Morsan låter mig inte pierca tungan

Tog tungpiercing för ett bra tag sen. ville också  ha det så jävla mycket.
jag tjata och försökte övertala min mamma. för hon sa ju nej också.
hon sa att det är farligt och att man kan dö och blabla.
så jag sökte upp en massa om tungpiercing och hur många som hade dött.
så jag till och med ringde henne när hon inte var hemma och sa: nu äre så här. jätte många ta tungpiercing och 1 har dött av blodförgiftning. och så många år som dom har tagit tungpiercing. och han skötte säkert inte sin piercing. och ja. jag höll på så i flera veckor samtidigt som min 12åriga syrra ville ta navelpiercing. så hon gav upp.

och sen efter det kunde jag inte snacka eller äta på mer en 1 vecka kändes det som. man var så ovan med piercing i truten och tungan svullnade ju också

Mina föräldrar sa blankt nej till piercing och tatuering. Till slut fick jag nog av deras tjurighet så jag bad en nära vän pierca mig. Det blev tunga, navel och läpp samtidigt. Passade på att göra en tatuering i nacken med. 

De blev vansinniga och krävde att jag skulle ta bort piercingarna omgående. Vägrade såklart och de hotade med att de skulle ta bort dem själva om jag inte gjorde det. Men hade de ens försökt så hade det gjort ont och de hande inte kunnat göra det utan att bruka våld så de fick lägga ner den idén.

De krävde också att få veta vem som hade piercat och tatuerat mig men jag vägrade tala om det.

Fick en mängd straff. Utegångsförbud, indragen månadspeng mm men jag märkte inte så mycket av det eftersom att jag drog när jag var 15.

Jag tycker att det är riktigt löjligt att säga nej till en piercing för att "barnet" inte är myndigt.

Ungen får ha sex och det innebär större ansvar och fler risker.
Man ska även välja vilken utbildning man ska gå och det är också ett stort beslut att fatta.
Men pierca sig får man inte göra?

Nu är det 10 år sedan jag piercade mig och tatuerade mig. Har dock tagit ut alla piercingar och två av dem har läkt ihop men hålet i läppen vill inte växa igen.
Tatueringar har jag gjort så många som 19 st och jag är sjukt nöjd med alla. 

Mina föräldrar sa blankt nej till piercing och tatuering. Till slut fick jag nog av deras tjurighet så jag bad en nära vän pierca mig. Det blev tunga, navel och läpp samtidigt. Passade på att göra en tatuering i nacken med. 

De blev vansinniga och krävde att jag skulle ta bort piercingarna omgående. Vägrade såklart och de hotade med att de skulle ta bort dem själva om jag inte gjorde det. Men hade de ens försökt så hade det gjort ont och de hande inte kunnat göra det utan att bruka våld så de fick lägga ner den idén.

De krävde också att få veta vem som hade piercat och tatuerat mig men jag vägrade tala om det.

Fick en mängd straff. Utegångsförbud, indragen månadspeng mm men jag märkte inte så mycket av det eftersom att jag drog när jag var 15.

Jag tycker att det är riktigt löjligt att säga nej till en piercing för att "barnet" inte är myndigt.

Ungen får ha sex och det innebär större ansvar och fler risker.
Man ska även välja vilken utbildning man ska gå och det är också ett stort beslut att fatta.
Men pierca sig får man inte göra?

Nu är det 10 år sedan jag piercade mig och tatuerade mig. Har dock tagit ut alla piercingar och två av dem har läkt ihop men hålet i läppen vill inte växa igen.
Tatueringar har jag gjort så många som 19 st och jag är sjukt nöjd med alla. 

Visst kan föräldrarna bestämma, men det finns ju inget som säger att barnet måste lyda blint. 
Det fanns inte en chans i världen att jag skulle ha talat om för mina föräldrar vem som piercade och tatuerade mig. Så den som gjorde det kunde inte straffas för det.
Att de tog mig till psykolog gjorde dem knappast en tjänst. Det var nog surt spenderade pengar för jag öppnade inte munnen mer än för att andas.

Och när piercingarna och tatueringen fanns där var det inte mycket de kunde göra åt den saken. Hade de försökt att ta bort dem med våld kunde de slå sig i backen på att jag hade anmält dem. Visst har de det. Och det gjorde mina föräldrar också. Men jag drog igen och gjorde det väldigt svårt för dem att hitta på mig. Till slut gav de upp. Fanns inget de kunde göra förutom att låta mig vara ifred.

Om man inte trivs i familjen spelar uppfostran ingen roll. 
Visst kan polisen hämta. Men det var då inget som hindrade mig från att dra igen. 

Öhh? 
Eller så låter man det bara vara och låter tonåringen finna sin egen väg?
Tvång och översittarfasoner var det som fick mig att dra. Och för stor familj samt för liten bostad. 
Ännu mer av den varan hade fått mig att sparka bakut ännu hårdare.

För mig har det gått utomordentligt trots att jag revolterade kraftigt. 
Jag slipper även dras med familjen och alla småsyskon. Pratar med dem ca 1 gång om året och det räcker.
Älskar mina tatueringar och hade haft piercingarna kvar om det inte vore för att sambon inte gillade dem.

Men herre gud! En piercing är inte hela världen. Det finns viktigare saker att bry sig om. 

Nej, jag kan ärligt säga att mina föräldrar inte misslyckades i att motivera sina val. För oavsett vad de hade valt hade det inte passat mig. Jag hade 4 yngre syskon. Delade rum med ett av dem. 
Jag vantrivdes med att ha syskon. Verkligen hatade det. Aldrig fanns det en stund då man fick vara ifred och ha tyst och lugnt omkring sig. 
Jag gjorde precis allt jag kunde för att ta avstånd från familjen. Slippa undan syskon och slippa det outtalade kravet om att alltid vara en förebild. Slippa sitta rakryggad vid matbordet, inte svära, inte röka, inte ligga osv. 
Jag föddes in i fel familj helt enkelt. 

Ja så länge du är 18 och bor hos dem är det nog så att du får foga dig i vad de beslutat.
Min syster fick samma svar när hon frågade mamma så någr dagar efter hennes 18-årsdag hade hon bokat tid hos en piercare.
Har du tänkt jobba inom matlagningsbranschen (café, restaurng etc) finns viss risk för att du inte får ha piercingen i. En kompis gick hotell- restaurangprogrammet på gymnasiet och han var tvungen att ta ur piercingen varje lektion de hade i servering och matlagning och han fick inte ha dem i när han började jobba sedan.
En kille där jag växte upp picerade tungan. Killen som gjorde det var professionell men lyckades ändå skada ett blodkärl så killen höll i princip på att förblöda. Han blev riktigt riktigt dålig.

Min mamma sa nej till min syster och hon sa nej till mig. Jag fick inte ens ta hål i öronen innan jag hade börjat gymnasiet. Det gjorde jag runt min 18-års dag. Jag ville ta hål i näsan men var inte redo för det då utan väntade med det i två år till. Det läkte inte som det skulle så det var bara att ta ut den och låta hålet växa igen. Jag saknar den....

Men är du på riktigt eller?

Vissa människor trivs inte med att ha 4 jobbiga småsyskon eller att aldrig få vara ensam. Jag har aldrig trivts där det har varit mycket stoj och stim. Jag tycker om när det är lugnt och stillsamt. Inte sjutton är jag sjuk i huvudet och behöver psykologhjälp för det. Jag har bara ett stort behov av ensamhet.

Om dina barn kommer hem med en piercing trots att du har sag nej till det, ska du slita ut den då? Eller hålla dem inomhus tills de tar ut den självmant? Eller kanske dra in månadspengen? 

Kanske inte i naveln. Ifall man nu inte vill bli servitör på ett ställe där klädseln är så att pirecringen kan synas, men då tror jag knappast att de bryr sig heller
Men jag kan bra föreställa mig att man kunde bli tvungen att ta ut sin tungpiercing. Själv hade jag ju inte brytt mig, om jag någonsin blev restaurangägare. Men ifall man jobbade som servitör och någon kund råkade se tungpiercingen kan det bra hända att de skulle klaga...

Fast å andra sidan, så förstår jag inte varför det kan vara OK att ha hål i öronen, men inte i t.ex. näsan eller ögonbrynet....