Vilka regler vid måltiderna?

Bloggen är flyttat eller avslutatad

Vi lever efter mottot att ha så få regler som m öjligt . Därmed finns det inte heller så mycket att trotsa emot.  Uppmärksamma inte felen utan ta tillvara guldkanterna är mina råd.

Ja men hur menar du då Majsan?
Får de komma när de vill och äta?
Får de bestämma maten de ska åta?
Får de bestämma att de är mätta och sedan gå direkt till lördagsgodiset?
Får de bete sig hur de vill vid matbordet?

/Y

Vi äter middag tillsammans och då kommer barnen eftersom vi tar det för givet. Har aldrig stött på några problem där. Ibland är nån av ungarna iväg o äter då senare.
Ja barnen är oftast med o bestämmer maten o lagar maten.
Ja det är ju bara DE som vet om de är mätta och inte nån annan.
Beter de sig illa bryter de typ mot den ENDA regeln vi har vilken är RESPEKT mot andra o då säger vi att kan man inte uppföra sig får man gå ifrån bordet. Det har aldrig hänt att de lämnat bordet.

@Majsan:

Ja men det är ju just det som är problemet nu. Allt det du skriver håller jag med om, det är självklara saker och det är så jag vill ha det.
Men vad gör man när det inte fungerar?

4-åring kommer inte till bordet när det är dags att äta för oss andra. Vad göra? Tjata eller strunta i det?
Kan man äta pannkaka varje dag?
Uppenbarligen så är han ju inte mätt eftersom han kan äta godis efteråt och jag ser ju att han bara säjer att han är mätt för att få gå ifrån bordet och leka eller äta godis. Får det gå till så?
Om han nu beter sig illa vid bordet så säjer jag också att han får gå ifrån och då utnyttjar han det för att få göra det. Alltså han beter sig illa för att få gå ifrån bordet. Och....? Vad göra?

Hur har ni det då, TS? vad har ni problem med? (länken funkar inte)

Vi har också en fyraåring och han är väääääldigt bra på att testa våra tålamod i de flesta situationer...

Av nån anledning brukar just måltiderna däremot flyta fint. Vi har inte heller några direkta regler (eller väldigt få), utan låter honom få en bra upplevelse av matsituationen.
Tex:
Han är med och lagar mat, när den är klar hämtar han den andra föräldern till matbordet. När vi ska äta säger han ALLTID (utan undantag) "Jag gillar inte ------" oavsett vad det är för mat. Han gillar bara ris/potatis/pasta innan han ätit och säger alltid att han inte vill ha det som är till. Då får han ta t ex ris och sen lägger jag på liiiite av det han sagt att han inte gillat på kanten av tallriken. Han säger "Jag vill inte ha -----!!!!!" och jag säger "Nej, men låt den ligga där då, du behöver inte äta den". Sen äter han upp riset och så säger han att han vill ha mer, då säger jag att han får smaka på det han sagt att han inte gillar innan han kan få mer ris. Han smakar, och gillar det. Får sen mer ris och mer av övrig mat. Ibland vill han ha mer, ibland mindre. Vissa dagar kan han lägga sig på golvet och skrika för att han inte fått hälla upp vattnet själv, eller ta ketchup själv eller hämtat tallriken själv. Då säger vi att han får gå och skrika i nåt annat rum för vi vill ha matro, eller så får han sitta på stolen och lugna ner sig lite.
När han ätit klart och vill gå ifrån får han det, oavsett om vi är klara eller inte. Han ställer sin tallrik på diskbänken, nån gång har han inte velat göra det och det har varit ok också. Det bästa är att inte göra nån stor grej av något öht vid matbordet.

Ignorera vid matstunderna o prata om det senare. Och ja man kan äta pannkaka varje dag...lördag är det en dag i veckan o vad gör det då om de inte äter helt korrekt? Eller ändra godisrutinerna kanske? Jag tror ni gjort "fel" från början..sorry men det är min tanke.
Det känns som att du är fast i en vinkelvolt o inte kan ta dig ur. Tänk om..tänk lätt....

Och exakt VAD innebär det att bete sig illa i ert hem? Här är det när man skriker o gapar som vi lugnt sägert att slutar du inte med det så får du gå ifrån. Jag räknar till tre innan jag blir irriterad brukar jag säga och det ger dem en chans att rätta till sitt beteende. För respekt är det enda vi kräver.

Det finns en bok av Jesper Juul som heter nu ska vi äta, den kanske innehåller bra tips? Jag har bara läst början själv än så länge dock så jag vet inte hur den är men Juul har ju väldigt bra tankar. Min äldsta är bara två än så länge men vi trugar aldrig, vi kan påminna någon gång men vi trugar aldrig, tjatar aldrig om mat osv. Vi erbjuder (och erbjuder sånt som vi vet är rimligt att hon kan tänkas tycka om, dvs inte pannkaka varje dag men inte heller något som är väldigt starkt, såser osv) och sen får hon äta om hon vill. Friska barn svälter inte. Låt honom ta eget ansvar för när han är hungrig och inte.

Sphär skulle jag göra (behöver ju inte betyda att det funkar hos er men ändå):
-om han inte kommer till bordet: Strunta i det. Är han hungrig så kommer han.
- Nej, jag lagar inte särskild mat till min son. Om han har varit med och bestämt från början är det klart att vi lagar det vi kommit överens om, men om ahn inte vill ha det vi lagat så blir det ingen "specialmat" lagad.
- Planera inte in godis efter maten, ge godiset t ex på förmiddagen eller någon gång då det inte är sammankopplat med måltid. Ingen efterrätt eller så som man får "när man ätit upp". Jag var precis som din son när jag var liten och minns hur jag verkligen tyckte att jag var mätt bara för att jag sååååå gärna ville ha efterrätt.
- Om han beter sig illa (vad nu det betyder) så får han gå ifrån och lugna ner sig. OM det är precis det han vill så skulle jag be honom gå ifrån en stund och sen sätta honom vid bordet igen när alla andra är klara så han kan äta klart då.   

Ursäkta om länken till inlägget inte fungerade här kommer den igen:

http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2011/march/ata-eller-inte-ata-det-ar-fraganvarje-d.html