Hur, vad, varför, när?!

Nu sitter jag här hemma själv med dottern medans sambon jobbar och tankarna rullar runt i huvudet på mig.

Vet inte riktigt vart jag ska börja och vad jag vill med tråden.

Jag och min sambo har alltid haft ett väldigt bra förhållande, mycket kärlek omtanke och sex, alltid haft roligt tillsammans, men på sista tiden känner jag mig inte sedd och åtrådd som tidigare. Inga leenden längre.....

Min sambo är gullig och kommer och myser när vi ska sova, lite pussar då men inget mer.
Vi har nästan aldrig sex, han ger mig ALDRIG komplimanger längre, säger aldrig att han älskar mig, inga gulliga sms. Inget taffsande, ingen uppskattning what so ever!

Vi fick barn för 8 mån sedan, en underbar liten dotter som vi båda älskar över allt annat. Vet inte om det har med saken att göra att han inte ser MIG?!

Han är ute och kollar på andra på facebook (bara tjejer alltså vilket jag sett i historiken på datorn), hur ska jag tolka det? Letar han efter andra? Vill han se vad han "missar"? Är det en sån tjej han vill ha?
Jag har gått upp MÅNGA kilon sen vi träffades, och kämpar nu med att gå ner dom. Kan de va så att han inte är attraherad av mig längre?! VILKET JAG ÄR VÄLDIGT RÄDD FÖR!
Känner mig så vilsen i vårat förhållande just nu....

Vad ska jag göra?
Jag vet att det självklara svaret är att prata med honom, men till saken hör att jag är konflikträdd, alltså inte rädd för honom men vet inte om jag vågar ställa frågan för jag vet inte om jag vill höra svaret ifall det blir ett svar jag egentligen inte vill ha, som t.ex. att han inte attraheras av mig längre och att hans känslor svalnat. Vad händer om han inte alls funderat på det sättet jag gör, att han bara blivit "bekväm" och jag faktiskt helt i onädan tar upp det och GÖR så att han BÖRJAR tänka i dessa banor? Jag älskar honom så otroligt mycket och har funderat på hur mitt liv skulle vara utan honom, och bara tanken gör mig tårögd och jag får bokstavligt talat ont i hjärtat.

Som sagt, jag vet inte vad jag vill med tråden. bara ventliera antar jag.....

Känns tungt, mår inte alls bra utav detta...

Hur kommer han att ta de när jag väl tar mig mod att ställa mina frågor?

Älskar du mig fortfarande?
Tänder du på mig?
Letar du efter någon annan?
Vad hände med OSS efter vårat barn?
Varför säger du aldrig gulliga/fina saker till mig längre?
Hur vill du ha det i framtiden?

*SUCK*

Pickeli

Äldre 21 Mar 12:05

#1

En fråga bara: ger du honom komplimanger?uppmärksamhet? Taffsar du på honom? Gör du alla de sakerna men får ingen respons eller inget tillbaka? Hur reagerar han bär du tar initiativ till mys och bär du ger honom komplimanger?

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 21 Mar 12:16

#2

Pickeli skrev 2011-03-21 12:05:57 följande:

En fråga bara: ger du honom komplimanger?uppmärksamhet? Taffsar du på honom? Gör du alla de sakerna men får ingen respons eller inget tillbaka? Hur reagerar han bär du tar initiativ till mys och bär du ger honom komplimanger?

Jag har gett honom komplimanger - inget gensvar, bara mys ibland.
Jag har gett honom uppmärksamhet - inget gensvar, bara lite mys ibland.
Jag taffsar på honom - inget gensvar, jag tröttnar och vi somnar. Händer väl ca varannan till var tredje vecka att de blir sex, eller att han får sig men inte jag.
Säger att jag älskar honom - han säger tillbaka men han säger aldrig på eget initiativ, vilket har gjort att jag det sista har bitit mig tungen för jag vill att HAN ska säga det först vilket resulterat i inget "jag älskar dig" på över 1 månad.
Jag har lagt upp små pikar - inget direkt gensvar. Har varit t.ex. "Jag har gått ner 2 kilo sedan i måndags så snart är jag snygg och fin igen" med glimten i ögat, då har jag bara fått, "duktig du är" men inget "du är fin nu med" osv.

I helgen kände jag mig väldigt nere och han frågade hur jag mår och jag sa "okej" vilket han reagerade på (brukar alltid svara med att jag mår bra) men han frågade inte vidare varför det bara va okej......

storavalla

Äldre 21 Mar 12:22

#3

bor du Byrsta skicka ett medelande..

Anonym

Äldre 21 Mar 12:23

#4

Jag känner igen mig så inni bomben me hur du har de såhär hade jag de oxå och tyvärr slutade de hela med att jag sökte den uppmärksamheten ifrån andra som jag igentligen ville ha ifrån min sambo. och va otrogen en gång via datorn mot honom. något jag hatar mig själv för och vi ska försöka gå vidare nu och vist han har blivit bättre nu på att se mig.

Jag tycker ni ska prata om detta med varandra innan någon utav er kanske råkar göra något dumt eller att ni glider isär för du mår inte bra utav detta och då mår inte din dotter bra heller. Hon känner på sin direkt när hennes mamma inte mår bra tyvärr.

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 21 Mar 12:31

#5

storavalla skrev 2011-03-21 12:22:01 följande:

bor du Byrsta skicka ett medelande..

Bor inte i Byrsta.....

Anonym skrev 2011-03-21 12:23:10 följande:

Jag känner igen mig så inni bomben me hur du har de såhär hade jag de oxå och tyvärr slutade de hela med att jag sökte den uppmärksamheten ifrån andra som jag igentligen ville ha ifrån min sambo. och va otrogen en gång via datorn mot honom. något jag hatar mig själv för och vi ska försöka gå vidare nu och vist han har blivit bättre nu på att se mig.

Jag tycker ni ska prata om detta med varandra innan någon utav er kanske råkar göra något dumt eller att ni glider isär för du mår inte bra utav detta och då mår inte din dotter bra heller. Hon känner på sin direkt när hennes mamma inte mår bra tyvärr.

Va skönt att ni ändå har valt att jobba vidare på det! Och att din sambo tagit till sig det du säger och arbetar med att bättra sig. Jag tror att om det är någon i vårat förhållande som kommer att va otrogen så är det min sambo (däremot har jag svårt att tänka mig att han kommer att vara de, men jag kan aldrig säga aldrig). Kände du oxå en oroskänsla för att faktiskt ställa frågorna? Eller rättare sagt att få höra svaren?

Jag vet att de bästa vore att prata om det, men vet inte om jag är redo/mogen än?!

Vet att min dotter känner av att mamma inte mår bra, men försöker att inte göra så hon märker av det. Jag är faktiskt glad när jag är med henne, hon är min solstråle i livet just nu och hon får mig glad. Men det är när hon sover och jag är ensam, när jag ska somna själv som jag funderar på allt detta. Sen är jag exptert på att driva mina egna tankar till överdrivna höjder, om du förstår vad jag menar med de?

storavalla

Äldre 21 Mar 13:48

#6

åk i väg på en weekend eller gör något för att brytta vardagen det behöver man göra för att få igång gnistan... jag var själv i samma sits förra våren. vi slutade bry oss om varandra när vi var själva hemma, var inte hon tröt så var jag det. men när vi var bland folk så var vi det finaste och mysigaste paret. smekte, flörta gav komplimanger åt varandra....

men det slutade tyvärr med att min sambo pratade och sökte "tröst" hos en annan man istället för att prata ut om sina riktigt innre funderingar om oss med mig.. man är riktigt sårbar när man är ner och känner sig åsidosatt. så prata och låt inte alla demoner i huvud göra dig ännu mer ledsen och osäker..

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 22 Mar 00:13

#7

storavalla skrev 2011-03-21 13:48:33 följande:

åk i väg på en weekend eller gör något för att brytta vardagen det behöver man göra för att få igång gnistan... jag var själv i samma sits förra våren. vi slutade bry oss om varandra när vi var själva hemma, var inte hon tröt så var jag det. men när vi var bland folk så var vi det finaste och mysigaste paret. smekte, flörta gav komplimanger åt varandra....

men det slutade tyvärr med att min sambo pratade och sökte "tröst" hos en annan man istället för att prata ut om sina riktigt innre funderingar om oss med mig.. man är riktigt sårbar när man är ner och känner sig åsidosatt. så prata och låt inte alla demoner i huvud göra dig ännu mer ledsen och osäker..

Jo jag vet, idag har jag faktiskt sagt att jag vill prata, men fick inte tillfälle att göra det just idag eftersom vi gick om varandra på jobb....men imorn eller onsdag förhoppningsvis!

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Äldre 24 Mar 09:36

#8

Äntligen pratat ut med min sambo, och va inte alls som jag trodde, utan han hade nog helt inte tänkt på det som jag utan bara blivit bekväm i vardagen...

Hur, vad, varför, när?!

INNEHÅLL