• Anonym

    Varför skaffa barn med knarkare??

    Jag blir så ledsen när jag läser eller hör om såna som väljer att skaffa barn med missbrukare....

    Hur kan man ens tänka den tanken.... om man är ihop med en kille som man vet är beroende av kranars existens i ens närhet då borde man tänka om....Likaså alkoholberoende....eller läkemedelsmissbrukare (läs missbrukare inte brukare för medicinskt syfte)

    Jag lider så med de barn som skall sättas till världen o växa upp med en missbrukares hela tillaro- barnen i såna familjer mår oftast inte så bra.

    Jag känner  6 vänner som har växt upp i alkohol hem, ett riktigt knarkberoendehem och ett gräshem. Dom kan berätta om hur jobbigt det var-vågade aldrig bjuda hem vänner. Nu i dessa fall var det pappan i alla familjer utom ett- i den sista var det bägge som var alkoholister

    Ni som har en partner som knarkar,dricker eller missbrukar mediciner... Varför skaffa barn med denna person??
    Har ni barn tillsammans redan-så hur tänkte ni??

    Om ni vill ha barn med denna person men bara planerar än så länge-varför planerar ni barn??

    Nej jag önskar det fanns nått sätt att kunna neka såna personer barn tills dom styrt upp sina egna liv

  • Svar på tråden Varför skaffa barn med knarkare??
  • elitepearl

    Jag är en knarkare, jag är drogfri sen snart två år, men jag är fortfarande en knarkare. Och jag håller bitvis med dig, det är fruktansvärt för barn som får växa upp i familjer där det förekommer droger och alkohol.

    Jag träffade min dotters pappa när jag bara varit drogfri någon månad, jag var kemisktren, men min hjärna, mitt omdöme var inte bra. Vi blev tillsammans snabbt och snabbt blev jag gravid, vi var då drogfria båda två.
    Jag lämnade honom eftersom han var hotfull, svartsjuk, kontrollerande osv, redan när jag var gravid.

    Nu är min flicka 9 månader, jag är fortfarande drogfri, men han har fallit tillbaka i sitt missbruk. Han har aldrg träffat flickan och jag kommer aldrig tillåta att han träffar henne påverkad. Tyvärr så kan jag inte neka honom umgänge, om han vill ha det, men jag kan och tänker givetvis se till att skydda henne och se till att det blir bevakat umgänge isf. Jag kommer göra allt för att skydda henne. Men jag kommer inte kunna skydda henne från hennes sorg över att hennes pappa valt alkoholen.

    Vet inte vad jag ville säga med att svara egentligen, men snälla var inte så dömmande, det är inte alltid som livet blir som man tänkt sig och det är inte alltid så svart och vitt som du ger sken av.
    Om du verkligen är intresserad av hur det fungerar, så kanske du kan läsa på om beroendesjukdommen tex.


  • carnitas01

    Knarkare är också männnsikor med känslor och betyder inte att de inte kan vara bra föräldrar pga detta.
    Sen om vi pratar om missbrukare med grava problem, så kan nog de vara dåliga föräldrar.
    Men tyvärr har jag sett alldeles för många icke knarkande/supande männskor vara EXTREMT dåliga föräldrar.
    Se till dessa inte får skaffa barn skulle vara en minst lika stor prio då.

  • Anonym ((BlivandeMamma))

    Jag är knarkare! Jag har varit drogfri sen den dagen jag fick reda på att jag väntar barn men jag är likförbannat en knarkare även om jag nu är ren sen 7månader tillbaka, men det gör mig inte till någon sämre människa än dig för det! En knarkare är man oavsett om man nu är ren eller fortfarande pundar, inget man kommer ifrån hur som helst så putta inte alla över en och samma kant du bara för att man är knarkare! En knarkare skulle kunna vara en tio gånger bättre förälder än en som aldrig provat på droger, det där beror på person till person & inte hurvida om dom har brukat droger. Har flera vänner som har använt, fortfarande använder droger och även som under deras graviditeter brukat (då rökt) och det är inget fel på barnen eller deras uppväxt heller. Förmodligen de gladaste & väluppfostade barnen jag träffat på någonsin faktiskt! Så sitt inte här och dra alla över en och samma kant i försök att trycka ner oss "hemska knarkare" för du tjänar inget på det!

  • carnitas01
    Anonym ((BlivandeMamma)) skrev 2011-05-17 20:16:25 följande:
    Jag är knarkare! Jag har varit drogfri sen den dagen jag fick reda på att jag väntar barn men jag är likförbannat en knarkare även om jag nu är ren sen 7månader tillbaka, men det gör mig inte till någon sämre människa än dig för det! En knarkare är man oavsett om man nu är ren eller fortfarande pundar, inget man kommer ifrån hur som helst så putta inte alla över en och samma kant du bara för att man är knarkare! En knarkare skulle kunna vara en tio gånger bättre förälder än en som aldrig provat på droger, det där beror på person till person & inte hurvida om dom har brukat droger. Har flera vänner som har använt, fortfarande använder droger och även som under deras graviditeter brukat (då rökt) och det är inget fel på barnen eller deras uppväxt heller. Förmodligen de gladaste & väluppfostade barnen jag träffat på någonsin faktiskt! Så sitt inte här och dra alla över en och samma kant i försök att trycka ner oss "hemska knarkare" för du tjänar inget på det!
    Nä, man är inte en knarkare för evigt om man använt "knark".
    Precis som man skulle vara en alkoholist för man använt alkohol 1 gång.

    Denna stigmatiserande syn som fördärvar folk helt i onödan.
    men moralmaffian vill trycka ner "knarkare", spelar ingen roll om det är brukare eller missbrukare, de skall avrättas på alla sätt de kan komma på¨.
    För knark ju farligt, då gör det inget om ens åtgärder är mer farliga än knarket.
  • Anonym

    Jag har barn med en missbrukare. Jag visste att han rökte på ibland och att han drack ofta. Men jag sa att hn inte fick dricka när vi umgicks vilket vi gjorde oftast då han i princip bodde hos mig. Vi blev gravida och han åkte hem för att hämta nå grejer så vi skulle flytta ihop. Jag har inte sett aset sen dess. Han rigde nån gång och var påverkad, han tog överdos av av amfetamin eller dylikt, jag är inte förvånad med irriterad. Om man älskar någon tror man att allt ska bli rosa moln.
    Idag har jag en underbar son och vi har det superbra. Jag är ensam med honom och hans pappa har inte på minsta vis visat att han kommer lägga sig i något, han vägrar till och med att skriva under faderskapet för att han vill inte betala underhåll.

    Skulle jag vetat bättre? Skulle jag aldrig skaffat barn med honom?

    Givetvis skulle jag skaffa barn med honom annars så hade inte min lilla ängel legat i sovrummet.

    Har en kompis, hon är också knarkare med fem barn och det går fin fint för dom med. Dom har fullt upp med hus renovering och livspussel. Hon får medicinering (subutex) och det gör att vardagen fungerar bra för dom.

    Har själv alkoholiserad pappa, han är fortfarande hjärndöd men alla är inte som honom.

    Döm inte ut andras val innan du sett med dina egna ögon hur deras liv egentligen ser ut.
    För vissa är det åt helvete och för andra går det rätt bra.

  • zannah

    Vill bara inflika att det som man så dumt säger " människan bakom missbrukaren" som man skaffar barn med!!
    människan bakom kan ju vara alltmöjligt, "männikan bakom hustrumisshandlaren", människan bakom den sjukligt svartsjuka mannen/kvinnan " osv.
    Det jag vill säga är att det är inge fel på missbrukare som föräldrar... de är ofta mer medvetna om sina fel och brister och kan då jobba med dem o vara mkt bra föräldrar. dessutom ser de ofta till att barnen inte börja i tonåren.. de känner igen tecknen osv.
    men en aktiv missbrukare är inte alltid så bra som färälder!
    men som sgt det är mnniskan som man älskar.... och alla har ju sina problem och felaktigheter som kan skada barn lika mkt som ett beroende.
    Vill gärna förtydliga att som ren från missbruk kan de va bättre att tala om sig som beroendeperson då det är mer "rätt!" så länge man e ren o fin ;)
    (har själv beroende i ryggsäcken)

    En eloge till alla föräldrar som kämoar mot detta stigma!! Ni e bäst :D

  • carnitas01
    Anonym skrev 2011-05-19 21:27:51 följande:
    Jag har barn med en missbrukare. Jag visste att han rökte på ibland och att han drack ofta. Men jag sa att hn inte fick dricka när vi umgicks vilket vi gjorde oftast då han i princip bodde hos mig. Vi blev gravida och han åkte hem för att hämta nå grejer så vi skulle flytta ihop. Jag har inte sett aset sen dess. Han rigde nån gång och var påverkad, han tog överdos av av amfetamin eller dylikt, jag är inte förvånad med irriterad. Om man älskar någon tror man att allt ska bli rosa moln.
    Idag har jag en underbar son och vi har det superbra. Jag är ensam med honom och hans pappa har inte på minsta vis visat att han kommer lägga sig i något, han vägrar till och med att skriva under faderskapet för att han vill inte betala underhåll.

    Skulle jag vetat bättre? Skulle jag aldrig skaffat barn med honom?

    Givetvis skulle jag skaffa barn med honom annars så hade inte min lilla ängel legat i sovrummet.

    Har en kompis, hon är också knarkare med fem barn och det går fin fint för dom med. Dom har fullt upp med hus renovering och livspussel. Hon får medicinering (subutex) och det gör att vardagen fungerar bra för dom.

    Har själv alkoholiserad pappa, han är fortfarande hjärndöd men alla är inte som honom.

    Döm inte ut andras val innan du sett med dina egna ögon hur deras liv egentligen ser ut.
    För vissa är det åt helvete och för andra går det rätt bra.
    Amfetamin får man inte överdos av, det krävs MYCKEt stora mängder av.
    Så måste varit något annat än amfetamin eller cannabis, som amfetamin svårt pga så stora mängder man behöver och blir intenått man av misstag tar.
    Och cannabis går inte få överdos av som riskerar ens liv.
  • Anonym (M)

    Jag har barn med en alkoholist.
    Hur jag tänkte?
    Ja, han drack ju inte hela tiden.
    När han inte drack så var han en jättefin kille, han var min bästa vän. Än idag kan jag tänka att jag nog aldrig har mött en sådan själsfrände som han faktiskt var.
    Men när han drack så var han hemsk.
    Han gjorde en massa dumheter, o satte sig själv i situationer som han ångrade efteråt.

    Han lovade, lovade o lovade gång på gång att han aldrig skulle dricka mer - o jag som var "ung o dum" o inte riktigt förstod vad alkoholism var, ja jag trodde honom ju varje gång!

    När väl sonen var född så dröjde det inte mer än två månader innan jag o sonen flyttade ifrån honom.
    Idag, sex år senare, så kämpar mitt ex fortf med sitt missbruk - o naturligtvis ångrar jag ju inte att jag fick barn med honom eftersom vi har världens underbaraste son.
    Men hade jag träffat honom idag, med den erfarenhet jag har nu, så hade jag såklart aldrig ens inlett ett förhållande med honom.

    Men jag älskade honom då - som den fina person han var när han inte drack.
    Och jag trodde honom när han sa att han aldrig skulle dricka när bebisen hade kommit.

Svar på tråden Varför skaffa barn med knarkare??