• vårankärlek

    epilepsihund, hjälp..

    I somras fick min papillon/cavalierblandis sitt första epilepsianfall. 1,5 år gammal ungefär.
    Veterinären sa att det kunde hända och att en gång är ingen gång.
    Nu i Januari fick hon anfall igen. Då åkte vi till vet och gjorde en grundlig undersökning och dom hittade inget.
    Så vi kom överens om att höras av vid nästa anfall.
    Fick stedosil (?) bromsmedecin man ska ge vid anfall.
    Gav henne det när hon fick sitt anfall idag och det gick över.
    Pratade med vet och hon sa att vi ger henne en sista chans och får hon snart igen är det bara att börja medicinera.

    Jag tycker allt detta är jättejobbigt..
    Mår verkligen skit och är rädd att lilla hunden mår ännu sämre.

    Hur lever ni som har epilepsihundar?
    Går dom på medecin dagligen?
    Har dom förändrats personlighetsmässigt?

    Gör allt för att min lilla tjej ska må så bra som möjligt <3

  • Svar på tråden epilepsihund, hjälp..
  • MammaTillDomFinaste

    dom få jag vet som råkat ut för detta har valt att avliva. för dom vil inte riskera att hunden får ett anfall å blir liggande flera tinmar utan hjälp när dom tex jobbar osv. 


    ♥ Kineserna Nova & Buddha, katten Listo och Whippeten Ådi ♥
  • MaNiMi

    Stesolid kanske medicinen hette ? fast kanske heter annat till hundar? Det är iaf en muskelavslappnande och lugnande medicin och är inte förebyggande mot epilepsi.
    Vet en labbe som hade epilepsi, och medicinerades mot det, hunden fungerade bra under många års tid.
    Det beror ju så helt på hur ofta, hur starka anfall hunden har. Om det går att hålla det i schack med medicinering, om man kan ha hunden under uppsikt ifall det sätter igång.

    Hoppas ni slipper fler anfall!

  • Rottis77

    Vet många hundar som funger jätte bra på medicin och får kanske bara 1-3 anfall per år, visa inga alls, så va inte rädd för att prova! Vår granne, som dessutom vi tränat väldigt mycket med har en hund med ep och hon har inte haft ett enda anfall sedan hon började med sin medicin och det är 2,5 år sedan och hon är precis som vanligt. Dock kan dom bli lite trötta i början men det går över.

    Min rottis fick ep, men det va pga en tumör i hjärnan så hon fick somna in, men hon va också 8 år när första anfallet kom. Och den vanligaste ålder för när ep dyker upp är ju ungefär vid din hunds ålder.

    Men jag hade inte tvekat till att prova medicinera om jag varit du.

    Lycka till. 

  • vårankärlek

    A stedolid hette den skrev fel. Menar att den avbryter anfallet inte att den förebygger fler anfall :)

    Kommer självklart testa och medicinera och se hur det går.

    Men som ni skrev, man är ju rädd att något ska hända när man inte är hemma...

  • Issa79

    Vi hade en sheltie för många år sen som hade ep. Hon fick ngn slags medicin som höll anfallen i schack men som på lång sikt slog ut njurarna istället. Det blev iaf ett gäng bra år till med oss innan vi bestämde oss för att det var dags för henne att gå.

  • sam1

    Hej Vårankärlek.

    Det är sanneligen inte lätt och väldigt tråkigt. Jag har levt med ep-hund i 4 år. En riesentik som fick sitt 1:a anfall vid 3 års ålder.
    Två sorters ep kan hunden utveckla antingen ärftlig eller av ett trauma, typ tumör eller kraftigt slag mot kroppen.
    Ep kan te väldigt olika . En del har så små anfall att du knappt märker något. Andra får grand mal (faller ihop och krampar). De flesta kommer ur sina anfall själva, andra får man hjälpa med medicinering, stesolid och dyl.
    Jag har något minne av att jag läst att cavalier har rätt hög procent av ep-hundar beroende på huvudets utformning, jag kan har fel......

    Min hund hade ganska få anfall till en början men då hon var 7 år eskalerade dem snabbt och sista tillfällena kom anfallen 3 ggr/dygn men 30 minuters mellanrum. Då fick det vara nog. Jag har dessutom en äldre riesen som blev mycket orolig då ep-anfallen inträffade. Jag flyttade alltid fram gränsen för hur många anfall som var acceptabelt innan avlivning. 1 ggr/mån 1 ggr/veck ....... 

     En del hundar svarar bra på medicinering som tex. fenemal på andra funkar det inte alls.

    Jag kan känna att det var jättesvårt att ta beslutet men att det ändå var rätt. Det gick ju inte att lämna henne ensam ifall att ett anfall skulle komma. Men känslan av att avliva en helt frisk hund var påtaglig eftersom hon inte hade anfall vid avlivningstillfället. (som skedde hemma i soffan).

    Under de här åren blev hon inte personlighetsförändrad utan var en glad och pigg hund, men anfallen tar väldigt hårt på inre organ och det bör man vara medveten om.

    Oftast lider dom inte då dom inte har anfallen så vida dom inte kommer väldigt tätt. Men livet måste fungera för dig. Går du runt och är nervös och stressad, kan inte jobba och mår dåligt mår inte din hund bra heller. 

    Kram Sam1

  • Mrs Lilac

    Jag arbetar inom djursjukvården och mitt råd är att testa, många ep hundar har mycket bra liv.

  • vårankärlek

    Tack för din berättelse.

    Än så länge har hon inte haft något mer anfall, det är snart två veckor sen sist.
    Visst är jag rädd över att lämna henne själv några timmar, det känns inte bra alls..
    Man är så rädd att något ska hända.

    Har hört att fågelhundar ofta är drabbade utav ep vet dock ej utav vilken anledning.

    Nu handlar allt bara om att vänta och se. Hoppas att det inte blir värre.

  • mco

    Vår hund råkade också ut för ett anfall i somras (han är nu 1 år). De hittade inget fel på honom och vi fick ut ett recept på medicin vi skulle ge honom ifall han fick ett kraftigt anfall. Skulle det fortsätta så skulle han få äta medicin livet ut sa dem.
    Vi har haft turen med oss att han inte fått något sen dess, och hoppas verkligen att han ej har epelepsi.

    Hundar kan ju få stressanfall också, kan det vara det?

    Annars fick vi med oss papper från Blå stjärnan (gbg) där det stod mycket om epelepsi för hund.. Jätte bra tycker jag. 

    Hoppas att din hund klarar epelepsin bra, om det är det hon har.

  • vårankärlek

    Nu har hon fått ett anfall igen...
    När vi sov denna gång, som tur var vaknade min sambo efter en stund.
    Har ingen aning om hur länge det höll på så i eftermiddag bär det av till veterinären för att få medicin.
    Vi gav henne en sista chans, och nu blir det ju bara tätare och tätare.

    6 månader, sedan 1 månad och nu lite mer än två veckor.

    Hoppas det kan bli bra utav medicinen annars vet jag inte vad jag gör...

Svar på tråden epilepsihund, hjälp..