Mitt utomkvedshavandeskap mars 2011
Jag hade ett utomkvedshavandeskap 2002, kopierar in ett blogginlägg som jag skrev om det den 11/11-02:
"Hmmmm… hemma igen efter 5 dagar på sjukhuset. Jag fick opereras akut i onsdags natt pga ett utomkvedshavandeskap. Den ena äggledaren sprack och jag blödde ganska rejält. Jag hade nästan 1.5 liter blod i bukhålan när de öppnade mig och jag mådde inte alls bra. Men operationen gick jättebra och med en hel del smärtstilllande lyckades jag ta mig upp ur sängen bara några timmar efter ingreppet.
Den 6 november åkte jag in för att jag (i ett par dagar) hade haft våldsamma smärtor i vänster ljumske. Jag visste innerst inne att det säkert var ett X för jag hade de klassiska symtomen; positivt grav test, blödningar och smärta i vänstra delen av magen och ner mot ljumsken. Jag borde ha ringt efter en ambulans, men jag har så svårt för att be om hjälp så vi (jag och Jonas) tog en taxi.
Vi kilade in på akuten, men blev hänvisade till Kvinnokliniken och fick gå genom halva sjukhuset… Väl där så fick jag göra ett UL och läkaren hittade inget foster i livmodern. Blodprover togs och jag lades in för observation. HCG-halten var inte så hög och de tänkte vänta och se om halten sjönk för då kanske X:et försvann av sig själv.
Jag fick vila och så togs det prover och blodtryck hela tiden. För smärtan fick jag lite Alvedon och det räckte inte långt alls… På kvällen var sköterskorna inne och kollade mitt blodtryck en gång/ timme eller kanske varannan timme och när en av dem frågade om jag hade ont så svarade jag:
“Inte så farligt, jag vaknade nyss av att det knäppte till i magen.”
Då gick hon ut från salen, kom tillbaka efter en kort stund och började jiddra om att de skulle köra ner mig till operation. Hon hade alltså ringt till läkaren som hade konstaterat att äggledaren säkert hade spruckit. Mitt tryck sjönk ganska fort och det var snurrigt värre att försöka gå på toaletten.
Jag bad en av sköterskorna att ringa till min sambo för han ville säkert veta vad som hände och så åkte vi iväg. Minsta lilla rörelse gjorde jätteont och det går inte att köra en sjukhussäng utan att det vibrerar lite…
De sövde mig snabbt så fort jag hade druckit upp den läskiga, salta sörjan som ska förhindra att man kräks under operationen.
Morgonen därpå träffade jag läkaren som berättade om operationen och visade på en bild vad han hade tagit bort; dvs den vänstra äggledaren. Men så fort jag mår bra så är det bara till att köra på som vanligt, sa han 
Så, nu sitter jag hemma igen och känner mig ganska isolerad, e-som jag inte orkar ta mig ner för alla trappor och gå ut (det finns ingen hiss – dumma HFAB). Med ett Hb runt 100 blir jag lätt snurrig… Fast jag är nog världens sämsta patient. Jag har svårt för att koppla av och ta det lugnt. Det gör ont i såret och det ”drar” i magen när jag försöker gå, men ändå kan jag inte sitta still nån längre stund."
Ungefär tre månader efter den upplevelsen testade jag positivt igen och nu hamnade embryot på rätt ställe. En vecka före ettårsdagen av x:et föddes får första dotter 
Sedan dess har jag varit gravid två gånger till och nu har vi tre fina döttrar.