Pseudotvillingar

vi har 15månader mellan de två mittersta barnen.

Jag har inte märkt någon skillnad på de två genför med de andra barnen, att de skulle bråka mer eller leka mer eller känna större hot av varandra på något sätt.

Nu är pojkarna 4 och 5år så de är ju inte jätte små längre. Nu har vi ett problem på dagis, för femåringen är ju äldst på dagis och de gör lite andra saker då typ hälsar på i skolan osv och då känns ju avståndet längre mellan pojkarna som är vana att vara lika gammla.

vi har dessutom lyckats få två skolår mellan dem(?!) så 5åringen är född -05 och 4åringen -07, så det gör ju också att åldersspannet kommer att bli större då de går i skolan, det kan ju bli problem också. det får vi ju se.

de två mittersta slåss inte med varandra, men däremot slåss åttaåringen och fem åringen, och lillan ett år slåss med fyraåringen (och han vägra geigen, så hon herjar fritt).

Aja, detta var ju egentligen inte vsar på dina frågor, men så är det för oss att ha pseudotvillingar iaf

Hej!

Tack för att du svarar! Som du sa, inte svar på mina frågor, men det kan kvitta, tycker det e intressant att höra hur andra har det med pseudotvillingar eftersom vi inte har en enda bekant som har det och som man kan diskutera med om hur det är, fördelar, nackdelar m.m.

Tack för dina erfarenheter!

 

inga fler med pseudotvillingar som har erfarenheter?

borde finnas fler, eftersom fenomenet tydligen ökar p.g.a försäkringskassans regler om att få behålla SGI:n om man får barn inom 1 år 9 månader... 

Har 13månader mellan barnen och dom är snart 21 och 8 månader.

Har egentligen inte så mycket svar på dina frågor heller 

 

Men här har oxå storasyster börjat slå lillebror, men vet inte hur jag ska få henne att sluta. Säger Nej och håller koll, än går det bra för han har inte börjat krypa iväg.
Jag ångrar inte alls att det är så tätt mellan dom, tycker det är så härligt att se hur storasyster "tar hand om" lillebror, lite jobbigt att hon slåss dock

Den regeln har väl funnits i väldigt många år? Gäller dessutom om man blir gravid inom 1 år 9 månader, dvs att det blir som mest 2,5 år mellan barnen.

Jo du har helt rätt! läste det någonstans bara att fenomenet ökat därför, men vet ingen statistik på det, om det var mindre innan det togs i bruk.

Och så klart så är det ju även beslut man gör annars, oavsett försäkringskassan, vi har valt att ha våra barn tätt, oavsett försäkringskassan. okej, det blev kanske lite tätare än vi tänkt, vi hade siktat på kanske 16-18 månader mellan, men det blev 14. :)
 

Nej, jag tycker ockås det är väldigt trevligt att ha så tätt mellan dem. Jag och min bror är pseudotvillingar och vi har varit som ler och långhalm hela barndomen. otroligt kul at vi haft, men också mycket bråk förstås. men vilka syskon har inte det. men nu ser man det från ett annat håll, som förälder själv, och min mamm och pappa minns inte hur det var när vi var så här småa, så de är till ingen hjälp nu....

vi har också haft det så, den äldre har skött och den yngre och varit väldigt mån om henne, får hon ngt så ska lillasyster också ha, tar ngn lillasysters saker så försvarar hon lillasyster...men nu har vi fått dessa problem alltså...våra barn e ungefär lika gamla, så kanske det e en fas? blir kanske bättre när den yngre börjar säga ifrån mer, eller börjar kunna leka på egen hand också lite och inte ALLTID när storasyster ska vara...hm..återstår att se..någon som tagit sej igenom detta och har pseudotvillingar där den yngsta är lite över året? 

Vi har också pseudotvillingar, 15 månader mellan sonen och dottern.

Det började med att graviditeten var jobbig, hade en hemsk foglossning och ingen förstod att jag inte kunde göra så mycket. Var på mig om att jag skulle aktivera sonen (han var 6 månader när jag blev gravid), men jag kunde inte och fick såklart dåligt samvete...

När dottern föddes fick jag såklart en förlossningsdepression och på det fick sonen falsk krupp och förkylningsastma och om inte det var nog så fick dottern komjölkprotein- och äggallergi... Så ändra kosten helt och hållet, mediciner till sonen och kurator för mamman.
Eftersom det var så jobbigt så fick sonen börja på förskolan 15 timmar/vecka och det var guld värt. Hann med allt hemma när han var där och när han var hemma kunde jag ägna mig åt barnen.

Sonen var väldigt hårdhänt mot lillasyster i början, så någon måste vara med dem hela tiden, men den perioden var ganska kort dock.

Det har aldrig varit någon svartsjuka. Sonen kommer ju inte ens ihåg hur det var att vara ensam med mamma och pappa, han tror nog att han alltid haft en lillasyster.

De är riktiga energiknippen. Fullt ös hela tiden. Kul att de är aktiva, men ibland önskar jag att åtminstone en av dem var av den lugna sorten

Nu är sonen snart 4 år och dottern är 2,5 år och de leker väldigt bra tillsammans. Visst bråkar dem (det gör väl alla syskon?!), men oftast går det väldigt bra. De säger ofta på förskolan (de går på samma avdelning, 1-5 år) att de leker så bra för att vara syskon.

Vi planerar inte ett barn till, vi är nöjda som det är!!

Har inga boktips tyvärr.

Hej!

Jag har 1 år och 2 veckor mellan mina tjejer Lilima och Minoo.

1. Minoo kröp när hon var 8 månader och det störde inte Lilima men däremot blev hon lite överraskad när helt plöstligt Minoo kunde gå också, Då var det inte lika kul längre.. men hon insåg väldigt snabbt att hon var mycket snabbare än lilla syster och att hon kunde klättra upp i soffan/sängen om hon ville vara ifred. De bråkar också ibland men ofast är de väldigt snälla mot varandra.

När Lilima var ca 1.5 år skrattade hon bara när jag sa till henne om hon slog lilla syster och det var lite frustrerande men jag tröstade lilla syster och sa att Lilima måste klappa fint och när hon gjorde det berömde jag henne, så har jag alltid gjort och det har gått bra.

Nu är det mera Minoo som bråkar och hon är bara 1 år och 2 månader.. men jag gör likadant, tröstar Lilima, säger till Minoo att klappa fint och låter henne göra det och så brukar det vara bra sen.

När det gäller leksakerna har Lilima ryckt grejorna ifrån Minoo men då har jag sagt att man inte får göra så och att hon ska hämta något som Minoo kan leka med. Det har också gått väldigt bra.

Jag är väldigt lugn som person och min sambo också så jag antar att det har smittat av sig på barnen :)

Intressant tråd måste jag också säga!

Blev ledsen av att höra att du haft så jobbig graviditet med andra barnet. Känner igen mej lite dock. Jag hade också hemsk foglossning med vår andra dotter. Ibland gick jag på kryckor, och lade jag mej på soffan visste jag aldrig om jag skulle ta mej upp och jag var alltid tvungen att ha min mobil på mej för jag tänkte att tänk om jag inte tar mej upp nu och lämnar här, vad händer med min dotter då. då får hon ingen hjälp ända tills pappa kommer hem....jag borde kanske ha gjort som du och bett om dagisplats ett par timmar i veckan...

Roligt dock att höra från någon som har lite äldre barn och hur det går och att de leker bra tillsammans. Detta med förskolan som du nämner har jag funderat en del på. dagen kommer ju när de ska på dagis och jag har inte ritkigt veta om jag ska lägga dem i skilda dagisgrupper för att de ska få utvecklas individuellt, eller om jag ska ha dem i samma grupp för själva trygghetens skull till varandra. Det tycker jag är svårt faktiskt... Någon som har synpunkter på det? Du verkar ju vara nöjd över att ha dem i samma grupp, tolkar jag dej rätt? och det är skönt att veta. En sak jag började fundera på är om de leker mest tillsammans eller mest med andra, eller varierar det?

Du har helt rätt om detta med att det inte finns någon svartsjuka, som sagt, de minns ju inte att de någonsin varit ensamma eftersom de "alltid" haft sitt yngre syskon. SKÖNT! Sedan förekommer ju vanlig avundsjuka förstås som ju alla syskon har... :)