Hur lär man ett vuxet barn att ta ansvar?

Det kan inte vara så att flickan är depprimerad? hade mitt barn varit så slappt så hade jag sökt hjälp för henne om hon inte velat göra det själv, pratat med någon och berättat hur hon är. Min första kännsla är deffenitiv depprimerad.

det går inte alltid att veta om folk mår bättre eller sämre, det vet man knappt själv, men då man är helt avtrubbad och slutar sköta sådant som funkat förr så mår man inte bättre.

Våren är hjätte jobbig om man är deppresiv, därför att man kastas mellan hopp och förtvivlan, vissa dagar känns det jätte bra då det känns som att livet återvänder, men sedan kommer några kalla, gråa dagar och då blir man mer nere än någonsin.

Jag, känne rju inte henne, eller er, eller så, men jag röstar fortfarande på mer hjälp

akut hjälp tänker jag om det är ett akut tillstånd (att det just nu har blivit värre, och håglöshet kan vara ett tecken) då man inte "orkar" skrika, bråka eller ens gråta längre så är det jätte illa och då finns ju akut nummer att ringa. Ofta så känner man ju att man har en grund "stab" eller vad man skall säga, men dom är ju inte till hjälp om man bara träffas typ var tredje vecka eller mer sällan? så då kan mer intensiv terapi vara bra, kasnke vara inlaggd en vecka eller två? kan vara skönt för mamma också att slippa oroasig så mycket en stund och slippa chata och bråka helatiden. Bara kunna åka och hällsapå henne med en tidning eller så och slippa vara den "elaka".. (för det blir ju vård personalen)