Så trött på min tråkiga man och tråkiga liv!
Hur illa jag än tycker om Linda bengtzing så fastnade jag för texten i hennes bidrag
Har hittat mannen med rätt kemi Har hittat mannen med bra fysik Han är en riktig karl, en sån man vill ha En trygg familjefar Som kan plocka ur en diskmaskin Och kan byta olja på min bil Han är en riktig karl, en sån man vill ha En trygg familjefar Men ändå i min fantasi Finns en annan i mitt liv Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag Varje gång jag attraheras då vill jag bara va' med dig Ingenting jag kan hantera, jag vill ha mera Undrar, e det fel på mig? Jag är gift men en jätte snäll kille som ser bra ut, är en jätte bra pappa osv men jag känner mig så less!
Är livet bara såhär?
Vi kämpar ekonomiskt då jag studerar och unnar oss aldrig något, han ställer upp och åker hem från jobbet skjutsar mig till skolan går ut men hunden, lämnar vår dotter på dagis, städar fixar och grejjar.
Jag gör nada och kan inte han någongång så ställer hans mamma upp.
Jag känner mig helt obetydlig. Fattar jag låter bortskämd nu men varför behövs jag här,'drömmer om en annan man och att bara dra, är gravid och inser att jag aldrig skulle kunna lämna min dotter ens för en vecka men jag är så trött på detta vardagsliv.
Känner nästan ingen i denna stad, hans hemstad och gör absolut ingenting. Jobbade ett tag i en klädbutik och det var underbart men när jag blev gravid igen, oplanerat och jätte dumt egentligen, mådde jag så dåligt att jag inte orkare fortsätta utan hoppade på en utbildning som jag iförsej tycker är riktigt bra men hade gärna gått den på ritkigt i en större stad. Detta är en yrkesutbildning på ett år som jag inser inte kommer ge så mkt.
Drömmer om att flytta till Göteborg få studera och umgås med mina verkliga vänner. Om det inte vore för att jag var gravid hade jag kunnat göra detta men dagis och ensamstående mamma i Göteborg får mig tvivla.
så jag låter dagarna gå, inbillar mig att livet ska välja rätt val åt mig.
Jag är ritkgit taskig mot min man, han går på sina knän för att få mig nöjd men får tillbaks som svar att jag inte älskar honom och jag ej tror på detta förhållande men de får honom bara kämpa ännu mer. När ska han ge upp, det är inte mitt drömliv att vara ihop med en toffel som får mig vilja banka huvudet i väggen varje gång han öppnar munnen.