8 månaders vaknar om nätterna & skriker! Uppgiven mamma!

Du är inte ensam och JA det går över. Runt 8-9 månader verkar det vara väldigt vanligt att sömnen börjar krångla ordentligt, och det är ju också då se kommer in i separationsfasen.

Vår son blev helt omöjlig för ett par månader sen, från att ha sovit 11,5-12 timmar oavbrutet varje natt så började han stöka på som sjutton på nätterna, var svår att lägga och vaknade tidigare och tidigare. Men det blir bättre. Han är fortfarande inte tillbaka helt där han startade (är nu 10 månader), men nästan. Behöver dock fortfarande hjälp att komma till ro och somna, men det går fortare och fortare.

Håll fast vid rutinerna så gott det går så ska du se att det ger med sig, och ge honom den närhet han behöver. 

Det är en jobbig fas mellan 8-10 månader. Det händer mycket i deras utveckling och allt bearbetas när de sover. Vi har haft det käpigt med vår 11 månader gamla dotter. Nattskräck, förkylningar, täta uppvak, tänder osv. När hon började krypa var hon också orolig, som att det kröp i hennes kropp. Har vi varit iväg under dagen och hon har sett massa nytt sover hon också oroligt. Alla intryck från dagen bearbetas och det kan bli för mycket att ta in och få ordning på.

Jag vet att det är kämpigt, man blir förtvivlad, trött, orkeslös och bara allmänt sur och arg. Försök acceptera läget som det är nu och gör det bästa av det. Det går över, turas om att få sovmorgon, åtminstonde en extra timme för att ladda battrierna så ni inte går under av sömnbrist helt. Efter ett tag går det över och ni kommer knappt ihåg detta. Fortsätt som ni gör nu, börjar ni ta upp och ändrar det invanda vänjer han sig fort och har ni otur står ni med nya vanor som måste vänjas av. Jag/vi har haft det kämpigt med att få dottern att sluta nattamma. Sen i torsdags är det avslutat och det gick bättre än förväntat.

var precis likadant här.. han vaknade runt 1 gång i timmen nätterna igenom! Det är kämpigt, och jag som du, är en nattmänniska, men till slut var man så sjukt trött så jag sov på dagarna när han sov.

Han är nu snart 11 månader o det började gå över för dryga 3-4 veckor sen. Det är fortfarande mycket mardrömmar, som han vaknar till av, men hittar själv sin tutte o snuttefilten o somnar om...

Vi provade oxå att lägga honom hos oss, men det hjälpte inte, det var att stryka på ryggen o ge så mycket närhet o kärlek det bara gick..

Som sagt, det går över men visst är det jobbigt när man är mitt i det!

Som andra har skrivit, kör bara med era rutiner så kommer detta att ordna sig, som allt annat!
Lycka till!

Verkar som det bara e å bita ihop å kämpa vidare. Tack alla för peppande svar!

Ja det är ju som sagt den välkända separationsfasen. Då behöver de närhet, närhet och mer närhet.

De börjar dessutom få behov av att upptäcka och utforska sin omgivning. Ett tips, låt honom utforska så långt det bara är möjligt utan att han riskerar att skada sig själv eller ha sönder något.

Han är inte trotsig han är fortfarande ett spädbarn! De trotsar inte. Deras drift är helt och hållet styrd av grundläggande, primära behov. Det är alltså ett instinktivt behov hos bebisar att utforska. Precis på samma sätt som det är ett instinktivt behov att söka fysisk närhet. Du utvecklar naturligtvis ingen dålig vana bara för att du tar upp honom när han behöver, du skapar bara ytterligare problem om du inte ger honom den närhet han så tydligt skriker efter.

Kan ni kanske ställa in en säng intill eran om det inte fungerar att samsova? Så blir det lättare för er (dig) att vara hos honom varje gång han vaknar och det kanske känns tryggare för honom att veta att han har er nära.

Håller med i detta.
Om er son är tryggare av att ni håller en hand på hans rygg, men det inte funkar med samsovning så kan detta vara jättebra. Du kan fortfarande ligga i din säng samtidigt som du kan ha din hand på barnets rygg.

Ja, det är ett jättebra tips. Vi har en gästsäng som står intill vår sons säng i hans rum och om han vaknar och är ledsen och inte kan somna om så kan en av oss lägga oss där och hålla handen på honom genom spjälorna - så får vi sova allihop.

När jag läste det du skrev var det det som om jag skrivit det..

Det jag gör för att få henne att somna lungt är

virar in henne i en filt (självklart mycket löst, tar en babyfilt) Detta gör att hon blir varm när jag vysassar henne, samt att det blir inte kallt när jag lägger henne i sängen.

Sitter i en gungstol och vyssar henne detta gör att man orkar längre.

Tar det längre än 30 min att få henne att somna om när hon vaknar på natten får hon välling. Jag vet att hon ska kunna vara utan men oftast sommnar hon gott efter det.

Vi provade på samsovning och det fungerade inte, ingen i familjen sov.

det blev inga direkta tips, men som sagt du är inte ensam

vi har samma problem. Det enda som hjälper henne att somna om på nätterna är när jag tar up henne o vaggar lite. Hon sov bra förut också men nu vaknar hon 2 gg per natt. Vi har dessutom en granne som bankar i väggen när hon skriker...(( Det gör inte saker enklare för oss. Är det nån annan som har såna grannar?