Hans barn är INTE vår sons bror. Men min son är det.
Vad kränkande att säga så, både mot barnen (ja, alla barnen) och mot pappan.
Visst förstår jag att det emotionellt känns så, man har ju mer koppling till barn man burit på (för det mesta iaf) än till ett barn en annan kvinna burit på, men att tycka så på riktigt, dit är det en lång väg. Ett halvsyskon är ett halvsyskon, både ditt eget sedan tidigare och hans sedan tidigare.
Pappan är väl precis lika mycket förälder som mamman...