Hej finns det någon som mig?!! Är 30 o har nu fått reda på att min äggreserv håller på att ta slut! Någon?

Hej,
Min vän är/har varit i liknande situation. Hon är väldigt insatt; ska visa henne din tråd så kanske hon kan hjälpa!

Det ska väl vara jag det  

Tack Li79, hoppas att jag kan vara till nån hjälp

Jag har en lååååång historia bakom mig och hoppas på att kunna kanske ge dig några råd om du vill ha!

minimuschki jag lägger in dig i min adressbok så att du kan kolla in min historia så att du vet vad jag hittat på genom åren! Jag inboxar dig lösen till sidan också!

Tack snälla båda två!!!!! Ska direkt gå in o läsa! Tack igen!

Nu är du inlagd

Tack tack tack...för att du ville dela med dig av din historia till mig!!!! Nu tänts ett litet hopp!

Puffar lite o undar om det kan vara någon mer som genomgått/genomgår något liknande?!

Hej!
Är några år äldre än dig (33 år) och har också dålig äggreserv. Fick förra sommaren veta att vi har ungefär 2 år på oss om vi vill få biologiska barn och vi har nu i vinter genomgått en första IVF. Tyvärr gick det inte så bra. Fick ifs ett plus men det varade bara några dagar. Så nu sitter vi och väntar på att få genomföra en andra IVF och känner att tiden börjar rinna iväg för oss.  

Hej smurfans! Trevligt eller vad jag nu ska säga att du svara. (Önskar ju ingen detta problem) Vår läkare vägrade dock ge oss ett besked om ca hur lång tid vi har på oss. Inte fått några svar på några prover...hon sa bara att ditt FSH är förhöjt o det indikerar på att din äggreserv håller på att ta slut.  Hur långt du har kvar vet vi inte, men hade du varit äldre så hade vi inte hjläpt dig. Jag dog...va fasiken hände? Efter ett år av olika undersökningar o aldrig någon som kommenterat att det skulle va något som helst fel på mina ägg eller mina äggreserver. Bara hört att jag har en regelbunden cykel och ägglossning som det inte är nått som helst fel på. Bara att det finns andra fel som hypoteryos och endometrios, men aldrig ett enda snack om att mina ägg va dåliga. Jag dog igår och har fortfarande så extremt svårt att förstå vad hon faktiskt sa till mig.

Tack för att du svarade o du är ju inte så mycket äldre än mig o jag lider med ert misslyckade försök, men hoppas så att ni orkar fokusera på nästa o att ni inte någonsin ger upp. Kan just nu inte ge så mycket råd o stöd i det ni just nu går igenom då ni är före oss i hela ivf arbetet. Vill ändå att du ska veta att jag ska på ALLA sätt o vis försöka finnas här även om jag kanske inte vet alla råd o "tröstningar" då jag inte själv inte ens börjat genomgå allt detta. Hoppas bara att man kan finna varann ändå o att man kan inse o finna lite tröst i att man inte är helt ensam i detta elände!! Solskenshistorier finns! O Jag finns här!!!! Kram

Fick samma svar som er när vi först började med vår utredning. De tyckte att vi var så unga och dessutom hade jag blivit gravid 2 gånger så det var ju inget fel på någon av oss. Att de gånger som jag hade blivit gravid slutade i missfall hade ingen betydelse. Först ville de inte ens ta några prover utan jag fick Pergotime istället. När inte det fungerade så blev det dags för IVF och de började ta lite prover. Då upptäckte de att jag hade väldigt lågt AMHvärde. Innan de tog provet så sa de att man inte kan se hur långt tid man har kvar med AMHvärdet. Att de sen sa två år tror jag mer var för att få oss att inte vänta för länge innan vi ville försöka med IVF. Sen är det också ett annat prov (kan vara FSH) som de tar som tillsammans med AMH visar om det är någon idé med IVF eller inte (om jag har förstått rätt). En sköterska sa iaf att båda två värdena var viktig och jag tror att mitt det andra värdet var bra.
 
Visst är det skönt att läsa om andra i samma situation, även fast man önskar att ingen annan behöver gå igenom samma sak. Förstår att du tycker att det är jobbigt. Hur känner du dig idag? Börjar du ta in det dom sa? I början tyckte jag också att det var väldigt jobbigt men det känns bättre och bättre ju längre tiden går. Vi har nu vetat om det sedan i somras och nu känns det inte alls lika jobbigt längre. Visst, det är fortfarande jobbigt att inte få barn, men själva orsaken till barnlösheten har jag accepterat. För mig har det också känts bättre sedan vi började kolla på alternativ. Vi kommer att göra ett IVFförsök till men sen är det nog bra. Får se hur det känns efter det försöket men som det känns nu så går vi nog vidare med adoption om inte andra IVFen fungerar.

När kommer ni få börja med IVF? Är det långa köer där ni går?