Sömn???
Hej!
Min erfarenhet är att alla barn, inklusive de som alltid sovit bra, får sömnrubbingar någon gång mellan sex-nio månader. Det brukar hålla i sig flera månader innan föräldrarna upplever någon förbättring. Förklaringen är oftast utvecklingen, både den motroiska och psykosociala, som ställer till det.
Hon utvecklar både sin grov- och finmotorik samtidigt som hon kommer underfund med sig sjäv som en individ, vilket skapar mer eller mindre påtaglig separationsångest.
Normalt sover de flesta barn bra de första timmarna, fram till midnatt ungefär. Därefter brukar det bli många uppvaknanden fram till och med morgonkvisten, då det är dags att stiga upp igen (Phu, jag vet att det inte är lätt!)
Det beror dock på att djupsömnen inträder först och sedan övergår den, efter några timmar, i mer ytlig sömn som även kan innehålla mycket drömmar.
För att överleva, är det bra om man tillsammans (med pappan) kommer fram till hur man skall hantera denna fas. Förutom det bör man naturligtvis även fundera på om barnet får tillräckligt med mat och vila under dagen. Jag skulle rekommendra att hon får mat/amning var tredje timme, att hon vilar två gånger per dag och att ni håller fast vid en läggningsrutin. Som helst innebär att hon somnar själv, där hon förväntas sova de första timmarna i alla fall.
Planera nätterna efter hur det passar er. Det kan till exempel innebära, att du lägger dig tidigt och att pappa tar första passet fram till midnatt. Därefter kanske du behöver lägga dig tillsammans med er dotter, för att hellre sova dåligt än inte alls. Innan din man går till jobbet kanske han dessutom kan vara tillgänglig för er 5-åring, så att du har chans att sova vidare en liten stund till.
Ge inte upp! Planera så att det funkar så bra som möjligt för er och sänk kraven i hushållet i övrigt (det spar mycket energi).
Upplever du att detta är för övermäktigt och står inte ut, bör du naturligtvis prata med någon om det. Till exempel kan er BVC-sköterska förmodligen hjälpa dig, om du känner att ingen i din omgivning räcker till.
MVH Christine