Frågor om Kejsarsnitt! Jag vänder mig till er som gjort kejsarsnitt, antingen akut eller planerat!
Jag börjar med mina frågor angående förlossning/kejsarsnitt!
1. Ni som fick göra akut/planerat kejsarsnitt vid första förlossningen, fick ni ett planerat snitt med ert andra barn?
2. Var det svårt att få ett planerat snitt?
3. Vad fick ni uppge för orsak till att ni ville ha det?
4. Någon som har bra erfarenheter angående om att få kejsarsnitt i Skövde?
Här skriver jag lite om varför jag vill ha ett planerat snitt denna gång.
På onsdag i nästa vecka ska jag på ett samtal med en överläkare angående kejsarsnitt.
Förra förlossningen slutade med ett akut snitt och det var en fruktansvärt dramatisk och hemsk
upplevelse för både mig och min sambo.
Jag känner mig nu denna gång oerhört rädd inför en vaginal förlossning. Det hände mycket under min första förlossning och det blev en stor mardröm alltihopa.
Förlossningspersonalen berättade ingenting om vad som hände, varken för mig eller min sambo. Jag låg och kollade på apparaten som visade mitt barns hjärtljud som gick från 150 - 80 i hjärtljud och läkarna sa att det ska vara så vilket både jag och min sambo förstod att de inte var. Helt plötsligt drogs även alla sladdar ut på mig och dom sprang iväg med mig till en operationssal där jag blev sövd. När jag vaknade ca 3 timmar senare visste jag inte vad som hade hänt, om jag hade fått barn, om mitt barn levde eller varför nånting hade hänt.
I mitt förlossningsbrev skrev jag "Var klara och tydliga med vad som händer och sker, speciellt inför min sambo, så att han på ett eller annat sätt kan förstå hur han ska handskas med mig i olika situationer". Det gjorde dom inte, inte på något sätt alls.
Jag känner noll förtroende inför förlossningspersonalen och dessutom är jag livrädd för att gå igenom detta en gång till. Jag vet att risken inte är så stor, men att ett kejsarsnitt är en större risk om man fått göra det med första barnet.
Min son låg i pannbjudning och hade inte kommit ut på något sätt. Läkaren som gjorde snittet på mig sa att jag kan föda vaginalt nästa gång och jag har ju inte funderat så mycket på det utan det var mer "Okej, men jag tänker inte skaffa barn än så det är inget jag behöver fundera på." ! Nu är jag ju dock gravid igen och syskonet kommer födas 1 år och 6 månader efter vårt första barn.
När jag blev gravid började jag fundera på min förra förlossning och jag vill verkligen inget hellre än att få ett planerat snitt, för jag är så rädd. Jag är så rädd att bli nekad ett planerat snitt. Jag är rädd att läkaen inte ska förstå mig och ta detta med en klackspark och bara göra upp en förlossningsplan. För mig räcker inte de. Både jag och min sambo mår väldigt dåligt över en kommande vaginal förlossning.
Min fråga till er är, är det nån som varit med om samma sak och som velat ha planerat snitt efter ert första snitt? Hur gick det för er? SNÄLLA GE MIG SVAR!