Hur hantera makens hemlängtan?

Jag vet inte om mitt inlägg egentligen passar i det här forumet, för själv är jag ingen utlandsförälder (just nu), däremot är min man det.

Jag är gift med en kille från Egypten och vi har en alldeles ny liten son hos oss nu. Min man har bott i Sverige i snart två år och kom hit som anknytning till mig. Vi träffades i Egypten och bodde tillsammans där i nästan ett år. Flyttade till Sverige när vi bestämde oss för att bilda familj. Den ekonomiska situationen i Egypten var kass och jag hade massa hälsoproblem och litade inte alls på sjukvården där. Long story...

Hur som helst så lider min man av fruktansvärd hemlängtan och har så gjort av och till under tiden han har varit i Sverige. Den senaste tiden har detta eskalerat, han vantrivs i Sverige och vill bara tillbaka till Egypten. Han har jobb här, har skaffat massa kompisar och pratar hyfsad svenska. Således är han ovanligt välintegrerad för att ha varit här så pass kort tid. Men ändå är det något som gnager honom. Han tycker att det är skitjobbigt med vintern i Sverige (och jag håller med honom!), upplever att folk är kalla och otrevliga, att det är helt dött ute på kvällarna (och vi bor ändå i Göteborg) och känner inte att han är en självklar del i samhället. Nu är det så illa att han säger att han har ångest varje dag, att han vaknar med en klump i bröstet varje morgon och att han inte har energi till något...

Samtidigt är situationen i Egypten kaosartad just nu efter den revolution som skedde där i slutet av januari (och vår son föddes mitt under revolutionen!). Det är svårt att leva där då arbetslösheten är hög, lönerna är låga och priserna har skenat iväg sedan revolutionen. Dessutom är landet mycket ostabilt politiskt sett och frågan är hur säkert det är att vara där. Jag tror inte att vi skulle kunna försörja oss ens om vi bodde där nu...

När jag bodde i Egypten trivdes jag mycket bra, men självklart hade jag massvis med hemlängtan också. Skillnaden mellan länderna är enorm. Jag antar att jag skulle ha minst lika mycket hemlängtan om vi flyttade dit igen, och kanske ännu mer nu när vi har ett litet barn. Dessutom skulle jag antagligen få vara hemmafru, åtminstone i början, och lägga min karriär på hyllan för ett tag.

Min undran är om det finns någon utlandssvensk här som kanske har tips och råd för hur vi ska hantera vår situation: dels hur jag ska hantera att min man har så mycket hemlängtran och vantrivs så i Sverige, dels vad han kan göra för att situationen ska bli bättre?

Jag önskar bara att både han och jag ska må bra och att vi ska hitta en lösning som passar vår familj.

Kallfront

Äldre 13 Mar 19:44

#6

Tack för alla svar! Det är verkligen en knivig situation för oss och jag vet inte riktigt åt vilket håll jag ska vända mig...

Sedan min man kom till Sverige i maj 2009 har han varit i Egypten tre gånger (jag har varit med honom två av dessa), och han har då stannat en månad två av dessa gånger och en vecka nu senast i december (jag var höggravid så det var allt han fick!). Nu har vi planerat att åka ner två månader i sommar, alternativt att åka ner sex månader i höst om han får fast anställning på sitt jobb och vi kan vara föräldralediga samtidigt. Förutsatt att läget i Egypten är hyfsat stabilt förstås... Men inte ens vetskapen om att vi snart ska åka dit tycks hjälpa honom. Vi har ju åkt ner en gång i halvåret så det har inte varit för långt mellan gångerna.

Mycket handlar nog också om att han har svårt för den svenska mentaliteten och upplever att det inte finns något "liv" här. Jag förstår vad han menar och jag har ju själv valt att bo utomlands i perioder just för att jag själv inte trivs så bra i Sverige. Vi pratade mycket om att flytta t e x till England när vi träffades, mycket utifrån språket också. Jag är socionom och vet att det behövs mycket socialarbetare i England, så att få jobb skulle kanske inte vara så komplicerat för min del. Däremot har jag hört att det är mycket stor arbetslöshet där nu och att det är extra svårt att få jobb om man är "utlänning" (läs: arab/muslim). Jag vet inte. Jag älskar London och har alltid velat bo där, så för mig skulle det vara underbart att flytta dit! Men hur klarar men det ekonomiskt då det är så dyrt där och hur funkar det med barnomsorg?

Ärligt talat skulle jag hemskt gärna bo i ett land med lite trevligare klimat också, men då kommer ju språkfrågan in. Jag pratar bara svenska, engelska och lite arabiska och min man detsamma. Att flytta till t ex Frankrike eller Italien skulle känns väldigt stort i och med språket. Visst kan man lära sig ett nytt språk men det skulle antagligen ta lång tid innan jag skulle kunna jobba som socionom på franska/italienska/whatever...

Nu när jag sitter och skriver detta inser jag också att jag antagligen är lite skraj för att flytta, fastän jag gärna vill. Man vet vad man har men inte vad man får...

Kallfront

Äldre 15 Mar 19:22

#8

Ja vi får väl se hur det blir, om vi flyttar till ett annat land, bor kvar här eller flyttar till Egypten så småningom. Kanske blir det ltie mer uthärdligt här när solen kommer fram igen? Och så får vi försöka göra det bästa av situationen ett tag framöver.

Kallfront

Äldre 16 Mar 20:13

#10

solrosen17 skrev 2011-03-16 14:38:55 följande:

Finns det inte någon Egyptisk förening i Göteborg han kan ta kontakt med så att han kan träffa sina landsmän.
Ibland så känns inte hemlängtan så stor när man träffar folk från sitt egent land där man bor. Har ni tänkt på Dubai (Emiraterna), visserligen är det inte Europa men det är också någon sorts "melting pot" där ni skulle kunna bo till det blir bättre i Egypten. Du säger att du pratar engelska och lite arabiska så jag tror inte du får det svårt att hitta jobb där. Lycka Till!!

Han har många egyptiska kompisar redan och de umgås rätt flitigt. Någon förening finns inte i Göteborg men de har funderat på att starta en. :)

Lustigt, vi pratade faktiskt om Dubai häromdagen! Kanske vore något! Schysst klimat också. :)

Kallfront

Äldre 21 Mar 18:17

#14

Ja det verkar som att många "blandpar" väljer att lämna Sverige, som som du säger Lilja87 är främlingsfientligheten stark här. Kanske är det som du säger att det är mindre främlingsfientligt i England? Vi bor i Göteborg och i området där vi bor fick Sverigedemokraterna 10% i riksdagsvalet. Lagom kul att ha den vetskapen!

Min man fick jobb efter bara 1,5 år i Sverige, men det var genom kontakter och mycket tur tror jag. Han har sökt massvis med jobb innan han blev tillfrågad om att börja jobba på stället där han är nu.

Om vi inte precis hade fått barn skulle jag inte tveka på att flytta, men plötsligt känns allt mycket svårare när vi har en liten att tänka på. Jag är ju föräldraledig nu och förvisso kan man ju ta med sig föräldrapenningen utomlands i sex månader för att prova på. Vi hade tänkt tillbringa ett halvår i Egypten beroende på hur läget där är, men är det så att det inte går så kommer vi förhoppningsvis att åka någon annanstans. Södra England är trevligt! Brighton kanske? Jag gillar London väldigt mycket, men det är ju himla dyrt att bo där.

Kallfront

Äldre 25 Mar 12:35

#16

Almanora skrev 2011-03-24 21:17:44 följande:

Hej Kallfront,
min man har ockås egyptiskt ursprung men bor inte här än (kommer flytta hit om ett år) utan bor i Dubai. Precis det du beskriver är jag rädd för att min man kommer känna när han flyttar hit. Fast vi planerar att bara bo i sverige några år för att sen flytta tillbaks till Dubai.

Precis som Flores01 föreslår, skulle jag föreslå att ni bosätter er i Dubai, för då får ni både den arabiska och den västerländska världen. Du klarar dig med engelska för att få ett jobb där.

Får jag fråga dig hur snabbt din man lärde sig svenska?

Hejsan!

Så roligt med fler "egyptenfruar" (känner några stycken vid det här laget).

Min man har varit i Sverige i snart två år, kom i maj 2009. Han har inte läst klart SFI utan är fortfarande på D-kursen (sista kursen). Han pratar dock rätt bra svenska, skriver och läser så där. Första två terminerna gick han i skolan 3 timmar om dagen, men sedan i höstas har han bara haft skola 3 timmar per vecka, då han jobbar heltid nu. Han jobbar på en internationell skola där man pratar engelska, vilket tyvärr har försämrat hans svenska.

Vi pratar svenska i perioder hemma, men nu när vi precis har fått barn blir det mest engelska (för att minimera alla stressmoment!). Jag skulle säga att att han pratade hyfsad svenska efter ungefär ett år. Kan tillägga att han inte direkt varit någon plugghäst... Folk i vår omgivning reagerar ofta med att han är bra på svenska och har ett bra uttal. Grammatiken är si och så och det blir ofta "svengelska" (han säger att han själv tänker först på arabiska, sen på engelska och sen på svenska. Behöver lägga bort engelskan helt!).

Jag tror att man kan lära sig språket snabbt om man bara hittar motivationen och om man har ork att prata svenska hemma!

Vad jobbar din man med i Dubai? Har du själv bott där? Jag skulle gärna flytta men känner mig så himla feg just nu...

Kallfront

Äldre 7 Apr 21:22

#18

Nikki81 skrev 2011-04-03 14:29:40 följande:

Hejsan!

Jag har ingen Egyptisk man men bor sjalv i Australien och min sambo kommer harifran. Jag kan till och fran fa hemlangtan men det ar inte ett bra tillfalle just nu att flytta hem pga karriarer och vi vantar varat andra barn. Om vi flyttar hem vill jag kunna jobba pa en gang sa min sambo kan plugga svenska, och jobbar han har i nagra ar till kommer han att ha mer erfarenhet nar vi flyttar (om det blir av).

Hur som helst nar jag har hemlangtan ar min sambo valdigt stottande. Han sager att vi kan flytta nar som helst om jag vill. Han ar aven valdigt man om att jag far aka hem regelbundet och vi forsoker att inte tanka pa de kostnaderna utan de resorna prioriteras alltid. Under mammaledigheten har jag aven akt under en langre tid for att spendera lite tid hemma och att mina foraldrar ska fa lara kanna sitt barnbarn. Min sambo ar aven valdigt positiv till Sverige (han har aldrig bott dar sa det ar nog jag som ligger bakom att han tror Sverige ar det basta landet i varlgen....), men bara att han har tyckt om Sverige nar vi ar dar pa semester och pratar alltid positivt om Sverige vilket kanns bra. Nar vi kommer tillbaka till Australien efter en resa till Sverige planerar vi alltid in nasta sa jag vet nar jag kommer att fa traffa min familj igen. Det underlattar lite.

Han gar aven och lar sig Svenska, tycker det ar jatte bra att jag pratar svenska till var son och foljer alltid med till svenska firanden (aven fast de inte alltid ar jatte roliga). Sa det jag vill komma till ar att hans stottande gor att hemlangtan inte ar lika jobbig.

Jag laste ovan att det rekommenderades att bo nagonstans mitt emellan. Det ar ju en bra ide om ni hittar nagonstans dar ni bada trivs. Vi bodde pa ett stalle i over tre ar dar vi inte hade varken hans eller min familj i narheten (narmast var 5 timmar med flyg). Vi trivdes bada jatte bra dar men efter vi fick var son sa insag vi hur skont det skulle vara med att ha familj i narheten. Under de aren gick all var semester och pengar till att antingen aka och halsa pa min eller hans familj. Vi hade aldrig tid eller pengar till att aka pa en veckas semester som familj. Nu bor vi nara hans familj, och aven fast det inte ar min familj, sa ar det guld varda att ha lite extra hjalp under den tiden man har smabarn. Dessutom sa behover vi inte langre aka och halsa pa dem sa vi kan satsa pa en langre svensksemester drygt varje ar och en kortare semester med bara familjen. Men for er kanske att hitta ett stalla att bo pa mitt emellan skulle passa utmarkt!!! Jag ville bara dela med mig av hur vi har resonerat.

Hoppas att ni hittar pa en losning som fungerar for er!

Hej!

Din berättelse låter ganska mycket som vår situation, fast att ni är i Australien och vi är här. Jag försöker alltid stötta min man, vi har allt som oftast en Egyptenresa inplanerad, firar hans högtider (så väl som mina) etc.
Det är väl bara så att det är jobbigt att vara hemifrån oavsett vem man är och var man kommer ifrån...

Har tänkt på det du skriver om er upplevelse att bo på en tredje plats. Om vi skulle välja ett annat land än Sverige eller Egypten skulle ju det innebär att vi har två länder vi "måste" besöka på vår semester. Som det är nu går alla pengar och semesterdagar till Egyptenresor... Min familj bor dessutom i Norrland och vi bor i södra Sverige, så vi har liksom ingen familj i närheten. Kommer aldrig någonsin att flytta till Norrbotten heller, så att ha min familj när kan vi ju glömma.

Nåväl, nu har vi bokat en resa till Egypten och ska spendera två månader där. Vi får se om det hjälper lite. :)

Hur hantera makens hemlängtan?

INNEHÅLL