Fler som kämpat i över 5 år med ivf

TS, vi är inte uppe i 5 år än men har ändå hunnit med 10 ICSI utan resultat. Ser i din pres att ni också har manlig faktor? Vi funderar en hel del på hur spermiena kan påverka trots att läkarna vill skylla allt på mina "gamla ägg". Vad säger era läkare om detta?

Oj, då har du hunnit med några omgångar du också. Jaa, du jag blir inte klok på vad läkarna säger emellanåt. Min sambo har inte superresultat på sina spermier men heller inte urusla. Och jag svarar jättebra på hormonerna. Man får ut hyffsat med ägg men många faller bort fast de embroyn som blivit insatta är av toppkvalitet. vanlig ivf fungerade inte alls så man har gjort icsi sedan första försöket. 
Íngen förstår varför det inte fungerar. Alla prover ser bra ut. Ingen kan ge mig ett ordentligt svar på vad som är fel annat än att just jag och min sambo inte verkar kunna få barn ihop. Man tycker inte att vi ska lägga mer pengar på ivf utan undersöka ägg eller spermie donation. Blir lite frustrerande att man inte kan få bättre svar med tanke på hur mycket pengar behandlingarna kostar.

Så ni gör icsi pga spermiekvaliten men dom tycker ändå att det är äggen det är problem med? Vad tycker era läkare om att ni gjort så många försök?

Jag och min man kämpade mot så kallad oförklarligbarnlöshet-diagnos i 5,5 år, 3 misslyckade inseminationer med äggstimulering, 3 misslyckade IVF varav en var färskåterföring och två var frysåterföringar. Kan också meddela att första äggplockningen var en skräck eftersom jag inte fick nog med smärtlindring fast jag bad om mer.
På fjärde försöket med korttidsstimulering på annan klinik och odling i två dagar har vi lyckats med ett plus, har gått halva tiden nu men törs inte riktigt glädja mig förrän jag vet om det får en lycklig utgång.

Hade mer eller mindre ställt in mig på att vi aldrig skulle få några barn ihop och aldrig skulle få en adoption heller så vi skaffade en hundvalp ifjol.
Tycker egentligen också det är gräsligt vad behandlingarna kostar med tanke på att det klassas som sjukdom av WHO och ändå ska man betala för det själv, skaffa barn om man inte kan själv på naturlig väg har blivit en klassfråga. 

JRS - att man inte skulle "passa ihop" och därmed misslyckas säger läkarna vi frågat är en skröna och inte stämmer alls. Hur ska ni kunna välja vilket sätt av donation ni ska gå vidare med? Vad rekommenderar läkarna? Du har säkert kollat upp TSH, sköldkörtel och så?

Jag funderar på detta med immunolgiska problem, hur det står till med slemhinnan, livmodern och annat som har med infästningen att göra. Detta är inget de velat diskutera utan allt skylls på min ålder och har så gjort från att vi började försöka då jag var 39. Att jag har bra värden och inga upptäckbara fel struntar man i. Är knäckt av hur de behandlat mig under dessa år, som om jag är helt hopplöst infertil. Äggdonation är deras rek, de har mest velat bli av med oss och suckar över alla försök. Vi är osäkra på om ÄD är lösningen om det är spermierna som ställer till det. Att jag har gamla ägg numera är tyvärr en sanning, men sålänge man får ägg vid ÄP, har mens och hyfsade värden kan ingen ta ifrån mig att chansen faktiskt finns kvar.

Håller fullständigt med dig Morgaine om att det är helt fruktansvärt hur mycket vi som skattebetalare ska behöva betala. Som om det vore ett lyxproblem! Och för all del även ett kvinnoproblem i viss mån gällande tex åldersgränser och rätt till bruttolöneavdrag.

Grattis till att ni lyckats tillslut!

Sambon hittade något recept på hur man boostar spermiekvaliten eller något sånt o plötsligt så hade han hur många som helst och jag hade tokbra äggkvalitet, förstod ingenting jag eller har de haft fel hela tiden?

Tack Kalimero :) 

Morgaine: Jätte stort grattis till ert plus. jag hoppas din graviditet fortsätter gå bra. Ja, kostnaderna för behandlingarna är helt sjuka. Förstår inte att man ska behöva skuldsätta sig för livet för att ens få försöka skaffa barn. Som du säger är det ju en sjukdom men man får ändå ingen hjälp. Tycker barnlöshet är en nedtystad fråga. Hade nån annan grupp med sjuka fått betala sin egna vård hade det blivit ramaskri. Vad va det för recept han hade hittat?

kalimero: Jag tycker också att det låter konstigt. Jag har lite komplicerat för jag har en superbra hemläkare som fixar alla kontroller och medicin och sånt sen gör jag ingreppen på en annan klinik. Men jag kan inte säga att jag är jättenöjd med dom läkarna. Jag får inga svar och det känns verkligen som om dom nonchalerar våra problem.
Jag har tagit massa prover genom åren kommer inte ihåg allt, men är säker på att dom kollat livmoder, kromosonfel hos oss båda, antikroppar och lupus. Ska ringa och fråga om TSH, exakt vad innebär det? Vi vet inte vad vi ska göra nu. Vill ju liksom bara kunna få vårt efterlängtade lilla barn tillsammans utan donation helst.

Gud va dåligt att dom inte ens vill lyssna på dina funderingar utan bara lägger problemet på din ålder. Du måste ju ändå få en ordentlig utredning. Det verkar ju vara något annat som är fel om du får ut bra ägg och svarar som du ska på behandlingen. Om man gör så många försök och inget fungerar tycker man ju att dom måste gå vidare och leta efter orsaken. Helt otroligt att vi som patienter inte blir bättre bemötta och att dom visar tydligt att dom vill bli av med er är ju vansinnigt.  Får jag fråga vilken klinik du går på?

Jag håller tummarna för oss. Nån gång måste det ju bli vår tur.

Ett tips till er som fortfarande kämpar föresten IVFkliniken i Umeå var sådär, tyckte aldrig jag fick några riktiga svar,  IVFkliniken i Falun var bättre och lättare att få kontakt med. Ska höra med min man vad sjutton det var han googlade på eg o vilken sida han hittade spermieboosten på.
Hemgynekologen var iallafall bra, lite svår att få tag i telefonledes men svarade alltid när man mailade 

JRS, har inga råd att komma med men kan bara konstatera att vad olika läkarna kan vara. Vi lyckades inte förrän 9:e försöket men läkarna var hela tiden väldigt positiva och uppmuntrande - både landstinget och privat. jag tyckte ofta att de var lite väl optimistiska eftersom vi hade misslyckats så många gånger. Nu har vi aldrig behövt göra ICSI utan allt utom när de försökt långtidsodla har visat bra resultat. Fast vi har kunnat köra mkt FET och det är ju mindre påfrestning på kroppen så det kanske skiljer. Jag var 37 när vi började IVF och idag är jag 39 år (gravid i vecka 25). Vi har försökt få barn i ca 4 år. Min ålder har heller aldrig använts emot mig (det har snarare varit jag som tagit upp ämnet med läkarna). Jag började också fråga mig när det var dags att sluta att försöka och gå till plan B men eftersom läkarna var så positiva och eftersom jag kände att sluta var jobbigare än att fortsätta så fortsatte vi. Jag tror vi hade åtminstone försökt 2 ET och 2 FET till om vi inte lyckats denna gången och då hade vi kommit upp i 13 försök! Det är det som vi nog kommer göra om denna graviditeten slutar tråkigt - fast jag börjar närma mig åldersgränsen nu så det kanske får bli tillbaka till privat behandling.

Är också nyfiken på förbättra-spermiereceptet! Vi har testat höga doser av zink + folsyra, tyvärr utan framgång. C-vitamin ska enligt nya rön vara bra. Men det är samma sak som för mig, de bara konstaterar grav manlig faktor och anser det inte finns något att göra. Det är min ålder, ålder,  ålder man hela tiden anger som boven i dramt. Punkt slut. Har tjatat mig till kromosomtest för oss båda som var normalt.

Livmodern menar de att de borde ha sett om det var något knas med på alla otaliga VUL. Antikroppar har vi inte fått kontrollerat då kliniken inte anser det vara vetenskapligt evidensbaserat att det kan påverka (standardsvaret på de flesta av mina frågor och teorier). Vi har gått på Sophiahemmet, en av de dyrare klinikerna och betalat rubbet privat.  Har upplevt pressen att bli utkastad pga ålder efter varje misslyckande och det konstanta tjatet om min ålder som fullständigt knäckande. Som om det inte räckte. Har fått ladda för att övertala läkarna om nytt försök varje gång trots fina embryon och att jag påtalat att jag VET att chanserna är små. Det hade underlättat det psykiska lidandet att känna att man åtminstone hade lite pepp från läkarna. Vi gjorde ett försök i Falun då de var de enda som ville ta emot en gamling som mig, upplevede att de var mer positiva om än försiktiga och ville testa lite nya preparat.

TSH-värdet hänger ihop med sköldkörteln och är superviktigt i fertilitetssammanhang! Var har ni gått JRS?

Grattis AlvaMari! Tycker det låter som en dröm med positiva läkare jag!

AlvaMari: Va bra med så positiva läkare och att dom lagt fokus på era resultat istället för din ålder. De läkare som vi haft (som haft med ingreppen att göra) har inte vart negativa direkt heller utan mer nonchalata bara. De har inte brytt sig om att gå till botten med vad som är fel utan hela tiden bara sagt att det ordnar sig vi ser inga direkta fel. Tills dom bom bara blev tveksamma till att ge mig behandlingar. Jag förstår vad du menar. Vi sa efter mitt andra missfall att vi skulle lägga ner. Men nu tycker jag nästan det är svårare att leva med än själva ivf-processen.

Stort grattis till bebisen. Hoppas allt går bra.

Kalimero: Va frustrerande att dom bara ältar din ålder. Speciellt med tanke på om de redan konstaterat att det är manlig faktor. Då borde de väl kunna göra nått? Usch va jobbigt du verkar ha haft det. Känner verkligen med dig. Det är en sån känslig pressad situation man befinner sig i ändå utan att man ska behöva bli trackad på av oförstående läkare. Det är så otroligt psykiskt krävande att man behöver all stöd och pep som finns.

Jag ska lägga falun på minnet i alla fall. Fler verkar ha bra erfarenheter därifrån. Jag har gått på Linne men har som sagt inte vart helt nöjd. Så kommer vi fram till att försöka igen så blir det byte av klinik. Men ska absolut ringa och dubbelkolla så dom har tagit mitt TSH-värde.

Har ni funderat nått på om ni ska fortsätta kämpa eller hur ni ska gå vidare?

Har pratat med min karl och han är inte säker på vart han hittade det men han åt iaf c-vitaminer och mittval +55 eftersom det innehöll lite extra mineral som den för yngre inte innehöll och för honom fungerade det iallafall :)

JRS: Konstigt att de först inte tyckt det var några problem och sedan plötsligt en dag blev tveksamma. Det hade säkert hänt oss också! Lycka till hur ni än beslutar er för att göra.

Morgaine: Tack, får köpa lite extra vitaminer till sambon. Det kan ju inte skada =)

AlvaMari: Jaa tyckte också att det va väldigt konstigt. . Tack :) lycka till med din graviditet