Har jag fel?(frisk sjukpensionär)

Det här är ju lite baksidan av att de tog bort de tidsbegränsade sjukskrivningarna. Under en period var jag också nära att bli sjukpensionär fast jag var under 30. Hade det blivit så hade jag varit en fullt frisk sjukpensis idag!

Fast lite så är jag. När jag går hemma verkar jag nog vara världens friskaste för många, men ska jag försöka mig på ett jobb med fasta tider och deadlines är det kört på bara någon månad. Nu har jag turen att ha kunnat få en hel del jobb och uppdrag på mina villkor, så jag klarar mig med en minimal belastning på statskassan. Alla kan dick inte jobba som jag gör. Alla har inte turen att ha en så förstående chef och projektanställningar där man kan vila emellan.

I höstas var den längsta perioden, då var det 4 månader. Även när jag är hemma försöker jag hitta småjobb och så, men då var det helt dött. Den här gången blev det bara 10 dagar (fram till idag!!). När jag är arbetslös är det a-kassa som gäller + sånt som man kan ta på faktura. Mitt liv är lite av ett virrvarr med projekt, timmar, deltidssjukskrivning, stämpling, studier och föräldraledigheter. Men det är som de säger: whatever floats your boat! Ett vanligt jobb med vanliga tider och krav funkar inte.

Jaha, men jag är inte sjuk mellan, utan arbetslös (för det mesta). Det är det som är grejen. Jag hoppar på projekt, kör ett par månader, vilar (är arbetslös) ett tag, får ett nytt etc.

Jo, jag har en stakt sårbarhet och när jag försökte jobba på ett "vanligt" fast jobb gick det åt skogen. Så länge inte stressnivån blir för hög håller jag mig fri från symtom. Det var det jag menade med första inlägget. Man kan verka väldigt frisk när man är hemma, men ändå inte klara ett jobb.