Hej!
Skulle gärna vilja veta från er som adopterat från Indien hur länge ni fick vänta att få hem ert barn efter att barnbeskedet äntligen kom. Finns det en skillnad mellan barnhemmen och provinserna eller verkar allt bara bero på tillfälligheter?
Räkna med minst 6 månader. Nu när CARA håller på att göras om blir nog väntetiderna ännu längre under en period. Sen har olika domare i olika provinser olika prioritet på de här ärendena.
Vi fick vänta 5 resp 6 månader efter (snabba) barnbesked. Men har läst att väntetiden mellan barnbesked och resa blivit längre nu med nya indiska regler. Sen beror det också på om det infaller någon större högtid då allt stannar av eller att domaren tagit semester, inte gillar adoptioner osv...
Usch, ja, det är så jag tror att det är. När fick ni era barn, Lovely India?
Vi måste nog ha rekordet i väntetid mellan BB och RB. 1 år och 8 månader tog det. Vi hade en väldig otur hos alla myndigheter i Indien och det är väl ovanligt att det dröjer så länge. Mellan 6-9 månader har jag för mig att det normalt skulle ta. Det verkar också som att det är lite olika beroende på vilken organisation man har.
Andie11: Väntar ni BB eller RB från Indien?
Vi väntar på RB. Beklagar verkligen att ni fick vänta så länge. Kan du inte berätta lite mer i min inbox? Är väldigt ny här på FL men all information och råd uppskattas.
Har inboxat...
Vi väntade 13 månader mellan barnbesked och resebesked vid vår första indienadoption. Nu har det gått 17 månader sedan vi fick barnbesked på vårt syskon, och det verkar som om vi får vänta ytterligare ett tag på resebesked.
Sara A: vilken organisation har ni (om det spelar roll vet jag inte, men frågar ändå!)?
Tråkigt att det ska ta så låååång tid! Hur länge fick ni väntar på BB?
Vi väntade 13 månader mellan barnbesked och resebesked vid vår första indienadoption. Nu har det gått 17 månader sedan vi fick barnbesked på vårt syskon, och det verkar som om vi får vänta ytterligare ett tag på resebesked.
Vi fick barnbesked i mars och vi har inte en aning om när vi får åka till vårt barn. Nu känns det tungt att vänta ;(...Alla tips som kan behövas när vi hämtar i Indien mottages tacksamt!
Fy vilka hemskt långa väntertider!!!
Denna omänskligt långa krångliga byråkrati! Där sitter längtande föräldrar och på en annan plats i världen ett ensamt föräldralöst barn och bara väntar väntar väntar, fastän allt egentligen redan är klart med barnbesked!
Jag lider med er, och ser inte framemot att ha en sådan nagelbitande väntan framför mig. Men man gör ju allt för sin lilla såklart. 
lycka till och hoppas verkligen ni får era efterlängtade barn snart !!!!
Hjälp, det verkar ju olidligt! Vi fick BB för fem veckor sedan och i morgon infaller domstolens femveckors semester. Men `BFA tror iaf att NOC blir klart under november. Men då gäller det Kolgata. Vi får väl vänta och se! Vilka byråer och städer har ni andra haft- eller har?
Hanya: jag var i kontakt med BFA idag och de räknar inte med problem, inte som det ser ut just nu iallafall. Men nu är det ju semester för domstolen i Kolgata, så ingenting händer på länge ändå. Fast vårt liv snurrar ju på här ändå, förhoppningsvis kan man ju hoppas på ett resebesked någon gång iallafall.
Jag ser det som en ljusning i alla fall, Jag var gravid i två år och fick en bebis på 600 gram, för åtta år sedan. Att vara så här nära ett syskon känns helt okej än så länge. Nu vet jag ju att det faktiskt finns ett barn även om det kommer att dröja innan vi får hem det!
Kram på er alla väntande och önskande föräldrar och blivande föräldrar!
mamma7412: Det låter bra! 
Här kommer en länk med bilder från Kolkata, det är världens finaste stad om du frågar mig
www.skyscrapercity.com/showthread.php&page=42
Off topic men ändå: här kommer en länk till, superfina bilder från ett projekt för gatubarn i Kolkata.
www.flickr.com/photos/maciejdakowicz/sets/72157602214407309/with/1089164471/
(tips välj slideshow när ni ska kolla bildflödet)
Ja, Gud, så segt det här är! Det är jag som är TS (nu med en liten ändring i namnet) och vi har väntat i över 7 månader. Att det finns fler än jag i denna situation borde kännas som en tröst men det är det definitivt inte! Kram på er alla och låt oss hålla tummar och tår för att vi får hem våra barn!