Hellre utan vänner än ha kvar dåliga vänner?
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har ett fåtal vänner, kanske 4st totalt. Skälet till detta är att jag är väldigt blyg och periodvis deprimerad och håller mig därför i bakgrunden på jobb, fester osv. Jag är en hemmatjej helt enkelt och trivs ofta i mitt eget sällskap. Är inte beroende av andra även om det är trevligt att träffas ibland.
Egentligen tycker jag inte att mina vänner är så bra vänner. Jag kan bli arg och irriterad över deras sätt.
Vän 1
Snäll men samtidigt osäker och försöker sänka mig framför andra människor. Om jag anförtror henne privata saker så berättar hon det för sin familj, och tror sedan att det är ok så hon döljer inte ens det alltid utan startar diskussioner om det framför dom. Trots att jag sagt att INGEN får veta det jag sagt. Hon har även en tendens att ragga på killar jag träffar för att hon har stort bekräftelsebehov. Jag litar inte på henne eftersom hon stal mitt ragg en gång i tiden. Alltså en kille jag hade det på G med och dejtade lite smått.
Vän 2
Snäll men lite otacksam. Hon ber mig ofta om hjälp trots att hon sällan hör av sig annars. Hon tackar väldigt sällan för hjälpen utan tar för givet att jag ska göra det. Om jag berättat om något jag mår dåligt över så lyssnar hon då, men frågar aldrig sen hur det går eller hör av sig bara för att kolla att jag är ok. Hon har fullt upp med familjen, vilket jag förstår, men det gör ont när hon alltid har tid att höra av sig när hon mår dåligt och jag ska hjälpa henne. Jag har gått VÄLDIGT långt för att hjälpa henne, no questions asked.
Vän 3
Hör av sig ofta, men orkar aldrig ta sig till min stad. Jag får alltid åka till henne. Dock vill hon bara prata om sitt eget liv och sina problem. Om jag försöker berätta om något som pågår i mitt liv så lyssnar hon i 3 sekunder och vänder det på något konstigt sätt till att handla om henne igen. Vet inte ens hur hon lyckas.
Vän 4
Också snäll och faktiskt omtänksam och förstående. Men hon glömmer också bort att fråga andra hur det är med dom och pratar mest om sitt eget. Hon har struntat i sina vänner efter att hon träffat sin pojkvän så hon har inga direkta vänner kvar.
Vi har haft mycket roligt ihopa men saker och ting har ändrat. Och jag har ändrats. Jag tycker inte det är roligt att vara utnyttjad. Jag har också problem och vill också ha stöd, men istället är jag bara den som ska stötta alla andra. Det gör att jag slutat bry mig och känner mig inte som en så bra vän mer. Lyssnar inte så noga när de pratar faktiskt.
Ska jag säga upp vänskapen med dessa fyra så har jag inga vänner alls kvar. Bara min familj. Vad hade ni gjort?