Har jag fel?(frisk sjukpensionär)

Min svägerskas man sitter i rullstol och tack vare fördomar från folk som tex grannar osv så räknar de kallt med att han INTE jobbar utan att han har pension... nu jobbar han,är höginkomsttagare och min svägerska skulle lätt kunna vara lyxhemmafru om hon bara ville..
Varför skriver jag detta?
Jo för att alla diagnoser ser inte likadana ut, vi är människor inte maskiner.

Jag har en bekant (ytligt men vet ändå en del om henne då jag har hjälpt henne med överklagande till bland annat Försäkringskassan och JO de har fryst hennes ersättning under tiden hon utreds)

Hon har 4 hästar, 7 hundar och..tja ett gäng katter, hon bor på landet så hon räknar dem inte liksom.
Hon är sjukskriven för social fobi, ångest och depression, vissa dagar kan hon ägna mycket tid åt sina djur, andra dagar ligger hon 24 timmar för att ångesten ger henne fysisk smärta. Det som får henne att orka gå upp på morgonen är vetskapen att hon är behövd, hon har inga barn boendes hos sig men en tonårig dotter som bor med sin far- hon klarade inte av att vara mamma pga sin sjukdomsbild, något hon själv insåg. Ett djur klarar sig utan motion någon enstaka dag (hundarna kan dessutom släppas ut på tomten och springa av sig själva- det kan inte ett barn) INsikten att hon inte klarade att vara mamma gjorde naturligtvis inte att hon mådde bättre.

Hennes arbete består i att på tidiga morgonen (när hon ändå är vaken, hon har kronisk muskelsmärta troligtvis fibromyalgi) utfodra hästarna och släppa ut dem om det är väder till det, släppa ut hundarna och sen sover hon om hon kan till 9-snåret då hon går ut till hundar och hästar och umgås med dem.
Hon har tidigare föreslagit till AF och KF att få hjälp med att starta eget, ridskola och uthyrning av stallplatser men hon fick avslag, de ansåg att hon borde arbetsträna på ett "riktigt jobb" först för att bevisa att hon kan sköta ett arbete, problemet är ju att hon har social fobi så hon har svårt att ens ta sig in till stan där det finns människor runt henne..

Varför berättar jag detta?

Jo för att du som är granne till någon som är sjukskriven inte har den blekaste aning om vad som händer i deras kropp, det du ser är en yta, en fasad som många av de sjuka visar upp för de vill inte vara till last mer än de redan är. De får redan höra från FK och AF och gud vet vad vilka instanser att de är till last och de vill inte att folk ska tycka synd om dem, men DU är inte utbildad att avgöra om din granne är frisk nog att arbeta bara för att hon har massa djur.

JA djur kan vara mycket arbete, men det är också så att folk som inte har djur inte vet att man faktiskt kan släppa taget om ett djur någon /några dagar om man mår dåligt, det kan man inte med ett jobb. Jag har själv två stora hundar och när jag låg i influensan förra året så fick de mat och blev utsläppta på gården 3ggr/ dag och det funkade fint, inte ultimat så klart med tanke på att jag var dålig i 5 dagar utan att kunna ta dem på promenad, men det funkade- hade en granne som tog ut dem på kvällen en längre tur men djur förstår och har inte fördomar som människor har

Att döma andra utan att man vet hur det står till egentligen är bland det värsta jag vet. Min pappa är sjukpensionär till 50% och arbetar 50%, när han går hem för dagen kan vissa säga 'vad skönt för dig att få gå hem nu'. Pappa skulle mer än gärna arbeta 100% istället för att tvingas att ligga ner och vila för att det gör så ont i ryggen. Visst han kan vara i trädgården, vara i skogen med hundarna, hjälpa mig med barnen om det behövs osv men det inte många ser det är när han vilar en hel dag för att han var med på en fest eller hur ont han har när sprutorna från smärtkliniken börjar tappa verkan. Är det något jag har lärt mig efter många år i vården och privat så är det att inte döma någon utan att veta vad som ligger bakom!

Det finns en del här som menar att kanske TS vän/bekant ej klarar vanligt arbete (att hon jobbar hemma är ju helt uppenbart!) p.g.a. låg stresströskel, el hon har kanske social fobi o.s.v.

Min älskade syster har inte arbetat på ca 10 år, p.g.a. ffa depression. Hon har inte blivit ett dugg mindre deprimerad av att INTE arbeta. Snarare har arbetslöheten fått henne att nedvärdera sig själv, träffa "dåliga" personer mm. Människan mår BRA av att arbeta. Sen är det naturligtvis så att  ju längre tiden går desto svårare blir det att få jobb, att ens våga söka. Jag är bitter på tidigare soc.dem. regeringar som låtit detta fortgå! Jag tycker att det är jättebra att de borgerliga försöker göra ngt åt problemet, under deras tid har hon iaf blivit erbjuden mer sysselsättn o terapi än tidigare! Nu går hon på soc., kanske blir det ett incitament för att göra ngt åt sin situation. Tror dock det går för långt för det.

Sen finns det ju faktiskt läkare som hävdar nedsatt arb.oförmåga när detta alls ej stämmer. Jag har lite svårt att se varför det är så fel att FK bedömer arbetsförmåga. Hade min systers läkare sjukskrivit på enbart 50% hade hon inte alls gått ner sig lika mkt det är jag övertygad om. 

Ok... jag kanske skulle berättat mer. Jag har själv haft det riktigt psykiskt jobbigt, innan syrran började må dåligt. Var med i olika verksamheter el vad man ska kalla det för och vet alltså utifrån egen erfarenhet att aktivering ger välmående och sysslolöshet ger mer "dåligmående". Jag har inte menat el skrivit att det handlar om att "rycka upp sig", att må bättre är en lång och svår process.

Meko Gica, min syster var ett stöd för mig när jag hade det tungt och jag är naturligtvis ett stöd för henne. Att klappa henne på huvudet och jollra att hon inget klarar av p.g.a. depression har alltså inte fått henne att må bättre. Att hon går på soc. har fördelar då de t.ex. betalar hennes tandlagn, elräkn mm.

Ja, jag vet om hennes diagnos. Sen tycker jag att det här diagnosfixerandet kan vara lite fånigt, när jag mådde dåligt var Borderline begreppet inne så alla unga kvinnor diagnosticerades som det (vi kallade det "slasktratten"), för Meco Gika var det "utbränd"...

Jag vill inget annat än min systers bästa och trodde jag att sysslolöshet vore det så vore jag glad över hennes situation, förstås.

F.ö. tycker jag absolut TS ska anmäla, bekanten verkar ha arb. förmåga o det är det FK bedömer, inte hur sjuk man är, och det är väl positivt att man ser till det friska i människan, inte till vad hon INTE klarar av!

Som jag har skrivit, har syrran alltså varit sjukskriven/gått på soc 10 år. Då får man fundera på vad som hjälper henne och det är alltså inte sysslolöshet... Som jag skrev Mico Gika, har det gått för långt för henne i nuläget, jag är helt övertygad om, precis som FK handläggaren skriver att för en del är det bättre med halv sjukskrivning och fokus på vad personen KAN. Vag gäller diagnoser går det trender i dessa vare sig du gillar det el inte.

Hon får medicinsk hjälp, SSRI preparat och även benzodiazpeiner i "rimliga mängder".

Jag fattar bakse mig inte hur nån seriöst kan mena att det är bättre att inte arbeta på 10 år än att göra det i ngn utsträckning. Då skulle hon ha ngt att gå upp till, något som ger lite ramar och stabilitet i all ångest och nedstämdhet.

Arbetstränat har hon gjort till och från. Det är inte det lättaste att hitta ett ställe som fungerar för henne. Blir faktiskt irriterad att få ditt förnumstiga svar, ingen av hennes anhöriga har gjort mer för henne än jag, inte ens hennes mor. I nuläget kollar jag på möjligheten att få in henne i ngn form av miljöterapiprojekt, trol behövs biståndsbeslut för detta.

Till syvende och sist handlar det mkt om att träffa rätt personer i vården (inte det som klappar en på huvudet) som tror på en och det gäller oxo att VILJA lite SJÄLV.