Behandlingshem!!

Det tycker jag absolut  att du skall göra besöka anhörig veckan. Denär tuff men den ger otroligt mycket.

Jag satt  en dag  i bilen påväg hem från mitt jobb när jag helt plötsligt bara kom till insikt. Jag blev så tagen att jag fick köra in till sidanav  vägen och där satt jag en bra stund och gick igenom min situation, mitt drickande och spelande, jag är kors beroende jag är även dataspelsberoende. Sen körde jag hem och sa till familjen att nu är det slut jag  skall sluta dricka och spela. JAg kan säga att ingen trodde på mig de hade hört det förr.

Dagen efter gick jag intill min chef och sa som det var och att jag behövde hjälp. Sen rullade det på snabbt jag kom till läkare som konstaterade mitt beroende och sen så rekommenderade han en behandling som jag tog kontakt med. Så jag var inne på en behandling på mindre än en vecka. Min behandling var en öppenvårds behandling vilket innebär att jag jobbade på dagen och gick i behandling på kvällen. Denna behandling varade i ett år.

Hur fick du in din man till behandlingshem?
Eller sökte han frivilligt hjälp?

Det ligger rattfyllor i grunden så han hade inte så mkt val.
Jag  har ju också drivit frågan rätt hårt, och haft en nära kontakt med frivården och kommunen.
Behöver du prata eller om du vill fråga nåt så hör gärna av dig=)
Alltid skönt att prata med någon i samma sits!! 

Okej.

Ja, han har ju nån misstänkt drograttfylla bakom sig, som han fick lämna prover för i 3 månader. Men hur han fick godkända svar är en stor gåta, då det blev nån tramadol och X antal öl under den tiden!

Han har ju även fått en dom på sig till viss del pga beroendet, och till en början samhällstjänst om han sköter sig.

Tyvär valde han sin morbror som övervakare och morbror har varit lite väl snäll men nu har båda avsagt sig morbrorn som övervakare och han kommer få en ny till veckan.

Vi har även kontaktat familjerådgivningen men jag känner att jag vill bort från förhållandet, både för min och för barnens skull. Sen känns alla känslor för han som bortblåsta efter alla år av helvete....

Jag känner också att jag inte orkar med detta förhållande längre, men jag vet inte vf man stannar kvar?
Det är väl för att hoppet är det sista som överger en=/
Har så ofta bara önskat att jag vaknar upp en dag och alla känslor är borta!!
Hur länge har ni varit tillsammans?? Hur många barn har ni??

Jag vet egentligen inte hur det funkar med dessa prover och hur känsliga dem är.
Men min har också slinkit genom systemet ett par gånger
 

Öl och vin i måttliga mängder ger inte utslag på proverna. Hade han druckit stark sprit hade han inte lyckats dock.

Han är ju på behandlingshem nu, är det inte värt att ge honom chansen då?

Till TS: Vi har varit tillsamman i 10år, och två barn 6 och 4½ år.
Men han hamnade i träsket för ca 4-5 år sedan, tyvär.

Det om hoppet är sant, men även det börjar jag ge upp :(
Jag känner att jag vill inte slösa mer år på han.
Jag vill ha det bättre och förtjänar det.

Det var som f*n att man kan "fuska" med proverna...kan tyvär inte komma ihåg om det blev nå starkare än öl/vin.
Men tramadolen??

Helt klart kan man ju tycka att proverna borde gå i nolltolerans anda!!

Visst hade han klarat sig på starksprit också.
Tagit hur många såna här prover som helst och intag alkohol i alla former precis som vanligt och ALDRIG fått utslag på dessa prover.
Som vanligt är helg drickande då.

Sen har vi en mindre procent som får utslag för minsta lilla, och ytterligare en grupp som har konstant förhödja CDT värden utan alkohol.
Detta CDT prov är välkänt bland läkare att de är helt otillfölitliga.
Min läkare anklagade mig för alkoholism fast CDT värdena var helt normala.
Det bevisar liksom min tes om hur otillfölitliga detta test är, och så ligger det i grunden för om man ska få behålla körkortet

CDT... Men om man normalt sett ligger på cdt värde 1,5 till exempel och sedan visar en provtagning 1,9, då kan ju läkaren ganska klart misstänka alkoholintag.
Sen kan cdt värdet i helnyktert tillstånd vara olika för olika människor.
Stämmer inte det?

Det trubbigaste verktygen man kan hitta i att bedömma överdrivet alkohol intag.
Det är bara såna som dricker mängder varje dag vecka in vecka ut som man kan se rätt så tydligt.

Men såklart så har vi den lilla klick som konstant har förhöjda CDT-värden, plus vissa sjukdomar.
Då står man med en läkare som skiter fullständigt vad du säger, och bara säger du är alkoholist.

Dricker du 6öl fredag och 6öl lördag så kommer inte detta synas på ett CDT test för merparten av befolkningen.
Samma med 25x2cl sprit tex.
För en läkare vet om detta, så därför är det ett sådant där skittest.
Som om det är positivt så kommer ajjabajja och är det inom referens så kommer ajjabajja ändå.
En var nykerist och läkaren höll på göra utläggning efter utläggning om varför han borde dra ner på alkoholen.
Läkaren ifråga sket i vad han sa, var först när han drämde näven i bordet och skällde ut han som läkaren ens började fundera på andra prover för söka orsaken till levervärderna.
Och det är på den nivån vi är tyvärr.

carnitas01: Vet med mig om att mannen sa något om förhöjda levervärden på första provet.
Men han fick ju lämna proverna pga misstänkt drograttfylla....Under provmånaderna vet jag att det slank ner nån tramadol..säkert nån xanor också. Borde inte dom ge utslag??

Fast nu är det ju provet ett urinprov och jag kan mycket väl köpa infon om att det inte är tillförlitligt, tyvär!!

Kommer inte ihåg halveringstiden på tramadol nu.
Men xanor har mycket kort halveringstid, dvs går ur kroppen snabbt och inte spårbart.

Om han planerade sitt bruk av tramadol och xanor, så är det enkelt att  hålla sig ren på dessa prover.

Okej....

Klart att det är värt det.
Men mycket arbete kvar för mig att göra med mig själv!!! 

Hur har det gått TS?

Men Gud.
Vilken rysning. JAG TÄNKTE STARTA EXAKT SAMMA TRÅD.

Min man åker på behandlingshem idag.
Om två veckor kommer han hem, förhoppningsvis som en ny människa.

Ska jag då bara gå vidare, släppa allt svek? 

Kort bakgrund:
Vi är gifta, har varit tillsammans i 10 år. Har två små barn tillsammans.
För två veckor sedan hamnade han på sjukhus och då uppdagades hela hans problematik för familj och närmaste vänner. Jag har ju vetat om det ett tag, och gjort allt jag kunnat. Och sen gett upp och levt efter Al-anons lilla lista som jag hittade på nätet. Men inte pratat med någon. 

Nu när jag tänker tillbaka så är det helt sjukt vad jag har stått ut med. Vad jag blundat för. Men jag har ändå stannat. Och nu ska han bli en ny människa. Jag tror verkligen på det. Men hur ska jag kunna gå vidare? Hur fungerar det här? All sk anhörighjälp jag sett verkar rikta sig till de som vuxit upp med alkolister. Det har inte jag, jag är bara sviken och arg. Vad gör man då? 

Av vilken anledning avbröt han behandlingen?

Att bo på ett 12 stegs hem är inte det lättaste, inget trivsamt ställe alls. Tycker det borde vara det för tt uppmuntra folk till behandling än att stänga av dem från verkligheten och in i 12 stegen. Jag vill inte göra dig besviken men jag kan förstå att han avbröt den om alla 12 steg är detsamma som jag har erfarenhet av. 

Behandlingshemmen ligger oftast en bit bort, (mil) och besökstiderna är komplicerade och korta. Mobil telefon tas ifrån person och allt annat vad sociala aktiviter kalls. Förutom dem andra som man träffar. Tidningar är tillgänliga men resten är bort kopplat, för att personen ska fokusera. Visst jag kan väl förstå den syn vinklen men jag tycker ändå att personen ska få ha kvar sin mobil och tillgång till dator.

Den erfarenheten jag har är att Vuxna  människor som missbrukat/r allt från narkotika preparat, alkohol eller inhalerar gaser och andra saker behandlas som små, viljan tas ifrån dem på något sätt. Att som medel ålders kvinna bli ifrån tagen mobil och dator och andra saker är kränkande.

Människor som är på frivillig behandling utan lagens påtryckning borde få ha kvar dessa saker, är min åsikt.

 Känn inte att du är på ruta 1 igen, se runt efter andra möjligheter. Jag är inte utbildad inom missbruk elr så vidare. Men behandlingshem kanske inte hjälper alla. Testa med psykolog, par tearpi som kan få er att kommunicera om varför han dricker och vad du tycker. Har du på ett lugnt och sansat sätt uttryckt dina känslor och upplevelser om hans drickande? Jag är en person som tror på kommunikation mellan varandra.

AA / NA möten är ju alternativ oxo,  som är bidragande till saker. 

Lite uppdatering!!
Mycket har hänt och efter att han avbröt första behandlingen så gick det bara utför.
Vi är separerade sedan Augusti.
Han är dock på behandlingshem men jag fick nog och det finns ingen framtid för oss tyvärr.
Tack alla för stöd och råd!!