inte ok!
TS: Jag har vuxit upp med en storasyster (helsyskon, kärnfamilj btw.) som beteede sig precis som din sambos 13-åring gör. Och jag kan säga att jag hade iaf önskat att någon vuxen någon enda gång hade kunnat stå upp för vi yngre syskon och ha satt någon som helst form av gräns (att skrika som en idiot eller få okontrollerade utbrott , men sen iaf låta beteendet pågå anser inte jag vara att sätta gränser). Att bli hånad och kallad för fula saker (t.ex. få höra att man är en jävla idiot får att man skurit i gurkan på ett icke önskvärt sätt) och den plats i världen som ska vara ens trygga borg inte är det är ingen rolig uppväxt. Jag vet att min syster mått mycket dåligt, men jag anser inte att jag ska behöva betala med ett i grunden söndersmulad självkänsla för det.
TS, nu vet jag inte om den här tjejen är direkt elak mot de yngre barnen, men det är viktigt att du säger ifrån och visar att det finns gränser. Iom att du har tagit datorn ifrån henne har du gjort just det, jag håller med puss och tycker inte att du ska låta det utvecklas till en maktkamp genom att kräva en ursäkt. Hade det varit min syster hade hon i det tillstånd hon då var, varit oförmögen att be om ursäkt och hade hellre tagit förlusten av datorn. Samtidigt hade hon ansett att när hon nu "betalt" genom att att ni tagit datorn ifrån henne, så hade hon haft "rätt" att bete sig hur som helst. Det hade ju ändå inte spelat någon roll om hon beteet sig bra, hon hade ju iaf inte fått tillbaka datorn (för det krävdes det ju en ursäkt som hon var oförmögen att ge). Nu vet jag ge inte om denna tjej fungerar så här, men det är ju värt att fundera över. Bättre i mina ögen är då att ta datorn ifrån henne när hon beteer sig illa och sedan när hon lugnat ner sig ge tillbaka datorn. Beteer hon sig illa igen ryker datorn på nytt. Tänk på att några timmar är flera hundra år och ett par dar en hel livstid i den här åldern. Jag tror att det är bättre att konsekvenserna är korta och konsekventa än ett jättestraff som ska bota allt dåligt beteende för all framtid. För vad händer om jättestraffet inte hjälper, vad ska ni då göra när hon fortsätter att bete sig dåligt.
Samtidigt är det såklart är det jätteviktigt att se och lyssna och uppmärksamma det positiva hon gör, beröm allt bra ni kan komma på att berömma. Särskilj de dåliga och bra beteendena. T.ex. hon kallar dig hora, om hon sedan en timme senare leker jättfint med sina yngre syskon, beröm då det. Låt inte den fina handlingen bli osynliggjord på grund av den dåliga.
PS. det var först i vuxen ålder som min systers gränslösa beteende fick en hejd genom att (enbart) jag satte gränser när alla andra slätade över. Det har i förlängningen lett till att vi äntligen kan börja ha fungerande familjesammankomser för att jag tydligt har markerat vad som är accepterat beteende och inte.