Inget tålamod!

Jag och min sambo har en 21-månader gammal tjej som väl är som 21-månader gamla barn ska vara, med allt vad det innebär!

Det jag upplever som jobbigt är att min sambo inte direkt har något tålamod med henne när hon är på dåligt humör eller vaknar på nätterna (och inte somnar om på en gång). Ibland är han hur pedagogisk som helst, men ofta är det som att det rinner över för honom.....

Han kan till exempel säga till henne med höjd (arg) röst; NU ÄR DU TYST, VAD ÄR DET FÖR FÅNERIER, NU ÄR DU BARA LÖJLIG, NU SLUTAR DU OMEDELBART när hon skriker och inte vill somna om på en gång. Oftast blir hon ju tyst och somnar om efter en stund, men jag får en känsla av att hon gör det mest för att hon blir skrämd och inte vågar annat, kan det vara så? Kan hans beteende hämma henne?

Detta gör att jag oftast nattar henne och tar henne när hon vaknar på nätterna för att hon ska "slippa" sin pappa. Han tycker ju i sin tur oftast att jag är för mesig, att jag daltar och att jag "måste säga ifrån", medan jag tycker att det är en del av utvecklingen och att hon beter sig på ett visst sätt av en anledning (som kan vara nog så svår att förstå ibland), men att det inte går att "uppfostra bort". Hon måste ju få uttrycka sig på de sätt hon kan!!

Hur hantera man en tålamodsfattig partner? Han är ju hur kärleksfull som helst mot henne övrig tid, men som sagt, när hon är skrikig och gnällig så pallar han inte trycket....

Hej!
Du beskriver verkligen en klassisk konflikt mellan föräldrar. Pappa tycker att mamma är för mesig och mamma tycker att pappa är för okänslig. Det som är både bra och knepigt i det här är att ingen av er har helt rätt eller helt fel. Båda de förhållningssätt ni representerar behövs. Man kan emellertid säga att ju mindre barnet är desto mer förståelse behöver det, men utan insats av tydliga gränser blir det ändå inte bra.
Så mitt förslag till er är att inte försöka ändra på varandra. Däremot kan du kanske bli bättre på att sätta gränser och pappa bli bättre på att känna in.
Om du vill ge pappa bättre inkänsla så ta inte nattandet ifrån honom utan låt honom lära känna sin dotter under goda omständigheter, dvs när han inte är för trött,och göra på sitt sätt. Närhet befrämjar nämligen inkänsla. Själv kanske du ska fundera på vilka gränser du kan sätta för er dotter utan att det känns fel.
Du undrar om er dotter kan ta skada av pappas sätt att hantera henne och det tror jag inte, eftersom du säger att hon somnar ganska snabbt när han sagt till.
Små barn lär sig mycket tidigt att föräldrar är och gör olika och det är inte fel. Men utvecklingen ligger som sagt i att bli lite mer som den andre för er båda.
Lycka till med den utvecklingen!
Margit

Inget tålamod!

INNEHÅLL