Kär i min terapeut!! :(

Har funderat på det där med att tala om det för denna prsonen... Men om jag håller det för mig själv och det inte stör terapin så borde det väl fungera ändå liksom?

Detta är inte på det klassiska viset med att bli kär i sin terapeut... Tro mig jag har vänt ut och in på detta och det ÄR VERKLIGEN INTE SÅ!! Inte en såndär körlek som uppstår bara för att denna har auktoritet ställning o s v.. jag ade GARANTERAT blivit förälskad i denna männsika oavsett var jag träffat H*n!!

Men snälla nån... jag tror absolut INTE att H*n tittar på mig på nått vis allt förutom så som H*n säkert tittar på alla andra som är klienter..... Faktum är att jag har funderat över hur det ligger till och precis som jag skriver, hade jag träffat denna person i ett annat sammanhang hade jag blivit förälskad ändå.. pga dennes personlighet...

Hur jag vet detta?
Jo för jag går inte nesam i min terapi, vi är flera i en gruppterapi med TVÅ treapueter och det är bara henne jag är kär i, hon tittar inte konstigare på mig än någon annan utan just bara henne som person jag är förälskad i! Dessutom är hon av samma kkön som mig och det ska till MYCKET för att jag över huvudtaget ska kunna förälska mig i en person av samma kön!

Vi har alltså ingen klient-terapeut relation alls då dessa terapeuter jobbar med undervisnings modell ( som att sitta på ett föredrag varje vecka eller som att gå en kurs där hon då är kursledare.... Man diskuterar, pratar o so v!!

Självklart är detta en klassisk crush du har? Vadå bytt annars, du är ju till och med förblindad? Jag skäms lite över ditt resonemang, alltså jag tycker det låter väldigt pinsamt.

Det du måste förstå är att din terapeut inte är ett dugg intresserad av dig.

Vad som får mig att tro detta är att jag har varit ute för den klassiksa klient-terapeut förälskelsen tidigare... När man sitter två och två kan man såklart lätt misstolka blickar o s v men kan också bli förälskad för att personen är i aoktoritetsställning och dessutom hjälper en med ens problem.... men så är det inte nu!

Nu är det helt annorulnda!

När jag såg henne första gången var hon inte min terapeut.. min första tanke var då, herre gud så fin hon är! (ska kanske tillägga att hon är mer än 10 år äldre än mig)  Första gångerna jag pratade med henn insåg jag att hon och jag delade åsikter om det mesta och jag fick direkt känslor för henne, känslor som vem som helst som blir kär får! Hela hennes person tyckte jag redan då var UNDERBAR! Och jag var redan då förälskad i henne =)

Senare visade det sig att hon och en annan skulle hålla i den gruppterapi som jag skulle gå i och hela tiden har mina känslor för henne stannat kvar...

Jag blev altså förälskad i denne person innan hon blev min terapeut!! Så nej... jag tror på rent kärlek här och inte på det klassiska fenomenet klienten förälskar sig i teraputen!!

Nä och jag vill inte heller inleda något och absolut tror jag INTE att hon skulle vara intresserad av mig!

Jag ville bara dela med mig av det jag känner ( på ett anonymt sätt) för att få höra flers erfarenheter mm

Japp såklart har jag insett att detta är en omöjlig situation...

Jag är bara kär thats it...  men ville höra om det fanns fler med erfarenhet eller åt andra hållet kanske

Du gör förstås som du vill och nu har du ju redan tagit upp det här. Jag är dock övertygad om att du skulle få en mycket större personlig vinst och förståelse för vad dina känslor står för om du placerar dem där de hör hemma, vilket jag tycker är i terapisituationen. Under en terapiprocess är det inte sällan så att klienten försöker "fly" från processen genom att förlägga den i något annat sammanhang där klienten är den som orkestrerar och dirigerar och gör sitt bästa för att få andra att tycka kring något specifikt problem. 

Dina innersta känslor är bland annat det här som du ger uttryck för här. Det bör du adresser i gruppen och syna ihop med terapeuterna.