig när det har varit nån där inne tidigare, så jag tänker mig att det kanske är som en liten två-rummare eller liknande där inne!!

Ja du har rätt. Jag skrev av en folder jag fick, men lyckades byta ut låg till hög. Det säger sig kanske självt att om man har en över-varvad insulinproduktion att sockret då blir för lågt. My bad!

Jodå man hankar sig fram!
Har inte så jättemycket sammandragningar, men det kommer lite då och då, men dom gör inte ont. Just nu är det väl värst med foglossning, plus att det stundtals gör galet ont i mitt gamla snitt. Jag stapplar fram som en gammal tant! Men det är bara att bita ihop! 35 fulla veckor! Ja vi har inte långt kvar nu, även om jag kan tycka att det känns som att det är en evighet kvar!

Jag har också TUL nästa vecka! Ska bli väldigt spännande att se vad bebis väger! Då ska jag även träffa diab.läkaren, och obstetriker för att lägga upp lite förlossningsplaner, så vi får väl se vad som sägs då. Men jag tycker inte att min mage är så mycket större än förra gången, och SF-måttet ligger på kurvan.

Hur känns det inför ett eventuellt snitt då? Får du "ångest" eller känns det bara som att det ska bli skönt? Själv har jag väldigt kluvna känslor, så det ska bli skönt att få prata igenom alla pros and cons med läkaren nästa vecka. Jag vägrar ju igångsättning, och snittad vill jag helst inte bli igen.. Haha, det kanske inte blir nån bebis för mig? Den får ligga kvar där inne!

Hej och välkommen! Kul att du hittat hit! Ja här tjötar vi om våra sprutor och TUL och allt annat som hör till! Vi är ju inga experter, utan det är lite mer "en blind leder en blind". Men det är alltid skönt att få skriva av sig lite och jämföra erfarenheter.  

Jag förstår att du känner dig smått panikslagen! Jag är också nål-fobiker, så man var ju allt annat än glad när man fick instruktioner om sprutor! Jag tar sprutor i magen före varje måltid, och på skinkan till natten, så det blir några stick om dagen, men nu tycker jag att det faktiskt går ganska bra. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, utan bara göra. Man får trösta sig med att det i de allra flesta fallen går över efter förlossningen, så de veckorna som är kvar tills dess överlever jag att sticka mig själv. Trots allt är det ju både för min och bebisens skull. Plus vem vet, jag kanske kommer över min nålfobi på köpet?! *hoppas*

Jag har också funderat lite över det där med att sticka sig i den spända magen, så jag frågade lite om det sist jag var uppe hos läkaren, och de sa att så länge man bara kan få tag i ett litet hudveck så ska det vara lugnt att sticka. Man bör inte sticka in nålen rakt i magen, utan man får försöka göra ett litet veck. Då ska det inte vara nån risk för att sticka bebisen eller andra vitala saker. Jag såg framför mig hur jag lyckades punktera livmodern och en vattenstråle som typ stod ut från magen! haha!!

Det var nog klokt av dina läkare att dom inte ville diskutera förlossningen direkt, man har så mycket annat att smälta. Vad min läkare (går på Ackis i Uppsala) har sagt är att dom inte låter kvinnor med grav.diabetes gå över tiden i och med att det blir större risk för komplikationer. Så jag som är beräknad till 6:e maj har det datumet lite som "garanterat sista leverans-datum".
Varför föddes din son tidigare? Blev du igångsatt eller startade det spontant? Jag förstår att det måste kännas sjukt orättvist att det är något med den här graviditeten också! Min förra graviditet 2008 så hade jag bra sockervärden, men mitt blodtryck var för högt så då fick jag gå på kontroller på det. Aldrig får man vara glad!!!

Skulle gärna hänga på ett maraton, men jag har så grym foglossning till och från, så jag vet inte om det är fullt genomförbart.. Kanske kan vagga ner till vårdcentralen och knycka en rullator så kan jag hänga efter dig i spåret?

Ja just det, packa väskan ja!! Där sade du nåt!! Gissa om jag ska stoppa ner världens största godispåse i min väska?

Tvätta kläder gör jag för fullt. Plus att jag nog har tagit den där "boa-fasen" till nästa steg. Just nu så har jag tvingat sambon att byta ut alla våra innerdörrar på övervåningen, nästa vecka kommer det folk och målar och tapetserar om två rum, plus att jag själv har tänkt mig att måla trappan också. Plus att jag har beställt hem lite nya gardiner och sånt. Hard-core-boa! Här är det inte bara städa ur garderober som gäller!

Vi har inte tagit reda på om det är kille eller tjej, men jag är galet nyfiken! Förra gången kändes det som en tjej, vilket det ju också blev, och den här gången har jag kill-känsla, men man kan ju aldrig vara säker! Lite jobbigt är det nog, för vi kan bara komma på tjej-namn vi tycker om, det är svårare med kill-namn tycker jag.