2underbara skrev 2011-05-07 08:00:05 följande:
Om barnet inte har någon pappa?
Jo det tror jag.
Oftast brukar barn bli till på det sättet och även om det händer så är det inte det vanligaste att pappan är död eller att vid varannan veckas lösning inte finns i hemmet en enda gång eller inte gör någonting under den tid han är hemma då barnet är där.
Om du släpper ditt extrema genustänk och feministiskt kantiga världsbild så förstår nog även du att det dels då att det högst troligt finns en pappa med i bilden och dels att i exemplet du hängde upp dig på gällde att bonusen gjorde exakt lika mycket som biomamman.
Nu behöver det inte vara just exakt i alla lägen men chansen finns ändå eftersom de har generellt samma förutsättningar när barnet/barnen är samma tid hos de båda.
Kan vara så att biomamman också har en ny partner och de sinsemellan delar på merjobbet ett barn kräver, precis som den lösningen kan finnas i biopappors liv.
Nej, "vi" lever inte på 50-talet för att det finns de som ställer upp och hjälper till med att sköta andras uppgifter.
Vilka som blir "fintade" av sina män vet jag inte men visst, det finns säkert de som blir det.
På samma sätt som män kan bli "fintade" av kvinnor.
Om det är synd om din sambo eller inte vet nog han bättre än någon annan men jag tycker det låter ganska rättvist att dela på det som är gemensamt.
Däremot är jag personligen helt emot att axla andras ansvar så min sambo får sköta hans barn sedan innan tillsammans med den han skaffade särkullen med, ser det helt som deras eget problem eftersom det var de som skapade det.
Så det är nog mer stackars min sambo som träffat en som tycker att man själv får stå till svars för sina egna val, hade jag viljat ha ett barn sedan innan hade jag skaffat det men nu gjorde jag inte det just för att jag inte ville ha det.
Jag har däremot flyttat ihop med en man som har sina laster varav den största är barnet i mina ögon men han upplever det troligen helt annorlunda.
Jag ser inte själva tjusningen med att kasta en person fram och tillbaka som bara är ett resultat av något förflutet man lämnat bakom sig.
Alla ser vi olika på saker och ting, finns det de bonusföräldrar som bryr sig om särkullsbarn så anser jag inte att en bioförälder ska stå och gapa om vad som är juridiskt och inte.
För rent juridiskt behöver inte en bonusförälder ens tycka om barnet ifråga eller svara på tilltal, itne ens se åt barnets håll.
Om vi ska prata juridik som många gör i tråden.
Eller så anpassar en förälder efter omständigheterna vilket de krävt av barnet och borde kunna göra samma sak själva.
Klart en bonus ska med på samtal om de vill, inga konstigheter med det.
Men som jag skrev innan, jag själv är bara glad att jag slipper både samtal och trista avslutningar med ungar som sjunger falskt.
När mina egna barn sjunger falskt kommer jag dock bara älska det
Grejen är just att du i praktiken gör det som jag i mitt genustänk menar. Du låter pappan ta fullt ansvar för sitt barn. Många andra bonusmammor tar först på sig en massa ansvar och arbete för barnen och sedan känner de sig utnyttjade, som om det vore en överaskning att de plötsligt står med en massa arbete för någon annans barn.
Hemma hos oss är det självklart att jag har ansvar för mina barn, han har ansvar för sitt barn och tillsammans har vi ansvar för hushållsarbetet. Visst händer det att vi ställer upp för varandra och rycker in när den andra behöver hjälp med en skjutsning eller liknande, men då är det också tydligt uttalat att jag hjälper min sambo med hans "arbetsuppgift" (och inte att jag hjälper hans barn). Sedan delar vi glädjen med barnen, jag får ju gratis allt det positiva med hans dotter.
