Unga föräldrar

Vad JÄTTE tomt det va här, tråkigt, jag är sällskapsugen och min lilla har somnat. Finns det något sällskap här tros? Ingen som vill prata / fråga / tycka?
Ha en bra kväll för övrigt, kram :)

Åh Grattis till dina små! :) Vi va ungefär i samma ålder då när vi fick vårt första :)
Känns det som en fördel eller nackdel att få barn så ungt eller tror du inte att det spelar någon roll? :)
kram

Ja det finns naiva unga föräldrar, helt klart. Tror inte många är beredda på vilket arbete det verkligen är. Det är inte bara att sätta på en söt liten bebis söta kläder :)
Fast har erfarenhet av att äldre mödrar kan vara värre på ett sätt.
Tror att man kan hitta fel hos alla bara man letar. Men de flesta klarar sig bra, det tror jag och hoppas jag.
Barnen älskar ju sina föräldrar och föräldrar älskar sina barn oavsett ålder :)
Men skulle nog heller rekommendera att bli med barn så ung, just på grund av att man får ta väldigt mycket skit från omvärlden man kanske inte är redo för, plus att få faktiskt har pappor till sina barn (jag har det då inte) när man blir äldre så kanske man är mer försiktig med vem man skaffar barn med och kanske är mer planerat.

Eller jag vet inte.. jag kanske bara svamlar :)

Det har du rätt i, känner igen mej i det :)

Ja det har du verkligen haft, jag unnar dej den lyckan! :)
Han som är "far" till mitt barn är ingen bra kille och jag vill aldrig ha honom i varken mitt eller Melias (min dotters) liv. Han bor nu i sitt hemland såvitt jag vet och där kan han stanna, han har inget att tillföra men ahde såklart varit skönt att ha någon som avlastning eller bara att dela allt det roliga man har med sitt barn.
Hade min vän som uppfostrade Melia tillsammans med mej och var hennes "mamma" hon kallade henne för Mammi :) hon finns dock inte längre hos oss vilket så klart är en kamp varje dag.
Det är inte alla gånger lätt att vara ensamstående med allt vad det innebär.
Unnar dej den lyckan :)

Många som använder just ordet styrka. Av erfarenhet tror jag faktiskt att det är en överlevnadsinstinkt som går in, eller kärleken till sitt barn man måste vara stark för.
Jag känner mig inte stark, men jag känner mig välsignad och glad över att dagarna fortfarande passerar och att jag har ork att hålla skenet uppe för min dotter om dagarna, gråta kan jag göra om nätterna. Människans psyke, försvarsmekanismer och överlevnadsinstinkter är för mig fascinerande, hos alla människor.

Tack så mycket :)