Ensamstående och egentid? "Oansvarig" ?

det är ju (tyvärr) ingen rättighet att få egentid och om din mamma inte vill passa din dottern så får du nog bara acceptera att så är läget just nu...............

Finns det någon möjlighet att din mamma känner sig osäker på att ta hand om din dotter. Hon kanske är orolig för att lillan ska vakna och hon själv stå där handfallen och inte kunna trösta.

Min väninnas mamma kände så, men var länge oförmögen att säge det rakt ut, istället slingrade hon sig och sa liknande saker som din mamma. Nu när sonen är större är det inga problem, då hon känner att hon kan prata och resonera med pojken om han skulel vakna och vara ledsen. Nu passar hon honom på dagttid också.

Jag förstår att du tycker att det är ett jobbigt läge och också att din mamma är en smula orättvis. Givetvis behöver du lite egentid och din mamma skulle lätt kunna hjälpa dig tycker man. Speciellt om du skulle gå ut när din dotter sover!

Din mamma vill kanske umgas med dig pa kvallarna,om du bara traffar henne ibland och hon kanske inte vill ta ansvar for ett spadbarn ensam

Jag tycker du har all rätt till lite egentid, hellre att du går ut på en 30minuters promenad ett par gånger i månaden än att du blir helt utbränd och inte kan ta hand om din dotter alls.

Jag tycker det är lite själviskt och omoget av din mamma att inte kunna passa sitt barnbarn, när hon dessutom sover då.
Alla mammor behöver andas utan sitt barn någon gång ibland, oavsett om det är när pappan har barnet, när barnet är på dagis eller när mormor passar.
Om du inte hade haft din mamma så tycker jag nästan att du skulle försöka hitta en vän eller barnvakt som kan passa nån kväll i månaden. Livet tar inte slut för att man har skaffat barn, och man upphör inte heller att vara en individ med egna behov heller, och du uppfyller ju dotterna alla behov så varför ska inte du få lite hjälp att uppfylla ditt ett par gånger, du skriver ju som sagt att du inte tänker göra det hela tiden, men behöver det ibland.

och vara ute mellan 19-23 tycker inte jag är särskilt sent eller olämpligt.

Min Åsikt.

Tack! Och jag delar din påsikt, och det är just av den anledning jag är här, för att avlastas, är 50 % sjukskriven just för att jag ska kunna få tid att samla kraft och ork och få just egentid, men NÄR ska jag få den om inte när hon har somnat, men då anser min mor, att det är av oro för mig att gå ut "sent" på kvällen och det går inte "ränna ute hur som helst" när man skaffat barn. Men, i princip är det inte nåt problem för henne, och det vet hon, att min dotter sover, jag tror den sköra tråden hänger någon annanstans, sån här var hon inte tidigare.
Det är inte värre än att hon ringer mig så är jag 5 min bort om något skulle nu hända, som hon inte skulle hantera med min dotter, men det har inte hänt nåt, och det ska man inte utgå från heller
Hon kan inte förstå hur man kan vara sjukskriven från sin mammaledighet och ifrågasätter hur jag trodde det skulle bli o få barn och om jag inte uppskatatr det rätt osv, det gör jag, verkligen jag är otroligt engagerad i min dotter, det vet hon, men när hon väl sover, så förstår jag ointe, vilket jag frågat henne, vad det gör jag tar lite egentid, men det menar hon ändå på att det skulle jag tänkt på innan jag skaffade barn. Men man behöver samla kraft, ork och ha sitt eget, och det är nu jkag har möjlighet till det, känns i bland som det är av ren djävulskap bara,
Ska bo hos min far nu, han resonerar helt annorlunda, han vill vara med sitt barn barn och tycker bara det är bra jag ser till komma ut och på så sätt har man ju mer kraft energi och orkl
Vände rjag på det hela, och om min dotter skulle ha barn i framtiden skulle jag ointe se nåt hinder, jag skulle ha förståelse det är ju bra i sin föräldraroll att man andas också från sin föräldraroll om  möjlighet finns.

Jag ser framemot den dan jag kan avlasta mina barn då de blir föräldrar. För just detta du upplever får mig att må illa. Dock inget vi kan kräva men ack vad ont det gör. 
Ha det jätte bra hos din pappa!

 

TS när du blev gravid skrev du på ett "kontrakt" där du från och med den stunden avsa dig rätten att vara en egen individ och enbart skulle leva för och genom dina barn visst du inte det?

Det är i alla fall jag känner det många gånger. Att man inte längre har rätt att vara sig själv och bara vara utan barn utan man ständigt skall vara med sina barn 24 timmar/dygn och om man som jag lämnar det äldre syskonet på förskolan trots att man är hemma med småsyskonet så är man en dålig förälder och om man vill gå ut på bio eller äta middag på en restaurang med sin partner eller med en kompis så är man en dålig förälder för att vilja göra något utan sina/sitt barn är ju alltid = dricka dig stupfull (Eller kanske inte).

Jag tycker det är hur skönt som helst att bara få gå till affären själv (tar kanske 30min).

Fråga din mamma vad problmet är? Hon kanske är som någon sa osäker på hur hon skall göra om din dotter vaknar. Om det inte finns något problem så skulle jag sagt till henne: Jag skulle uppskatta om du ville se till min dotter lite medan jag samlar kraft och energi tills när vi skall åka hem för hemma har jag ingen som kan hjälpa mig och även om du kanske inte kommer ihåg det så är det påfrestande att vara mamma och jag vill ju naturligtvis vara en så bra mamma som möjligt till min dotter/ditt barnbarn så jätte snälla hjälp mig lite nu när jag är här.

TS varför är du hos din mamma? Hälsar du på din mamma eller någon annan?

Min mamma är lite så att jag har själv ansvar för mina barn, men om jag är sjuk eller liknande och hon är ledig när jag är där (jag är ofta där även när de jobbar, i o med att vi bor långt ifrån varandra så vi stannar ofta någon vecka åt gången när vi ändå är där..) så tar hon hand om mina barn så jag får sova eller göra annat.
Den mormor eller morfar som inte vill ha kontakt med sina barnbarn på ett djupare plan borde inte heller se det som en rättighet att barnet hälsar på heller. Jag hade personligen sagt att om det inte passar att avlasta när tillfället finns, och särskilt när det inte är någon längre stund (jag räknar uppemot fyra timmar som ok tid) så jag sköta mina barn själv även när de VILL ta hand om dem. Kort sagt, jag hade nobbat dem att ha hand om barnen helt och hållet av princip.
Men så är jag ju inte som alla andra heller. Men jag vet att det hade funkat om det vore mina föräldrar..
Lycka till i alla fall.

Jag håller helt med din mamma! 
Egentid är ett nytt påfund. ALLA vet vid det här laget att barn kräver förbannat mycket tid, uppmärksamhet, energi m.m.

Man kan be snällt om egentid, men man kan inte begära det. Klart din mamma får säga nej!

Och tro inte att jag är någon hemsk människa, jag hjälper ofta syrran som har en massa ungar, så hon ska få några timmar att andas. Oftast är det inte hon som ber, det är jag som erbjuder, jag vill ju umgås myyyycket med barnen. 2 flugor i en smäll.
Hon skulle aldrig kräva egentid. Det tycker jag inte att man ska heller.

Jag har egentid, för jag har inga barn. Skaffar man barn så blir man aldrig ensam igen, det är ett åtagande  för livet.

Jag har i frågasatt, och såhär var hon inte tidigare, det är någon bitterhet som slagit sig på mer och mer. Innan vi ska komma och hälsa på låter det guld o gröna skogar men väl här...blir det annorlunda.

Precis så känner jag med, men hon lyckas få mig att käönna dåligt samvete, trots att jag, tillskillnad mot vad faktiskt hon hade ork till, ger min dotter av all mnin tid hon är vaken, spenderar varenda minut och är l.ite av "lek busmamma" kanske avundsjuka ligger i botten? Hon var själv inte så närvarande när jag var yngre pga att hon inte är den typiska "småbarnsmamman"
Det finns inget problem, mer än att hon inte tycker jag ska "springa ute" på kvällarna och visst har jag frågat någon gång som tex när skulle över till vän kolla på film säger hon ja, men så får jag höra efteråt sen, att hon påpekar o ifrågasätter om jag tror man kan göra hur som helst när man skaffat barn, om jag inte trodde livet skulle förändras.  osv det är som ni skriver, 18 år nu så ska man då bara vara "mamma"
Jag kontrade henne med attnär jag var yngre lämnade hon ofta bort mig o gick ut på helgerna, MEN då var svaret att det var när jag var 4-5 år inte som min dotter, 7 månader, vad är skillnad? egentid? min dotter sover och det vet hon hon har inga problem "ta hand om henne" hon är ju ändå här hemma så egentligen finns inget problem, mer än att hon tycker man inte kan "springa ut" bara sådär när man har barn....
konstigt tankesätt, om så kl var 12 på natten så hursom, så har inte tiden betydelse det är mitt ansvar o jag som ska ha ork dagen efter (nu har jag inte festat det var ett exempel)
riktigt tufft har det varit