Ogi skrev 2011-03-06 21:12:59 följande:
Det kan han, men frågar man innan så vill han oftast inte ha. Ofta vill han inte ens ha maten han ber om i ovan beskrivna situation. Det verkar mer vara så att han vill att jag ska komma till honom istället för att sitta med lillebror.
Rockan skrev 2011-03-06 20:54:12 följande:
Han är i ärlighetens namn alldeles för liten för att kunna förstå något av det du hoppas på, vid 1,5 har barn fortfarande ingen impulskontroll & väldigt begränsat konsekvenstänkande.
Han kan inte förstå "i förväg" att en leksak kan gå sönder för att han är för hårdhänt med den. Det lättaste är att bara ta bort den när han gör så & avleda med något annat. Gällande matsituationerna så kanske ni kan försöka jobba förebyggande, i alla fall gällande att han vill äta när lillebror gör det. Det är samma sak där, han är för liten för att förstå att han måste vänta. Ha en bit frukt eller liknande till hands som han kan få. När han kastar tallriken skulle jag säga att ett tips är att lugnt konstatera att "Jaha, var du färdig nu?".
Tack för dina åsikter och tips! Vi kanske förväntar oss för mycket av honom i den åldern... Vi glömmer ibland bort hur liten han egentligen är. Men det är så svårt, när man ser honom göra saker som han vet är fel bara för att testa oss och få uppmärksamhet. Då tänker jag automatiskt att han förstår annat också. Som när han sätter på spisen/ugnen och vi säger att han inte får det - då skrattar han bara åt oss, tittar oss i ögonen med finurlig blick och fortsätter. Det sker ofta i samband med att man gör något annat - till exempel tar hand om lillebror.
Det här med att ta bort leksaken är just det som jag förespråkar, men min man menar att vi då förstärker den negativa känslan han har när han blir arg på leksaken och att vi inte hjälper honom alls på det sättet. Han vill istället att vi avleder honom - men hjälper det i längden (inte bara för stunden)?
När börjar barn förstå att det finns konsekvenser?
Även om han vet att han inte får göra något så kan han inte hindra sig ifall impulsen kommer, det går inte att hoppas på att ett barn i den åldern ska kunna sluta göra något bara för att man säger till dem. Istället får man se till att de slutar, genom att plocka bort, avleda, osv. Impulskontrollen börjar utvecklas så smått runt två-års åldern. (Men den är inte helt färdigutvecklad förrens runt 25, kan vara värt att minnas när tonåren börjat
) Jag tycker det enklaste är att både ta bort saker som risker att gå sönder & att samtidigt avleda, om det räcker att avleda så gör bara det, det är inte fel i längden.
En 1,5-åring förstår generellt direkta konsekvenser, alltså av typen "Nu blev det blött för att jag hällde ut vattnet", de kan dock inte alltid förutse konsekvensen ännu, alltså tänka det omvända: "Om jag häller ut vattnet blir det blött", & de kan heller inte koppla ihop att något som hände igår kommer att hända även idag av samma handling. Förutseendet kan börja utvecklas kring den åldern men det är en lång process.
Och han gör inte saker för att testa er, han gör det bara för att han kan & vill.
Det är inte trots i den åldern, det är egen vilja.
