Låta barnen lära sig läsa/räkna tidigt

Men ett cave: barn är i högsta grad individer som har olika intressen. Det är inte så enkelt som att om föräldrarna anstränger sig och vill så kommer barnen att lära sig det som föräldrarna önskar lära ut. Min son har varit galen i böcker och bokstäver sedan han var lite under året, och det har han antagligen ärvt - både jag och hans far läste och läser mycket och tycker om ord. Att skriva eller räkna har han inte alls visat samma intresse för. Han har gärna suttit med mig och pysslat (som att sitta och scrapbooka och stämpla kort och annat sådant) men han tycker inte om att rita trots att både jag och hans pappa är bra på det och har försökt uppmuntra det så mycket vi kan.

Jag har en gudson som är tämligen ointresserad av böcker trots att hans föräldrar verkligen försökt läsa för honom - men han har varit väldigt fysisk och framåt vad gäller att klättra och liknande, något som min försiktiga son tog ÅR på sig att prova.

På vår bvc-bok som vi fick när sonen var nyfödd står ett citat av dr spock (och jag tycker det är hysteriskt roligt med en dr SPOCK eftersom jag är sci-fi-fan) som är så himla bra: "Älska och tyck om era barn som de är och gläds åt det de kan, och gräm er inte över det de inte kan"
Det är fint.

Om barnet vill och har knäckt läskoden så är det ju inga problem. Vissa är väldigt tidiga och behöver stimulans för att tillfredsställa behovet. Men finns inte behovet hos barnet utan det är föräldrarnas önskemål så skulle jag inte rekommendera det. När barnen börjar i förskoleklass så använder man bra material för att få barnen att förstå ljuden i ordet. Att S Å blir så och att det är två ljud i så. Lycka till med läsningen oavsett vem som läser.

Ville bara kommentera det här med att lära sig att vilja som togs upp.

Jag är själv lite språk"nördig". Är svensklärare bland annat så är lite lätt yrkesskada . Hur som helst så har jag två pojkar.....den ene är 3 år lite drygt, den andre fyller snart 2 år.....och de har personligheter som är som natt och dag .

Min äldsta har sedan han var runt året varit helt (bokstavligen) insnöad på färger, former, siffror och bokstäver. Han har sedan han var 2½ haft full koll på alfabetet (både stora och små), både vad bokstäverna heter och hur de låter....alltså ljuden. Han har inte knäckt avkodningen riktigt ännu, men det är på G. Nu "läser" han genom att huvudsakligen känna igen ordbilder. Kan skriva en hel del ord på datorn (har inte motroiken med penna). Han räknar även till lite över hundra och kan koppla till mängd så ramsar inte bara. Han är inte alls den motoriska typen utan går runt och räknar pinnar och funderar på om såpbubblorna flyger ända till saturnus eller bara till mars eller kanske månen, medan alla andra flänger runt i klätterställningar.

Min yngsta älskar att sjunga och bli läst för så gillar språk på det viset men han har inget intresse alls för "formalia". Han kan ramsa siffror, men har ingen aning om innebörden (härmar brorsan som är idolen ), kan känna igen ett par bokstäver.....skulle tippa på tre, men har som sagt inget som helst intresse. Samma sak gäller former, färger etc. Visst älskar han att måla men det är ju inte samma sak . Han går helt enkelt sin väg om man börjar prata om sådant . Han är tvärtemot sin äldre bror den klättrande, springande och "görande" typen .

Jag är rätt övertygad om att den som kommer att få det lättast i skolan, utan tvekan är min yngsta . Jag upplever att språket kommer mycket mer naturligt för honom. Vi uppmuntrar språk och inlärning på det sätt de visar intresse. Äldsta älskar att hålla på med bokstäver, ord, siffror etc. och då gör vi det.......lillebor vill inte göra sådant men gärna krypa upp i famnen och bli läst för......och då gör vi självklart det .

Barn är olika

Jag skulle gärna se att det barn började ett år tidigare som i USA med "riktig skola". Och att det ska vara möjligt att jobba före så att man kan hoppa över en klass om man är ambitiös under grundskolan.

Jag tycker det är bra att uppmuntra barnen att läsa och skriva. Lite dumt att inte låta dom få chansen så länge det sker under positiva förhållanden!

Jag började dock inte och prata förrän jag var 3,5 på grund av ett tungband (som man inte klippte förrän den åldern då jag växte upp) som inte togs förrän då. Så kom efter i början av min levnadstid men jag är ändå den som presterad bäst under alla skolåren både på högstadiet och gymnasiet. Har fortfarande talsvårigheter med att jag läspar lite och kan inte säga R i alla ord. Men mina barn kommer jag börja i tid med!

Vill barnet lära sig, så varför inte! Vår son på 2 år o 4 mån har sedan han varit knappt 2 år varit jätteintresserad av alfabetet o siffror. Han kan nu hela alfabetet o sifforna 1- 10. Han kan även alla bilmärken, sedan han fått en bilbok med bilmärken. Han verkar att gilla att memorera saker alltså. Det gick jättefort för honom att lära sig alfabetet. Så länge han är intresserad kommer jag puscha honom att försöka komma vidare i detta, men det kan ju vara så att han om 1 år inte alls är intresserad av alfabetet.

Det tycker jag absolut man kan göra om intresset finns hos barnet.
Min dotter fick ett stort intresse för att lära sig skriva när hon nyss fyllt 5. Såklart man uppmnuntrar när hon frågar. Men vi har aldrig pressat henne. Det får ske på hennes villkor.

En sak jag hört är att man inte ska tillrättavisa för mycket. T.ex. brukade min tjej skriva ord felstavat, men det var rätt tänkt. Dvs hon skriver som det låter. Då sa jag bara "vad bra", för det var ju bra för hennes del. Rättstavning får komma senare.

Nu när hon går i förskoleklass är det mest läsning och det tycker hon är jättekul. Av någon anledning kom intresset för att skriva före intresset för att läsa för hennes del. För vissa barn är det tvärtom.

Hos mig har ettan och trean haft svårt med läsningen medan tvåan och fyran är ena riktiga läshuvuden. De har samma gener och samma förutsättningar. Det enda jag kan se skillnad på var att tvåan och fyran började pratade sent 2 1/2 år men då hade de tre-fyra ords meningar på direkten. De är som svampar som suger in kunskap och gömmer dem i sina små hjärnor. Båda två fattar vuxen humor. De är 14 och 8 år. Medan 16 och 10 åringen är mer trögtänkta.