Småbarnsåren är fördjävliga! Hur ska man stå ut????

Nu har vi kanske en något bättre ekonomi än er, men vi ha stenkoll på våra utgfter varje månad. Skriver upp all mat som inhandlas, övriga inköp och röknaingar i olika exellblad. Detta gör att vi lätt ser var pengarna försvinner och kan då dra in på någon om vi önkar göra något specellt. Sedan sa vi från bärjan att vi ville kunna unna oss litegrann fastän vi var föräldrarlediga så vi tog ut ersätt ning 6dagar i veckan. Började jobba deltid vid 1årsålderna och har sedan öka tiden.

 Så om ni inte redan gör det så är mitt tips att skriva ner alla utgifter för att seda se vilka är nödvändiga och ta boprt annat.

det låter väldigt väldigt jobbigt...

jag är oxå småbarnsförälder, har en som blir 2 i april och så en 5.5 månaders, men jag upplever inte alls det du beskriver. jo fattiga är vi..men vi försöker ta vara på kvällarna för att rå om varandra. för mig är t.ex sex jätteviktigt. så jag ser till att tid finns för de =) man får ta vara på det lilla när man inte kan/har råd att hitta på saker.
barnvakt har vi i princip aldrig, och aldrig över natten...hans familj bor 20 mil bort och min mamma är alkis...så det är lite ont om barnvakter =/

men du kommer ju inte vara föräldraledig för evigt, det blir säkert bättre när du kommit igång att jobba lite och ni får mer pengar att röra er med...!

Jag tyckte att vi hann med varandra hur bra som helst när barnen var små. Vi tillbringade massor av tid tillsammans. Barnvagnspromenader är ingen dålig träning det heller. Och sådana kan man ta tillsammans, samtidigt som man pratar, diskuterar och upplever saker ihop med barnen. Vi gick på badhuset tillsammans, lagade mat ihop och om och när barnens pappa jobbade extra så gick vi och mötte honom när han slutade. Sådana saker. Sex kan man ju ha lite när som helst, man måste inte vänta tills man är för trött. 

Vi prioriterade familelivet och varandra när barnen var små. Träffa vänner gjorde vi ihop och naturligtvis också var för sig, men det senare gjorde vi helt enkelt inte så ofta. Har man inte pengar så kan man fixa hemmaspa.

Jag tycker att det var en fantastisk tid när ungarna var små. Fast jag tycker i och för sig att det är en fantastisk tid nu också, när de är stora. Det är kanske till en del en fråga om inställning och förväntningar?  

Altså vi har ganska bra ekonomi, egentligen och vi har rätt bra koll, men det är så stor skillnad på att få ut 13000 i månaden och 19000 mot när man inte är ledig. jag tror egentligenatt vi har det ganska bra, vi har tillgång till barnvakt enkelt, och ganska ofta, men det tär på relationen iallafall!  om vi inte hade stenkoll på ekonomin skulle vi inte kunna göra ngt alls...   Pengarna går ju dessutom till tråkiga saker som ytterkläder till sonen som växer fort som en tall! De fleecefodrade regnekläderna vi köpte i höstas, med stövlar till är alldelses fölr små nu, så nu måste vi ut med typ 1000 spänn för det.... där rök den daten liksom....  

Äh jag kanske bara är gnällig.... men jag vill inte förlora mitt äktenskap! Vi har ju varit så lyckliga och nu är det bra logistik och ingen spontanitet alls.....

Har du inga du kan låna kläder och skor av. Nu är det ju slutet av säsongen så att köpa nytt nu som ändå inte fungerar till hösten känns för mig kostigt. Om du inte kan låna är seconhandbutiker ett bra val denna tiden.

Gud vad ni är underbara! Peppningarna bara flyger här! Får mig att le faktiskt! 

Ska svara lite, var inte beredd på så mkt svar!

Vi har barnvakt av makens föräldrar rätt ofta, men vi kan inte ha det för ofta, för de förstår inte att sonen (som har ett funktiosnhinder) inte känner när han är mätt, utan de TRYCKER i honom mat och kakor och glass och allt sånnt, och han blir inte dålig av det, men han blir tjock om han är där för mycket... Dessutom är svärmor en aaaaaaaaning för kontrolerande och vill gärna ha koll på ALLT!!  Här hemma kollar hon ÖVERALLT när hon är här för att ha koll, så vi kan inte ha dem föööööör nära. Men vi har dem ändå och det är guld värt, det vet jag!

Prommenad med barnvagn går inte för sonen är för stor för att åka barnvagn.

Helgaktiviteter blir det inte mycket av på dagarna för maken jobbar då, han har eget företag och måste sitta hemma och jobba och då brukar jag ta med mig barnen till mina föräldrar som har ett stort hus på landet, så då ses vi inte då heller.

Vi har dock bestämt att fredagkvällarna är HELIGA för oss, då är det bara vi i familjen som har mys, då stänger vi av telefonerna och bara är, men vi är ofta så trötta att  det inte blir så bra iaf.... men utan dessa kvällar vete fan vart vi skulle stå idag! :-O

Vad gäller kläder så har vi ingen vi kan låna av, men secondhandbutiker brukar jag kolla i, men har inte hittat ngt till honom iår....   Jag köper annars mycket kläder till barnen begagnat!

Vi klarar det inte bra, och vi är på väg att separera. Sonen är 2,5 och jag vill ha ett barn till men det vill inte han. Det är den utlösande faktorn, men anledningen är att alla olikheter som fanns före sonen har eskalerats och vi har helt olika sätt att hantera det.
Jag trodde att våra olikheter skulle vara bra, att det skulle göra oss starkare, att sonen skulle få en fördel av att tidigt få se hur olika man kan göra, men då min sambo numer anser att det bara är hans sätt som är rätt, att jag gör fel, tänker fel, är fel, så har det inte blivit så Han vägrar planera, jag behöver någon sorts struktur för att må bra. Han tror att pengar löser allt, jag vill ha hans närvaro i familjen (Han är närvarande för sonen - fast på de tider HAN väljer). Han är arbetsnarkoman och vill egentligen inte göra något annat än att jobba, och när han vill göra något annat så är det NU det gäller, så jag kan inte planera in något speciellt omutifallatt han faktiskt skulle få tid för oss någon gång Eller rättare sagt, så var det när jag fortfarande försökte få OSS att fungera. Nu har jag gett upp och vi mår båda mycket bättre :-/

Jag skriver detta för att jag tror att ni ändå gör rätt, att ni försöker göra något bra tillsammans! Ni planerar era veckor tillsammans, för att hjälpas åt. Det tyder på att ni båda VILL att det ska fungera, och det är en jättebra utgångspunkt! Sen kanske ni behöver sänka kraven lite. I stället för att gå ut på date, så ha en date hemma! Det behöver inte vara så pretto hela tiden Laga en god middag till er två tillsammans! Gå en långpromenad och prata om allt och inget! Kom bort från vardagen litegrann

Tror många kan känna igen sig i det du skriver, men det blir bättre och ni kommer vänja er, hoppas jag....
Som någon skrev, att ordna barnvakt och ha lite mysigt hemma själva kostar ingen, men är värt hur mycket som helst

Men jag måste säga att småbarnstiden är en barnlek mot vad det är att ha både tonåringar och småbarn hahah, men tar man hand om varandra och relationen så går allt
Vi har tre söner, en som bli 17, en blir 14 och den yngsta blir 4. De både äldsta spelar ishockey (i olika klubbar och tar hur mycket tid och pengar som helst)  men riktigt roligt tycker vi alla. 4-åringen hänger med överallt och tycker det är roligt.
Tonåringarna (särskilt den äldsta) är ute och springer på kvällarna, man sitter vaken och väntar, och vi hämtar alltid den äldsta på nätterna om han inte har sällskap av någon hem och den yngsta vaknar tidigt på morgonen.
Ja, ni hör ju, men vi trivs med livet och kommer nog skan allt liv här när barnen flyttar hemifrån senare.

Tiden går så fort, tyckte att våra stora var små för inte alls så länge sedan, så vi var tvugna att skaffa en sladdis
Ta vara på alla småstunder och varandra, så blir det bra ska du se, lycka till